Önsketänkande


 Klimatförändringar har varit ett faktum länge nu men idag har jag sett det med egna ögon under en och samma lördag. Dagen började först iskall och det var knirr-knarrsnö ute. Nu är det slask och jag gick i stövlar (nej, inte fiskardojjor) för att jag valde att ta med mig riktigt dåliga skor till Orsa att valet av ett par snygga men ack så opraktiska stövlar var enda alternativet ikväll. Ja, jag mötte upp Hanna och därefter mötte vi en del yngre arbetskamrater (av att utgå ifrån att arbetskamrater i annars ligger på en medelålderspunkt: 50 bast). Mycket roligt att se dem, för de har en uppskattad humor och är trevliga.
Och angående dessa stövletter, så har jag konstigt nog hunnit slita ut halva klacken att på is är de rena självmordet. När jag och Hanna var ute och gick, var det som att be om att få falla rakt ner i en plaskpöl. Sen halkar man till ett par gånger och ser döden i vitögat lika många gånger som Rambo har gjort i alla filmerna.
För övrigt går jag på sparlåga och är i en tankerulle som inte ger några större framgångar och det gör mig sjukt rastlös.
Jag vill bara att något drastiskt men rolgit skall komma att hända mitt liv. Annars tvingas jag att vidta impulsiva åtgärder, som att flytta utomlands eller dra åt helvete.
Ge mig en summa pengar, en vettig karl eller annan underhållning som kan stanna i minnet ett litet tag framöver, för jag börjar bli sjukt uttråkad och jag har waaaay too much energy för att bara låta det passera revy. Finns det liv, finns det hopp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0