Purple rain


 Idag mötte jag Sofia på stan, som sagt, och tog en välförtjänt fika. Jag gillar hösten när den är stillsam, men så fort det blåser eller regnar vill jag bara att någon ska öppna dörren till paradiset där jag kan njuta av lite annat än den gråaktiga ångestmassan. Vedervärdigt. Och idag behövde jag inte be om nåd. Vädret var helt okej.
Vi sprang runt på stan och jag hittade årets snyggaste jeans. Fanns de i min storlek? Ah, kom igen. Vad trodde jag på? Tur? Haha, in my ass. Fast det hade å andra sidan inte spelat någon roll, för jag hade inte haft råd anyway. But still..
 Sedan har jag möblerat om här lite. Ja, jag har bott här i två veckor och har redan börjat. Det blev mycket bättre nu. Innan fanns fan inte plats för varken mig eller något annat.
HAHA, vi skulle bära upp några saker (jag och Maja) när jag tog en stor påse med kartonger i ena handen och skulle gå upp till lägenhet, då jag slog i hela påsen i trappräcket och for med en jävla fart in i väggen. Hur svårt kan det vara att rubba en 1.78 lång människa på 64 kg när man själv är gjord av enbart kartong? Det måste ha sett så jävla fjantigt ut att jag inte kan sluta skratta när jag tänker på det. Stor i orden, liten på jorden.



Du har rätt.. Det var mig en skitig spegel.

Kommentarer
Postat av: alx

tjobella.

fint kort.

men fortfarade den där eländiga minen....

vad sägs som ett litet lycka...i blicken

2008-11-08 @ 12:00:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0