Ni förgyller vardagen


 Jag åkte ner på stan och hämtade ut pengar, på vägen hem med två kassar mat och en fullproppad buss, stod jag i vimmlet och tittade på en kille på runt 18 år. När jag såg honom blev jag nästan irriterad, för att hårdrockare är snygga med sina skinnjackor och det långa håret men whatup med "the wet-look"? Varför denna flottiga hårbotten som börjar rinna ner i topparna på 60 cm hår? Jag kom då att tänka på en kille jag ofta såg i cafeterian på gymnasiet. Alltid såg håret nästan blött ut men det kan ju inte vara det hela dagen (?). Där fastslog jag att han inte alls var nytvättad och fräsh. Nej, tvärtom. Lite av en rysning går igenom kroppen när jag tänker på det. Det är motbjudande.
Och det roliga är också att de yngre hårdrockarna som har den här axellånga Hanson-frisyren har moppemusch. Fjunigt nå på överläppen som är lika mjukt som det första pubishår. Jag vädjar till erat förnuft; ta bort det!
 När jag väl hade hoppat av bussen, gick jag nerför min lilla ramp och gick upp på en trottoarkant (jag har hörlurar på mig) då jag nästan blev överkörd av en cyklist. Jag bad förstås om ursäkt för att jag stod i vägen och han såg mest besviken ut för att jag sabbat hans fart han lyckats få upp inför den kommande backen. Det gick seeegt för honom upp för den där. Ja, jag är ankaren i havet, bilolyckan på motorvägen. Den legokloss som barn sätter i halsen; jag är en börda. Men det är okej, ni andra är min börda. Nästan lite av gemenskap trots allt.
Människor, jag gillar er. Utan er skulle jag varken finnas till eller ha något att klaga på.

JAG KÖPTE: öronmuffar. Jag ska försöka att låta bli att bära upp dem som en lolita-flicka.


De jag har köpt ser liiiite annorlunda ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0