Far away? Closer than you think


 Från blixt till klar himmel; att vara bitter är en helt annan sak är att vara negativ. Jag är inte negativ, men jag är bitter. Med lite ironi över det hela (stackars barn som inte förstår detta) och jag är realist. Jag har aldrig varit den som smörar ner för folk eller säger vänliga ord för att jag måste. Isåfall håller jag hellre käften. Ärlighet varar längst, ja. I min värld. Från mig kommer vänliga ord när de förtjänas och kan därför uppskattas lite mer, än att nöta ut dem och låta innebörden av dem bli lika intressanta som vilket toapapper du torkar dig med. Så ser jag det.
Resten av er människor, back to myself, inställsamma människor är osäkra. Har du råd att spilla tid på människor genom att vara överdrivet trevlig (utan någon som helst anledning egentligen) bara för att de ska tycka om dig? Tror du att du är så viktig?
Man måste inte vara en jävla fitta för att man utgår ifrån sig själv och inte utifrån andra. Det är genom andra vi blir någon, men först och främst måste du ha ett "jag" för att skapa ett "vi".
Jag vet vart jag har mig själv; jag har definitivt brister (här kommer min självdistans in också) men jag måste inte kritisera mig själv eller låta andra trampa på min integritet. Konstruktiv kritik behöver diplomati. Inte att jag inte kan ta att någon tycker att jag är dum i huvudet (go ahead, jag känner fortfarande mig själv bättre än du gör) och säg gärna vad du tycker men räkna med att jag bollar tillbaka. Men man kan omvandla brister till fördelar och vice versa. 100 % god? Inte ens Marabou är så bra.
Tänka sig, man lär sig något nytt om sig själv varje dag. Jag har brister men ack så stolt jag är över dem. Det betyder att jag fortfarande kan förändra mig.


 
Kanske världens sötaste Jonas. Han ser så... liten ut.
Unga och oförstörda.     

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0