Give me, give me!


 Stalkerkonton på internet är väl ändå att ta i? Jag är inte den som är den, så finns där något att snoka om så kan ni väl för fan ringa mig istället och speak out loud. Det händer lite varstans och den läser säkert blorgmotherfuckern också.
Snokare tyder på att något intresserar dem. Undra vad. Jag lever inte precis galmourlivet, jag planerar inga mord och skulle jag göra det, kommer listan knappast upp här. Jag har heller inga större hemligheter som på något vis skulle råka hamna här. Lägg av. Det kommer aldrig hamna nakenbilder här. Äger inte ens några på datorn, så fuck off.
För att inte tala om tjejer som är intresserade av killar som jag antingen är polare med eller bara har spontanpratat med (nej, här finns inga baktankar) som också förföljer mig lite varstans på internet. Haha. Get out of my face. Tro mig, jag vill inte ha din maskot.
 
And I´m baaack to black. Jag orkade inte med den där bajsbruna nyansen i håret, så jag färgade det blåsvart och där får folk minsann tycka vad de vill. Jag vägrar se ut som en jävla tant. Och svart är inte naturligt and I like that. För allvarligt talat, ingen blir känd av att spela på "neutral". Kolla Dita Von Teese eller Marilyn Monroe. Ingen av dem är särskilt naturliga. Inte jag heller. Fake is like this big chocolate cake, ibland.
Slänger upp bilder sen.

As you know


 Som en skinnflådd gris sitter jag i den här överdrivet stora kontorsstolen, som dessutom är sjukt obekväm, i väntan på middag som med all säkerhet kommer att inkludera en död gris.
Jag har varit och simmat med Jaan, sedan tog vi en väldigt sen lunch som slutade i kaos. Jag brukar vanligtvis äta upp min mat omgående, oftast innan jag ens fått den, men idag bestod en falafelrulle av isberssallad som blev svår att äta. Jag petade hit och dit med den där rullen som dessutom kladdade ner hela mig med sås och lämnade ett par spår i ansiktet också. Det går inte att äta sådana där saker på stan. Allt med kniv och gaffel.. Och en haklapp. Vad ska komma härnäst? Pipmugg?
 Sedan tycker jag att det är fruktansvärt trist att så många av mina kära medmänniskor låter sig träffas av den här höstångesten, eller vad ni nu vill kalla det. Jag har inte drabbats av den.. än, utan jag försöker hålla humöret uppe och vill faktiskt smitta av min glädje på dem som är något nedstämda, men de är inte mottagliga. Så i vissa sällskap får man snabbt på sig rollen som kamelont och låter sig följas samman i den här dystra stämningen. Fast allt är ju bara till synes, från mitt håll. Sympatisera kallas det. Finns ingen anledning att jag ska tjoa, skratta och flamsa när ingen annan gör det. Jag gör det till en början, men tröttnar så snart jag inte ser några resultat. Det skulle bara uppfattas som "tyket" om jag fortsatte. Höh.

Dagens nyckelord i det stora hela: konstigt. Och jag undrar om det jävla ordet kommer att försvinna ur min åsyn när det gäller detta ämne eller om det ska förfölja mig till graven. Det undrar jag. Vad kan man göra åt saken? Ordet "konstigt" är i detta sammanhang väldigt frustrerande. Jag vet varken ut eller in och det gör att jag inte kan tänka klart. Jag börjar tröttna på det, för det ger ingen framgång. Tusen miljarder saker jag vill säga, göra men det går ta mig tusan inte att formulera sig.
Så, man ska nog trots allt akta sig för vad man önskar sig. En dröm jag hade för ett tag sedan, har bara blivit en mardröm och jag ska få gräma mig över det jag aldrig tog tag i på den tiden. Sådant ska jag grubbla över när jag blir vithårig och slät som en t-shirt i en torktumlare.


Let´s get freaky


 Idag gick jag först till Tuve torg och häntade det där förbannade paketet från USA med diverse ytligheter. Hade handlat på mig lite smink från i.d som jag sen ska visa upp. Jag gillar verkligen att syssla med make up. Jag ser det som någon sorts konst. Kommer jag inte på något att rita på papper, för jag göra det i fejset. Skuggor, skuggor, skuggor. Fast jag vet inte vilken bild det ger av mig om jag visade allt jag har i smink-väg. Det är nästan löjligt. Fast det har varit billigt. Tack vare USAs föredetta valuta. Jag hade aldrig lagt ner pengar på i.d produkter i svenska pengar. Pappa lärde mig tidigt att pengar inte växer på träd, trots att många människor torkar sig med pengar.

Och jag såg något idag, långt in bakom någonstans som jag vill berätta men det går inte. Jag blev glad och återupplevde en gammal bekant känsla. Det händer liksom aldrig men now it did och jag vet inte vad jag ska göra med det. Det jag såg tänker jag slänga ihop med mina principer. My brain AIN´T going soft! NEJ!

Everybody is ugly and so am I


 I väntan på Mattias, fick jag för mig att använda mobilkameran yttligare. Det har fan gått flera dagar sedan jag knäppte kort (bela goes nuts). Och konstaterar att det finns alldeles för lite självdistansbilder. Om jag inte kan le, utan bara pluta med munnen och sabba allt med två fingrar vid ögat.. Vad kan man då möjligtvis hitta på?
SYND SOM FAN att de bästa korten blev suddiga, för de var riktigt bra och visar mig ur bästa vinkel. Höh.

     
Inte nådiga näsborrar det där inte. Up in your nose. Almost there, almost there!

Kocko Kocko!


 I morse satt jag och tittade på tv (för ovanlighetens skull) och pillade på något som fanns på framsidan av tröjan. Jag undrade vad fan det var och när jag tittade lite närmare på saken utbrast jag i skratt. Det här är ett tecken på att jag är väldigt förvirrad och bokstavligt talat skev på morgonkvisten. Alltså, inte nog med att jag satt på mig tröjan ut och in utan bakochfram också. Herregud, jag måste verkligen ha haft bråttom när jag satte på mig den.



Jag höll dessutom på att ställa in keson i skåpet för torrvaror och det hade jag säkert gjort om jag inte tyckte att det var något skumt med det hela. WAKE UP BELA för fan.

Royal


 Igår var vi på Ikea och kollade efter kuddöverdrag Maja vill ha i vardagsrummet och där hittade jag min kärlek. Ett par blodröda sammetsgardiner med gula/guldiga gardinerhängen (vid sidan av). Självfallet hade de inte dem på lagret (Am I suprised?), så jag får vänta med dem efter jul eller något. Ah, den som väntar på något gott och så vidare.
Ska börja med min kända söndagssimning igen, fast även ta den på torsdagar likväl som på måndagar. När lusten faller tätt intill tidsschemat. Att simma kan vara en av de mest befriande saker man kan göra. Jag längtar redan!

Om det nu blir en bra halloween-fest någonstans, hade jag först planer på att vara en butler i kostym med backslick och mustasch. Nu är jag inne på Geisha och jag kan fortfarande inte bestämma mig. Jag hatar att fatta beslut.

I morse upptäckte jag något roligt. Gane och jag har exakt samma snygga frisyr på morgonen. En hög hår i mitten av huvudet som fint lägger sig på varsin sida och där framträder en ökänd mittbena. Sjukt sexigt.
Vad ska jag säga? Skönhet är inte allt.

Den smutsiga kändisskaran


 Någon sa att hon visste massor om kändisar. Hon vet hur kändisvärlden är. "Been there, done that".
Jag har också erfarenhet av kändisar, that´s why I don´t like 'em. För det första av att utgå ifrån deras attityd MÅNGA GÅNGER, alla är inte likadana men det jag har fått erfara, är löjligt högfärdiga och tror att de på något sätt skulle ha blivit världens enda ande. De vet bäst, är snyggast, framgångsrika och det hela fortsätter ut nerför ett stup. Man blev inte helt plötsligt bäst på allt för att man råkade ha en talang av något slag som lockade intresse hos en producent eller annan inflytelserik person. 15 minutes of fame gör en inte till stjärna. Och om hundra år, vem ska minnas dig om du inte är lika stor som t ex Madonna eller min favorit Britney? Nobody. Ta B-kändisarna som Robinsson-Robban. Han fick sina minuter i media och nu är han back to black.
 Jag minns när jag stötte på en kändis på bussen från Östersund till Orsa på den tiden då jag bodde hos mamma och på höstlovet skulle till pappa. (Det är 5 år sedan) Då satte sig en svensk kändis bredvid mig, något hög på Gud vet vad och jiddrade hela vägen fram till efter Sveg om hur han lagt av med droger (hallå, ser jag ut att vara blind och dum elle?) och såvidare. Han var förlovad med en tjej men TROTS detta kladdade på mig hela vägen och jag var jävligt nära på att ge honom en snyting. Oavsett vad jag sa eller hur mycket jag ignorerade honom, frågade han mig bl a om han fick smeka mig och om vi skulle gå in på toaletten och gör dittdatt. Jag gav inga som helst vibbar av att jag var intresserad av något sorts umgänge med honom. För det första för att han är ful och slemmig, för det andra för att han är kändis och tror att alla vill ligga med honom.
Sedan hade han mage att fråga om han fick sova på min axel. HALLÅ KUNG AV MUPPARNA! "Nej, du har en vägg där du kan vila ditt huvud på", sa jag. Så faktiskt, under resan blev jag upprörd och tröttnade, bad honom sätta sig på en annan plats. Jag betalade inte resan för att sitta fast med en nästan skräckinjagande, äcklig kändisjävel.
När jag kommer fram till Orsa och ska möta upp dåtidens kompisar, får jag höra av drottningen of morans att jag var en idiot som inte knullade med honom. Jag bara gapade och ville kasta nåt stort och hårt över henne.
 Och mer därtill. Har mött så många kändisar som i princip kör över oss vanliga dödliga med dumma rullväskor som de drar i Stockholm. Vart finns ett vapen när jag behöver ett? Tror mig, ser man inte upp till kändisarna för det de gör så finns heller ingen anledning att gilla dem. Jag behandlar dem som vem som helst. Skitsamma om du har miljoner kronor att torka dig med, jag vet fortfarande att du skiter.

Kan du inte skilja på fritid och jobb, så är du inte professionell.

Die another day


 Hämnd är en rätt som bäst serveras kall.
Jag kom att tänka på grupperingar av människor i alla tänkbara sammanhang. När människor munhugger och hotar en person av en anledning i en grupp, låt säga att vederbörande vid ett tidigare tillfälle sagt eller gjort något som de andra irriterat sig på (oavsett om det varit personligt provokativt eller inte). Nu vill den flocken av hyndor attackera den ensamma individen. Är det mord, kött de är ute efter? Då ska jag fråga; ska de mörda denne för att den förtjänat det? Okej, vad ska det mordet göra för nytta på vederbörande? Den som kommer att lida MINST av den händelsen är den som är död. Det mordet skulle innebära spiken i kistan till de som avsiktligen försakat den andres liv. Och är det inte mord de är ute efter, är det en banal uppläxning att misshandla människan fördärvad? Exakt vad ska det hela tjäna till? Skadorna kan bli så pass allvarliga att människan inte ens minns händelsen och skulle då på ett sätt ha blivit utsatt för våld som den i sin värld aldrig förtjänat. Den skulle inte minnas något varken före eller efter händelsen.
Om personen skulle bevara sina minnen från detta, vad har misshandeln lärt denne? Förmodligen ingenting rörande detta område, kanske på andra plan men inte själva konflikten och dess konsekvenser.
Man har rätt att säga vad man tycker (yttrandefrihetslagen) som inte är stötande på något vis men det är förbjudet att misshandla någon, så slår de för deras egen skull eller för vederbörandes skull?

Neverland


 En av de roligare grejer jag fick uppleva för en tid sedan, var när en snubbe jag hängde med under en kväll och vi satt mitt emot varandra, pratade om allt mellan himmel & jord, frågade mig om jag hade komplex för något. "Öh, vad?" blev tanken. Först skrattade jag till och sen frågade jag: "Fick du syn på något du är missnöjd med?" Nej nej nej, sa han. Jag menade inte så men jag menar.. Alla tjejer har något komlex för något. "Jasså, har de? Well, jag har visserligen ingen snopp men jag är inte som alla andra tjejer. Jag har insett att det är så här jag ser ut och inget kan jag göra något åt det. I must deal with it, så att säga".
Det var en sådan där gång jag föreställer mig att vi sitter mitt emot varandra, han åmar sig över bordet med höger öga blinkandes som om han fått skräp i det, för att sen kunna fråga; "Jaha, hur vill du att din kille ska vara?" eller något i den där klassiska flörtskaran och han får mig att slå hakan i bordsduken. Han var rolig och han överraskade mig. Och det var bara en fråga av många som var annorlunda. Därav att dra slutsatsen; Nog finns det gott om slemhögar man vill ge en snyting för att de är så vansinnigt patetiska men sen finns det också de som blir nervösa i ens sällskap och underhåller en inom de rimliga gränserna som man kommer att uppskatta desto mer men jag anar att de är en utrotningshotad art.
Vart är alla extraordinära människor?

Rusningstrafik


 Ikväll var jag på bio med Mattias och såg: "Låt den rätte komma in". Det var nästan så att jag blev besviken. Hade stora förväntningar på den filmen. En suddig trea i betyg får den. Början och slutet var bra. Det i mitten var lite.. julkalendern. Det var som att suga på en riktig god karamell med hopp om att härlig choklad skulle dyka upp i mitten men det blev aldrig så. Och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Ett par, för mig, oanständiga saker dök upp som jag kände behövde en varningstriangel för "normala tittare". Barnen var i sina roller 12 år och de visade kussimurran och andra småsaker (säkert bara med mina konstiga principer). Det passade inte riktigt in i filmen. Filmen var som en blodig julafton mitt i Kalle Anka.

Måste erkänna att jag saknar min familj och speciellt pappa. Karln må reta gallfeber på en ibland, men den dagen jag slutat ge utslag av dåligt humör så är det också samma dag som jag slutat bry mig. Så, allt behöver inte vara negativt.
För vad skulle jag göra utan honom? Då hade jag förmodligen varit en formlös och borttappad stackare.
Pappa <3


"Should I stay or should I go?"


 En sak jag har funderat på ett tag, inte särskilt grundligt men bara låtit tanken fått slå mig.. Att vara vän med en föredetta. Dessa ex.
Om man kan vara ett par och samtidigt vänner, varför kan man inte bara ta bort själva tvåsamheten och enbart köra på den vänskapliga biten?
Att utgå ifrån mig själv; Skillnaden på då och nu är att förut kunde jag vara mig själv med honom men det kan jag inte idag. Det går fortfarande att ändra på det, men då måste vi spela i samma liga.
Är det en fasad man sätter till det yttersta för att i närvaron aldrig bli sentimental "på det där viset"? Det där som gör att man låter sig prata om den gamla goda tiden, hur det var i relationen när man var ihop och bla bla.
Jag och vederbörande blev aldrig osams. Egentligen slutade allt upp av no reason. Bara diverse ursäkter, men fortfarande är det ett avslutat kapitel.. Varför känns det så krystat? Antingen så umgås vi för att vi vill det eller för att vi måste?
Är man MIN vän, kan jag vara fyskiskt närvarande också men inte på ett sexuellt vis. Och med ex, kan det lätt bli fel?
Jag sitter i en "antingen eller"-båt. Och jag vet inte hurvida jag ska ro den båten i land.

Det här är sådan sak som påminner en om att man är kvinna, oavsett hur mycket man man önskas vara.
För egenltigen, hur svårt kan ett beslut vara att fatta?
Det  är ett antiklimax.

Fashion designer


 Är det bara jag som har ett extra öga för Jared Gold? Hans design är något gothiska, skräckinjagande men så smakfullt det kan vara! Han låter sina modeller bära kackerlackor prydda med små glimmande stenar bl a.
Jag skulle lätt kunna klä mig i hans kläder, då jag finner dem sofistikerade på ett väldigt annorlunda sätt. De är inte oanständiga men färgglada och jag får nästan lite tivoli-känsla. Puppets, puppets, puppets!




"Ey do lillen"


 Gane springer och tar på de där blommorna hela tiden och sen säger han; "Titta doo, vilka fina blommor. Vi har den besta." Han är sjukt stolt över dem och det roliga är att han bara MÅSTE pilla på dem hela tiden. Hah.
Nu kom han förbi och sa; "Jag stanna for lenge i doschen? Jag var tvongen skrobba her" och pekade på sina fötter. Och när han väl stod där inne så hörde jag honom sjunga. Ja, karln sjunger i duschen!
Varje morgon kliver jag upp klockan 8.30 och då är han nästan klar med sitt kaffe, så när jag sitter och dricker mitt och han ska gå iväg, slår han alltid handflatan i bordet helt apropå hästar och reser sig upp för att gå. Jag sket nästan knäck första gången han gjorde så, men allt blir till vanor. Han är fan 60 år och ändå var det HAN som jagade mig uppför trapporna igår. Jesus.. Som Pippi på E.

Det kommer mera, det kommer mera.

I just love to be in love


 Ah, en lista på män att för. Helt klart planetens stenar som får en att snubbla och falla pladask.

- Nikki Sixx (jag har nämnt detta förr)
- Phil Anselmo
- Martin Schönherr (wow, han är ifrån Lund och är sångare i Deranged bl a)
- Människan jag inte minns namnet på från den där filmen. (nedanför)



 

 

 

Det finns fler men jag kan fan inte namnen på alla, men de här gubbarna är helt klart topp-ten-listade. Inte undra på att man sover gott om natten..

A new day is dawning


 Ibland när man vaknar, brukar åtminstone jag tänka på hurdan dagen kommer att bli. I morse fanns inget speciellt att notera förrän efter kl 10.00 då jag började med att gå in i en kant med höfterna (vilket jag gör allt oftare) som om jag tappat uppfattningen om kroppen alldeles. När jag skulle klä på mig slog jag förstås behån i ansiktet och när jag skulle sätta på mig byxorna var golvet så glatt att jag tappade balansen, men med nöd och näppe lyckades att låta bli att ramla. Då blinkar en lampa ovanför huvudet och så säger jag för mig själv; "Ahaaa, det är en SÅDAN dag". Man får ta seden dit den kommer, eller hur?
Jag och Gane (mannen i huset) åkte och handlade mat som jag ska laga ikväll. Gårdagens middag blev succé och människan åt två portioner för att sedan gå runt i huset och åma sig om att han snart ska spricka. Sedan köpte vi blommor (ljung) som jag har planterat på balkongen. Det blev fint och han var mycket nöjd med min insats. Det är kul att få pyssla lite.
(Jag ska försöka komma till saken här). Vi satt i bilen då jag upptäckte att min väska hade gått sönder, så han säger; "vad fan, har du gjort sönder din veska?" Jag vet inte vad som har hänt, sa jag. "Du får kasta den veska", säger han. Nej, säger jag. "Vadå nej?! Do kan köpa ny veska!" säger han lite högre. Han är förstås ironisk men han är så sjukt rolig. Vi gick in till ÖB strax efter det och precis innan för dörrarna står två killar och säljer telefonabonnemang, varpå den ena frågar om vi har Comviq kompis. Gane gestikulerar och säger; "Fyfan. vi har femhondra kompisar duu" och gick vidare. Där kunde jag inte hålla mig längre. Historien i sig kanske inte är så rolig egentligen, men jag låg dubbelvikt på ÖB och tårarna sprutade. Invandrarsvenska <3
Jag undrar när jag ska få en lugn stund. Häromkvällen hade jag nästan lyckats skratta fram ett helt sexpack. Och även om det inte vore för deras utomordentliga svenska, är de fortfarande jävligt roliga och smarta. Kombinationen av ren humor och brytning på det svenska språket är fan min humor på högsta nivå. Jag är sjukt lättroad när jag tänker efter.

Jag ska försöka haffa dem på bild någon dag också.





Home, sweet home


 Alltså, jag stortrivs verkligen här med mina två serbier. De är roliga och trevliga. Alltid får jag skratta så att magkramp blir ett faktum. Speciellt igår. Och de är nöjda med min inredning jag fixat i mitt rum. Det är visserligen mörkt men inte dystert. Mannen i huset tyckte att det var mysigt och ännu finare är det om kvällarna när man får tända alla ljus osv.
Jag har lagat mat två dagar i rad.. Jag hovar in pluspoäng här men de gör likaså.
Tack livet, nästan fulländat. Vad saknas, måntro?




Far away? Closer than you think


 Från blixt till klar himmel; att vara bitter är en helt annan sak är att vara negativ. Jag är inte negativ, men jag är bitter. Med lite ironi över det hela (stackars barn som inte förstår detta) och jag är realist. Jag har aldrig varit den som smörar ner för folk eller säger vänliga ord för att jag måste. Isåfall håller jag hellre käften. Ärlighet varar längst, ja. I min värld. Från mig kommer vänliga ord när de förtjänas och kan därför uppskattas lite mer, än att nöta ut dem och låta innebörden av dem bli lika intressanta som vilket toapapper du torkar dig med. Så ser jag det.
Resten av er människor, back to myself, inställsamma människor är osäkra. Har du råd att spilla tid på människor genom att vara överdrivet trevlig (utan någon som helst anledning egentligen) bara för att de ska tycka om dig? Tror du att du är så viktig?
Man måste inte vara en jävla fitta för att man utgår ifrån sig själv och inte utifrån andra. Det är genom andra vi blir någon, men först och främst måste du ha ett "jag" för att skapa ett "vi".
Jag vet vart jag har mig själv; jag har definitivt brister (här kommer min självdistans in också) men jag måste inte kritisera mig själv eller låta andra trampa på min integritet. Konstruktiv kritik behöver diplomati. Inte att jag inte kan ta att någon tycker att jag är dum i huvudet (go ahead, jag känner fortfarande mig själv bättre än du gör) och säg gärna vad du tycker men räkna med att jag bollar tillbaka. Men man kan omvandla brister till fördelar och vice versa. 100 % god? Inte ens Marabou är så bra.
Tänka sig, man lär sig något nytt om sig själv varje dag. Jag har brister men ack så stolt jag är över dem. Det betyder att jag fortfarande kan förändra mig.


 
Kanske världens sötaste Jonas. Han ser så... liten ut.
Unga och oförstörda.     

Ni förgyller vardagen


 Jag åkte ner på stan och hämtade ut pengar, på vägen hem med två kassar mat och en fullproppad buss, stod jag i vimmlet och tittade på en kille på runt 18 år. När jag såg honom blev jag nästan irriterad, för att hårdrockare är snygga med sina skinnjackor och det långa håret men whatup med "the wet-look"? Varför denna flottiga hårbotten som börjar rinna ner i topparna på 60 cm hår? Jag kom då att tänka på en kille jag ofta såg i cafeterian på gymnasiet. Alltid såg håret nästan blött ut men det kan ju inte vara det hela dagen (?). Där fastslog jag att han inte alls var nytvättad och fräsh. Nej, tvärtom. Lite av en rysning går igenom kroppen när jag tänker på det. Det är motbjudande.
Och det roliga är också att de yngre hårdrockarna som har den här axellånga Hanson-frisyren har moppemusch. Fjunigt nå på överläppen som är lika mjukt som det första pubishår. Jag vädjar till erat förnuft; ta bort det!
 När jag väl hade hoppat av bussen, gick jag nerför min lilla ramp och gick upp på en trottoarkant (jag har hörlurar på mig) då jag nästan blev överkörd av en cyklist. Jag bad förstås om ursäkt för att jag stod i vägen och han såg mest besviken ut för att jag sabbat hans fart han lyckats få upp inför den kommande backen. Det gick seeegt för honom upp för den där. Ja, jag är ankaren i havet, bilolyckan på motorvägen. Den legokloss som barn sätter i halsen; jag är en börda. Men det är okej, ni andra är min börda. Nästan lite av gemenskap trots allt.
Människor, jag gillar er. Utan er skulle jag varken finnas till eller ha något att klaga på.

JAG KÖPTE: öronmuffar. Jag ska försöka att låta bli att bära upp dem som en lolita-flicka.


De jag har köpt ser liiiite annorlunda ut.

Som den sjöman jag är


 En lapp för ögat hade varit befogat då som igår morse. En böld hade kommit att infinna sig under mitt ögonlock och den hade tagit över hela mitt anlete. Det såg lustigt ut. Fredrik (syrrans karlakarl) sa att han inte trodde att jag skulle få något jobb med det ögat. Ja, men i sjöstaden borde jag kunna ha en piratlapp för ögat. Det kan bli en modefluga.. Igen. Fast nu är det mycket bättre. Det är fortfarande lite rött men vad fan. Jag kan lägga röd ögonskugga på andra också, så har jag helt plötsligt en snygg halloween-make. Lär passa mig så HEMSK som jag är. Hah.
Och till halloween; vad i helvete ska jag klä ut mig till? Fjolårets utstyrsel hade kunnat bli årets vinnare men det är rätt off att köra på samma två gånger. Variation, tack. Förslag, tack! Och ni må begripa att jag har uteslutit häxa, spöke, skelett eller någon annan vanlig fjantmask. Något nytt, roligt, spännande.
Jag var präst ett år. En död präst med en bibel i handen och den vita prästkragen. På den tiden jag hade suuuuperlångt svart hår.
Tänk om någon skulle klä ut sig till en själv. Att någon klädde ut sig till t ex mig. Hah, jag hade nog faktiskt dött av skratt om folk ser en som ett allhelgona-monster. Och hur skulle den människan personifiera mig?



Där hjärnan tar slut, där tar nävarna vid.

My turn


 Hej då Orsa, hej Göteborg. Äntligen har möblemanget hamnat på plats och jag stortrivs som en fisk i vattnet. Hemma, hemma, hemma. De jag bor med är supertrevliga och har massor att berätta. Konversationerna behöver aldrig dö ut. Detta är en livserfarenhet. Ut mer er, vidga vyerna. Bli någon, lär er något. Jag ångrar ingenting, efter bara två dagar.

Återkommer senare. Ska dricka te med mina "stand-up parents".

Can you get any more irritating?


 En dag när människor förgyller ens dagar. That´s what it is.
Ja, Rosa Bandet-kampanjen har satt sin fluga på rutan. Seså, alla världens kvinnor (och för all del män) hata mig för att jag säger att jag föraktar den här jävla kampanjen. Inte nog med att många storsäljande produkter som Garnier eller olika sorters disktrasor säljer sina produkter för att man ska stödja Rosa Bandet. Okej, varför höjer de priserna lite vid sådana här "goda gärningar"? Och varför sponsrar man då inte mer än 50 öre per säljande produkt? Lurendrejare!
Visst, det är säkert jättebra att man kommit så långt med forskningen av bröstcancer men om jag ser till mig själv; skulle jag drabbas av en bröstcancer och jag får lov att operera bort ett bröst så blir jag inte så ledsen för att skillnaden mellan det med och utan är inte SÅ stor. Jag har inte 1 kgs fettklumpar vaggandes på varsida om min torso.
Det finns dessutom alltid nya att köpa om det skulle vara så. (Ja, det är inte helt vad bröstcancern handlar om. Jag vet det. Hela proceduren med cellgifter osv) MEN kvinnor fokuserar på deffekterna av brösten efteråt. Det är därför det blir synd om dem..?
Då blir det hela som uppstorat och sentimentalt. Vi kvinnor regerar! (ehum..)
Isåfall, kvinnor, varför inte sponsra en helt ren femtiolapp rätt i en Rosa Bandet-kassa istället för att köpa små fula rosetter? För vad ska de symbolisera, att vi har bröst eller att vi stödjer? Ja, men måste man springa runt med en rosett för att visa att man missunnar kvinnor bröstcancer? Varför känns det hela som en kvinnlig grej och inte en mänsklig? Jag har inte sett en enda man bära upp den.. faktiskt. Och varför är den rosa?
INTE ALLS ur ett feminiskt perspektiv. Tvärtom. Rosa Bandet känns feministiskt och överskattat. Det här är bara en väldigt öppen diskussion som jag vill äga här. Lite av en thought jag hade bara. För jag vet att MINST en kommer att vara väldigt upprörd av att läsa det här. Ge mig ett tecken, kritiker. Kommentera!

Britney Spears is dead


 Dagens iakttagelse två: Britney Spears nya video med den hjärndöda och kanske århundradets sämsta koncept "Womanizer" från ett album som ska heta "Circus" (är det slumpen eller?). De måste ha idétorka som låter den hysterikan begå samma misstag som i "Toxic", när hon springer runt i trehundra olika peruker och hånglar med män i kostym, anspelar allt på sex. Tack för att du lämnar så mycket till fantasin och för att du visade ditt finniga geggveck i kvällstidningarna. En riktig aptitretare må jag säga.
Jag förstår Jenna Jameson som ändå är gjord för porr, men Britney själv är bara gjord för tabbar och ett flertal misslyckade självmordsförsök. Jag avundas inte denna kvinna för ens tio öre. Applåder till bruden som mot alla odds har tränat till sig lite och hoppat över ett par mål mat om dagen för att fortfarande se ut som ett jävla vrak. Och nu, snart 27 år gammal har hon "kommit i underfund" med att man måste ta hand om sina barn och "vad höll hon på med" och drutt drutt drutt. Så, varifrån kommer denna självinsikt? Wallmart?
Hon kanske var någorlunda snygg förr med en karriär (även om jag aldrig någonsin varit ens i närheten av ett fan), men nu är hon i samma klass som billiga endagslinser man bara måste slopa för att man börjar få infektioner.



Varför ens försöka? Det är ju så över. REALIZE!

Nya i-landsproblem


 Ja, under lunchen betraktade jag en av så många som gärna matar "Svenska Spel-automater" med sina pengar. Hundring efter hundring åker in i den där mackapären och jag riktigt hör hur den rapar medan den som matar monstret blir allt hungrigare. Sedan börjar den här killen skämmas för att han inte vinner någonting och börjar se sig omkring som om han hade något att dölja för att sedan tjuvmata monstret yttligare. Svettpärlorna är lika synliga som hans begär efter pengar och hans nervositet börjar styra kroppssignalerna som får honom att ofrivilligt röra på sig. Rycka, gunga med benet och skaka. Hans pupiller är stora som golvbollar. Förlusten är hans. Ännu en gång vinner automaten. Naturens oövervinnliga herrar; Svenska spel!
Lustigt bara att vissa väljer att bli "rånade". Det är grighetens tunga som har snott sig. Lär er någonting; allt handlar om oddsen och slumpen. Marginalerna är små. 

En humla vet inte att han kan flyga, men han gör det ändå för ingen har talat om för honom att han inte kan.
 

Ahulabadula


 Idag har jag jobbat (helt otroligt ändå att man lyckas skrapa ihop några dagar i tanke på alla noll-vik) men jag är lycklig över det hela. Har jobbat med asbra folk, slutade tidigt och sen for jag till Tommy för att kolla hur våran plantering utvecklats och det är fortfarande kalasfint. Jag krattade bort lite skit, städade lite så att jag vet att det är fint där innan jag drar till Göteborg på lördag. Ska tända ett ljus där också någon kväll när det är mörkt, så att det lyser upp riktigt.
 Sen for jag hem och tvärslockande på soffan. Jag vet inte när jag senast tog en siesta men fan vad jag somnade till och drömde om fruktyoughurt. När jag vaknade var jag bara helt kåt på mat och där ligger en gyllene förpackning med Marabou Amigo. Maha, jag har piraja-tendenser. Och den var inte ens min men det sket jag i.

Italienaren ger inte upp och jag känner för att leja en torped som kunde köra över honom med något otympligt som kunde göra honom till ett mänskligt vrak. Han gör mig helt galen. Håret vill knappt som jag längre och så fort han ringer (för femtionde gången) får jag psykbryt och vill skrika det fulaste man kan på italienska (det kan jag) men man ska inte underskatta sicilienare.. Då knackar det väl en glad maffiaboss på dörren en vacker dag. Nej tack. Har annat att stå i.

Tjingeling!

Don´t drink my money


 Jag är helt mör i benen. Nu vet jag hur en kotlett känner sig. Som tim- vikarie finns tydligen inga gränser för hur mycket man ska slita. Vi är nyfödda jämfört med den äldre generationen och den ena med det tredje. Måste dock notera att jag börjar bli lite stel och jag har känningar i baklåret. Jag var helt själv på avdelningen under personalmötet på två timmar, så att jag och en tant satt framför pianot och plinkade, sjöng, tjattrade. Det var avslappnande. Mellan varven skötte jag diverse småsaker men sen hade jag slitit i flera timmar innan det. Det är ovärt att slita för Orsa kommun. De är så jävla tarva och lika roliga som en varböld i ögat.
 
På lördagen bjöd far på mat, så det blev ett gäng där som åt och drack. Jag var nykter och drack vatten. Lika bra det, då jag kan komma ihåg alla snedsteg som alla andra gör.
Vi gick till bowlingen, efter det for alla andra till Mora medan jag mötte upp Jonas. Jag gick och la mig, då syrran kommer in klockan 3.00 precis när jag har somnat och frågat om jag kan ligga sked med någon stackare som precis blivit dumpad. Ja, jo. Beslutet var ju som taget. Klart som fan att jag ligger sked med någon jag inte känner för att trösta lite. Så generös som jag är. Nu är det upp till er om ni vill tro på det eller inte. Jag vart smärre chockad över den förfrågan, måste jag erkänna. 

   

My brain ain´t going soft


 Jag tog en promenad ner mot Orsa då en fluga tog sig friheten och flög in i min mun. Det var sjukt otrevligt och jag spottade för allt vad äckligt innebär. Måste onekligen ha sett lustigt ut. 
Trots den lilla incident, tog jag mig ner och mötte upp min käre vän Jonas och glodde på Gudfadern men dock bara halva filmen, för att snurre sprätt i egen hög person inte hade fått med sig hela filmen (så går det när man laddar ner). Jävligt irriterande då jag fann filmen väldigt underhållande. Så jag får svettas till den andra delen. Det borde vara straffbart att halvkolla på filmer sådär, men det var omedvetet så att lagen får göra mig ett undantag där. Principskäl kallas det.
 Helgen kommer att bestå av jobb, till mestadels i alla fall. Vi får se vad livet har att erbjuda tiden efter det. Möta upp Hanna, ta en fika osv.

Tackar far för maten han bjussade på ikväll och måste här inflika att karln gått ner över 15 kg. Han ser nästan ynklig ut, så liten han har blitt. Har tipsat honom om intensiv styrketräning för att bli den muskelknutte han en gång var. Beslutet fattat, verkstad nästa.

Tata.

It´s me, motherfucker!


 Det här var en butik jag hittade i Katrineholm när SJ i sin vanliga ordning, var försenade med flera timmar. Utbudet i den här staden var grymt liten men så runt hörnet hittade jag min alldeles egna butik; Bela - herrmode. Alltså, vilka är oddsen? Jag hade ju dött av skratt om det stått "bela - horhus" men sorgligt nog gjorde det inte det. Herrmode.. Smutsa ner mitt namn på det viset. Jag ville nästa killa dem i röven med en k-pist. Men det hela var ju bara väldigt lustigt, don´t cha think?



Sven Stjärtdal


 Idag är det så fint väder, att jag nästan övervägde att återanvända fjolårets bikini i Orsasjön. Det här är precis vad jag hatar med hösten. Ändå ska jag inte klaga, än, för att i Göteborg råder det fan kaos fram till april varje år. Waay. Jag kanske ska vara tacksam, men det är så jävla tråkigt att vara det. Bättre att vara bitter. När man kommer med klagomål, det är då folk tar notis om en. Det, det är viktigt. Fortsätt prata skit om mig. Ni gör mig bara känd.
 Har för övrigt vandrat runt på Mora med syrran och hennes snubbe, varpå jag konstaterar att jag faktiskt är nöjd med att vara singel och slippa behöva dra runt på en stackars karlslok medan en annan ska kolla in kläder. Det ser alltid ut som att killarna i sällskap med sina damer, bara vill försvinna i ett svart hål. De roar sig inte alls med våra shoppingturer. Nej, tvinga ut män gör man på åkrar och ingenting annat. Liemannen <3

Och vad ska hända på Halloween? Ge mig folk, maskerad och dårskap utan dess like. Vart skall vi befinna oss? Mora/Orsa, Göteborg? Kom igen. Förslag!
Det är trots allt den enda dagen på hela året som man kan vara hundra procent sig själv. Mohahaha. Öh.


 

Jag står för vad jag tycker. Jag räds inte för några kreaturer.

Must be the mood I´m in

Lite av en repris idag: lunch med Hannah och Hillevi, därefter fika och goda brownies (Elvis-varning!). Nu sitter jag med jobbansökan och en jävla bildjävel på mig som ska bifogas i CVn. Herregud, vilket intryck kommer jag att göra? Det är inkluderar inga pooser heller. Nope. Och jag tvingas att le. Det tog emot lite men det gick an. Jag var fortfarande i min värld av kakor..
Vad som ska hända härnäst kan ju en spåtant meddela, för det är inget jag vet något om.

Så, dagens ämne: Penisförlängare.
Vi konstaterade över lunchen idag att den här överdrivna träningen som killar sysslar med, ibland kan bero på att de inte är så fullt utrustade som de skulle önska. Det är definitivt inte så i alla gånger, men det förekommer säkerligen. Och tjejer, de springer och låter bli att äta. Kärlekshandtag är inte att föredra. Nej. Just. Alla killar vill ligga med pinnar. Gärna järnrör. Så skönt så. Mjukt, liggvänligt osv. Jag vädjar för människans sunda förnuft. Ingenting är hälsosamt i överdrivna mängder. Balans.. Du vet, som när du ska få en penna att inte vicka fram och tillbaka när du lagt den på ett finger.
Då ser jag så här på saker:
 När man går ut och äter en middag med det motsatta könet. Ja, om det skulle råka vara en date låt säga. Även om det går bra fram tills den jäveln beställer en sallad, av allt som kan tänkas finnas på menyn, kommer jag att lämna honom med notan.
Annars brukar jag kunna infinna mig i kategorin; Jag bjuder. Om det är förtjänat, of course. Jag tillhör de generösa, de icke konservativa brudarna (till en viss grad förstås). Men faktum kvarstår: en redig karl äter. Kom igen vikingar, where the bloody hell are you? 

Förresten, blir ni uttråkade kan ni alltid läsa den här hjärndöda bloggen; http://theresebroberg.blogg.se/.
Jag respekterar mindre vackra människor när de själva har insett det men det är inte okej när man fortfarande är alldeles för jävla dum för att inse det.

"Don´t hate me because you´re ugly"

Salam Insane


 Jag lunchade med Hannah idag. Lika trevligt som vanligt. Hängde på Källar-cafét en sväng, sen for jag till farmor och hon berättade att någon snott hennes bil. VEM KAN DET TÄNKAS VARA, HM?
 MSN fungerar inte åt mig. Det retar mig. Det brukar visserligen inte finnas så mycket att göra där, så egentligen spelar det ingen roll men bara tanken att det inte fungerar.. Som en vagel i ögat ungefär.

Här ska bifogas bilder från förra veckan och jag var riktigt kass på att ta bilder den här gången men å andra sidan hade jag annat att stå i. Men en snygg bild på Fia och ett på mig i försök till gymnast-vighet. När dröm förblev en dröm. Jag borde stretcha mer. Inget jag tänker notera ner i mitt schema precis.
 Mjodå såatte..

 




"Vem har sagt att det är lätt att vara man?"

In my mind and in my..


 Jag har precis anlänt Orsa. Vill bara tala om att jag hatar min dragväska. Alltså, måste man vara en gammal kärring för att dra de där jävlarna rätt eller? Det är precis som när man cyklade för första gången.. Cykeln åkte åt ena hållet och jag åt det andra. Jag vet inte hur många gånger jag hade omkull den där väskan mitt framför folk och man riktigt hör hur de suckar för att jag står i vägen i all stress in till tågen. Jag ville bara kasta den framför tåget och hoppas på att den gör sig illa. Skitväska!
 Innan jag åkte tog jag mig en burgare på Burger King, så jag satte mig ensam vid ett bord varpå det kommer två små barn. De hejade, jag nickade. Sen frågade de; "Är du svensk?" Ja, sa jag. Vadå då, ser jag inte svensk ut? "Nej". Okej, vart ser jag ut att vara då? "Som en ryska", sa Adam 6 år. Okej, allt jag saknade var alltså en vit/grå pälsjacka, kort kjol, svarta strumpbyxor och gott luktsinne för pengar? Jag skrattade till. Flickan frågade mig om jag inte hade någon kompis. Alltså, är barns avsikt att vara elaka? Nej, de log och tyckte att jag såg snäll ut men trots detta envisas de om att plåga mig med dumma frågor. Ja, är de inte söta de små liven?

Min italienske vän har nu fått dissen. Ja, efter två veckors 40 samtal plus 30 sms om dagen fick jag bara nog. Och eftersom att han envisas om att dra upp samma fråga och samma mening i varje samtal, på jävligt dålig engelska varvat med italienska, var jag bara tvungen att skriva tillbaka.. På ren svenska. Då förstår vi varandra lika mycket. Lika barn, leka bäst. Och när han ringde sa jag på ren svenska; "Låt bli mig. Ring inte mig. Varför förstår du inte vad jag säger?" Men ändå drar han fortfarande samma jävla mening, ungefär som om han vore döv. Till slut fick jag ett sms där det stod att jag var en dålig flicka och hade ett ont hjärta. Tja, vad ska jag säga? Jag är ingen romantiker precis. Du klev på en mina. Sorry. Jag uppskattar inte att man trakasserar mig på telefon. Att höras lite då och då är okej.
Hur som helst lär jag inte höra av honom mer och glad är jag för det. *gör vågen*
Är det något jag har svårt att hantera, så är det trögfattade människor.
God natt.

A big fat bastard was pissing on me


 On my way home.. Eller vänta. Jag har ju inget hem. Inte än i alla fall men om två veckor. Först och främst ska jag till Orsa och packa mina saker, försöka fixa körkortsteorin, slita ut mitt umgänge och eventuellt dra till Östersund för att krama om mormor, om det skulle dröja länge innan jag visar mig igen. Och nej, mitt herrskap. Jag har inte fixat jobb än men jag är på ingång. Ni kommer i sinom tid få vetskap om detta, så snälla. Sluta tjata. Jag hatar att medge att jag är arbetslös. Det får mig att känna mig oengagerad, lat och obstinat. Nu vet jag att jag är precis motsatsen till det, men det kan inte ni veta. But now you do.
 
I natt sov jag jävligt dåligt. Drömde mardrömmar, vred och vände mig miljontals gånger. Fia hade inte kommit hem från sitt frieri ännu. Klockan var tre när jag såg ett sms hon skickat halv två. Ja, nu på morgonkvisten dök hon upp, då hade jag redan hunnit somna in hårt. Och jag har 7 timmars resa framför mig. Jag tänker använda min iPod mycket flitigt, så kan jag i samma veva passa på att roa mina medpassagerare med en del nynnandes på radiolåtar och rycka på huvudet lite. Ack så uncoolt. Jag skojade.

Och mitt agg mot tidsbegränsade människor har ökat avsevärt. Jag kan visst anpassa tider för möten, bla bla, men inte jämt. Jag har ett eget tidsschema och defintivt ett eget liv. Det är fan löjigt att gå runt och tro att jag alltid ska följa efter vad som sägs från någon annans sida, speciellt när någon aldrig kan anpassa sig efter mitt. Tyvärr, men där går min gräns om vänskap om vi så fint ska kalla det så.
Jävla kontrollbehov är vad det luktar.

Last night


 Idag är det minst tio minuters fördröjning på mig. Vaknade upp med dagens snyggaste frilla och drömmarna om vatten gjorde mig nästan till den törstigaste kamel Sahara öknen någonsin fått nys om. Ja, de flesta vet nog vad jag snackar om. Det är fan den renaste grymhet livet kan skänka en söndag. Jag var knappt vaken när jag steg upp och dränkte mig i diskhon. Det vart dock aningen bättre efteråt. En kopp kaffe är egentligen allt som behövs för att bli människa igen. Jag är inte bakfull utan bara jävligt matt efter allt ståhej den här veckan.
Vill för övrigt tillägga att serberna jag ska bo med INTE innefattar en sjal på huvudet och två tänder i munnen sittandes på en bibel, utan de här skulle gott och väl ha kunnat vara renodlade svenskar. Jag förstod att det skulle vimla av förutfattade meningar om detta. Fast det handlar mest om trångsynta stackare. Det är trots allt jag som gjort detta val och vem kan vara mer nöjd än jag? Nobody. Så långfingret åt alla andra som har annat att säga. Nog om det.

Ett bröst i höger hand


 Att vara en jävla kuk är aldrig roligt, men att vara en jävla fitta är alltid lite värre.

Jag har för örvigt hittat mitt potentiella boende i Tove. Ligger på Hisingen, lite utanför. Fräsch lägenhet som fan och jag kommer att dela den med en kvinna och en man från Serbien. Kvinnan är precis som jag; hon svär, flaxar med armarna och bryter på det svenska språket på det plan att alla Rinkeby-töntar får känna sig utmanade. Det kanske inte låter som en våt dröm man från början tänkt sig, men där kände jag mig hemma och lägenheten är stilrent inredd med svart/vita tavlor, snygga möbler osv.
Mitt andra alternativ var en lägenhet precis vid Liseberg, men där skulle jag bo med en kille som spelar alldeles för mycket dator och datanördar är väl ändå det värsta tänkbara för mig. Det osar rutten WOW-fjant runt hörnet. Nej, tack. Jag kommer nog att förflytta mig rätt mycket, men världen är wide open och jag tänker minsann vidga mina vyer för att slippa bli en insnöad Dalahäst med bajs i stjärten som vissa andra. Dags för blöjbyte!

Vi gick på stan idag, shoppade en jävla massa och vem möter jag om inte Patrick Bateman?! Åtminstone den perfekta kopian. Jag nöp mig i armen för att försäkra mig om att jag inte hade somnat på spårvagnen och hamnat i Bergsjön eller någonting. Den där mannen är minsann något roligt som en trollkarl drar fram fram ur den stora svarta hatten och alla i publiken sitter med hakan nere i golvet. Jag vet åtminstone en åskådare som skulle applådera och önska numret i repris hundra gånger. SÅ MÄKTIG ÄR DEN JÄVLA KARLN!

The man without soul


 Vad kan möjligtvis vara så bra med Göteborg? Här finns allt. Det finns godis (jag har smakat), det finns folk (jag har sett), det finns saker att göra (jag ska). Imorgon blir det utgång och den här gången tänker vi anlända ett ställe som ska få danstarmen att rycka. Shake that ass. Och jag tänker inte vara snål med dansen den här gången. Orka stå och barhänga som en bitter medelålders klimakteriekossa. Den tiden är över.
 Det jag kom att tänka på; mina kära Orsavänner vill ha mig på Moraparken nästa helg. Känns inte som ett överlägset beslut att fatta om inte George Bush dyker upp så att jag kan antingen trycka upp något hårt i röven på honom eller också babbla något fint ur Koranen för att se över reaktionen om den karln kan tänkas visa mig. Okej, om det inte finnes snygga människor där också då förstås men chansen lär bli minimal tyvärr. Eller?
Och jag upptäckte idag på spårvagnen ner till city att jag får barn att bli glada. Hur det kommer sig, är för att barn i dagens läge kollar alldeles för mycket på våld och har dåligt omdöme. Jag menar, hur förtjusande kan man bli i en stund för sig själv på spårvagnen? Det är inte precis som att jag sitter och ler, ser allmänt inbjudande ut. Tvärtom. Därför får jag alltid sitta ensam. Hah. Well, that´s it.

Vad har jag annars att tillägga? Saker som kan vara bra att veta:

- Jag gillar att laga mat OCH äta den. Jag äter allt från blodiga biffar till feta såser, hoppar över den vidriga isbergssalladen. Är dessutom en mycket tacksam matgäst att innehava i sin tillvaro. Så, får man för sig att bjuda mig på mat kommer det mot alla odds att bli ett JA.
- Musik är viktigt. Jag diggar det mesta inom metal-genren men kan ge vika för en och en annan svängig bit.
- Tittar inte så mycket på allmän tv, men drar igenom rätt mycket filmer och har det lite som ett intresse varvat med chips, godis och gott sällskap.
- Dricker inte läsk of anykind men en öl kan gå för sig.
- Jag gillar humoristiska människor med god självdistans. Alla som kan snubbla över gränsen lite då och då.
- Jag måste få mitt kaffe på morgonen, oavsett vilket krig som än pågår.
- Är ingen sjusovare men börjar inte heller dagen med att kyssa dammsugaren.
-  Variation är min melodi. Allt vad gäller materiella ting. T ex möblerar om, klädstil, frisyrer, har också olika perioder av färgval. Omväxling förnöjer, som Malaco sa.
- Choklad är värt att dö för. Ge mig gärna en ask då och då, men skippa blommorna.
- Är inte lättfotad, så patetiska raggningsrepliker och slemmiga players undanbedes om inte ett knä i skrevet känns frestande.
Och det sistnämna; Att reta gallfeber på SJ är min passion, vilket betyder att jag mer än gärna förflyttar mig runt om i Sverige. Dvs att resa är underhållning på fler än ett sätt.

Däremellan finns miljoner saker att tillägga, men man vill ju inte tugga samma mat två gånger. So to speak.
Ha det gött, folks. Och urinera gärna någon.

Navelpill


 Dagarna i Göteborg fortsätter. Det lägenhetsmaraton jag sprungit hela veckan har inte gett resultat ännu men jag har stora förväntningar på de jag ska träffa imorgon. Det finns en lägenhet jag är intresserad av, som ligger precis vid Liseberg.. det tar dock lite tid innan jag kan flytta in. Jag vill helst flytta in snart och bjuda mina gamla hederliga bekanta på party osv.
 Igår köpte jag två adidas-munkjackor, linnen och så vidare. Hittade mycket snygga underkläder idag men jag hade behövt smakråd här. Vat är alla underklädesexperter?
Annars frossar jag choklad, kollar in alla Idol-töntar (sannolikheten att hitta någon snygg jävel i det där pöbelväldet är lite som att hitta Usama Bin Ladin i Mora.) DET FINNS FAN INTE. Det räcker inte med att kunna sjunga.

Kaaaffffeeee

RSS 2.0