Neverland


 En av de roligare grejer jag fick uppleva för en tid sedan, var när en snubbe jag hängde med under en kväll och vi satt mitt emot varandra, pratade om allt mellan himmel & jord, frågade mig om jag hade komplex för något. "Öh, vad?" blev tanken. Först skrattade jag till och sen frågade jag: "Fick du syn på något du är missnöjd med?" Nej nej nej, sa han. Jag menade inte så men jag menar.. Alla tjejer har något komlex för något. "Jasså, har de? Well, jag har visserligen ingen snopp men jag är inte som alla andra tjejer. Jag har insett att det är så här jag ser ut och inget kan jag göra något åt det. I must deal with it, så att säga".
Det var en sådan där gång jag föreställer mig att vi sitter mitt emot varandra, han åmar sig över bordet med höger öga blinkandes som om han fått skräp i det, för att sen kunna fråga; "Jaha, hur vill du att din kille ska vara?" eller något i den där klassiska flörtskaran och han får mig att slå hakan i bordsduken. Han var rolig och han överraskade mig. Och det var bara en fråga av många som var annorlunda. Därav att dra slutsatsen; Nog finns det gott om slemhögar man vill ge en snyting för att de är så vansinnigt patetiska men sen finns det också de som blir nervösa i ens sällskap och underhåller en inom de rimliga gränserna som man kommer att uppskatta desto mer men jag anar att de är en utrotningshotad art.
Vart är alla extraordinära människor?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0