As you know


 Som en skinnflådd gris sitter jag i den här överdrivet stora kontorsstolen, som dessutom är sjukt obekväm, i väntan på middag som med all säkerhet kommer att inkludera en död gris.
Jag har varit och simmat med Jaan, sedan tog vi en väldigt sen lunch som slutade i kaos. Jag brukar vanligtvis äta upp min mat omgående, oftast innan jag ens fått den, men idag bestod en falafelrulle av isberssallad som blev svår att äta. Jag petade hit och dit med den där rullen som dessutom kladdade ner hela mig med sås och lämnade ett par spår i ansiktet också. Det går inte att äta sådana där saker på stan. Allt med kniv och gaffel.. Och en haklapp. Vad ska komma härnäst? Pipmugg?
 Sedan tycker jag att det är fruktansvärt trist att så många av mina kära medmänniskor låter sig träffas av den här höstångesten, eller vad ni nu vill kalla det. Jag har inte drabbats av den.. än, utan jag försöker hålla humöret uppe och vill faktiskt smitta av min glädje på dem som är något nedstämda, men de är inte mottagliga. Så i vissa sällskap får man snabbt på sig rollen som kamelont och låter sig följas samman i den här dystra stämningen. Fast allt är ju bara till synes, från mitt håll. Sympatisera kallas det. Finns ingen anledning att jag ska tjoa, skratta och flamsa när ingen annan gör det. Jag gör det till en början, men tröttnar så snart jag inte ser några resultat. Det skulle bara uppfattas som "tyket" om jag fortsatte. Höh.

Dagens nyckelord i det stora hela: konstigt. Och jag undrar om det jävla ordet kommer att försvinna ur min åsyn när det gäller detta ämne eller om det ska förfölja mig till graven. Det undrar jag. Vad kan man göra åt saken? Ordet "konstigt" är i detta sammanhang väldigt frustrerande. Jag vet varken ut eller in och det gör att jag inte kan tänka klart. Jag börjar tröttna på det, för det ger ingen framgång. Tusen miljarder saker jag vill säga, göra men det går ta mig tusan inte att formulera sig.
Så, man ska nog trots allt akta sig för vad man önskar sig. En dröm jag hade för ett tag sedan, har bara blivit en mardröm och jag ska få gräma mig över det jag aldrig tog tag i på den tiden. Sådant ska jag grubbla över när jag blir vithårig och slät som en t-shirt i en torktumlare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0