Cool, calm, collected


Kan man hata sin familjemedlemmar? Är det hat jag känner? Som mörkrets förste känner jag att den här supervidriga familjen sätter in mig i gamla roller som jag fan bara inte tar mig ur. På andra ställen kan jag lugna ner mig och vara mig själv, men så fort jag kommer inom de här otroligt trångsynta trösklarna så är det som om jag snubblar rakt ner i en gammal pöl med 21 år på nacken. Som om jag är samma människa som jag var när jag föddes. Haha, vore inte det toppen så säg. Liten och oförstående. Idag är jag stor men fortfarande oförstående. Ni är dumma i huvudet. Jag hör allt och ser allt ni säger. Ju mer ni provocerar, desto svårare är det att agera på ett annat sätt en standarden; vrede. Och ni undrar varför.
Jag må vara en hemsk människa blablabla men ni har gjort mig till den jag är. Ett monster som håller på att tappa greppet, som börjar bli fattig på empati för er. Och jag skrattar. Just nu sitter jag och skrattar så jag ser knappt vad jag skriver. Jo, jag hatar er. Det har jag nog alltid gjort. Det som glädjer mig, är att det enda som är hundra procent säkert med livet är att det finns ett slut. Även för er.
You´re right, I´m a horrible person.

Kommentarer
Postat av: Alleballe

Hurru! Bela, jag tror inte du är så dum egentligen.. innerst inne ;D

2008-09-06 @ 12:51:30
URL: http://niilo.blogg.se/
Postat av: Stephanie

Och så sitter man och funderar, speciellt efter detta inlägg, varför man låter dig bo i sitt hem? Och sen, hur kan du bo med någon du hatar? När du kommer hem kan du ju ta dina saker och flytta till någon ickemedlem av din familj så mår du kanske lite bättre. Istället för hat kankse du känner avsky, för du har ju aldrig tyckt något annat om någon annan.

2008-09-06 @ 15:25:08
URL: http://wests.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0