If you want to make the world..

then take a look at yourself and make that change.

 Det här inlägget gjorde jag även på ett annat ställe men jag måste tillägna detta till någon jag känner bl a som blivit offer för pyramiden av anorexiasyndromet. (read carefully)
Jag har tröttnat på all ångest inför mat som folk införskaffar sig som en annan innehaver finnar innan mens. GUD, hur orkar ni jolla om vad ni får äta eller inte äta? Man kan äta i princip vad man vill, MED MÅTTA i kombination med någon form av träning - promenad or whatever.
Att äta nyttigt är bara en jävla ursäkt till att inte röra på sig och när ni ser att dieten inte håller, börjar ni undvika vissa måltider (om man inte äter, ställer kroppen in sig på svält och lagrar. Matsmältningen försämras).
Om ni rörde på er skulle ni aldrig bli feta och om ni någonsin blev det, vem fan drabbar det mer än er själva? För den som sitter bredvid er på bussen? Fast nu har ni ju betalt för HELA sätet så då drar ju ni nytta av det isåfall.
Att vara av dålig karaktär när det kommer till mat är förstås en synd; frosseri. Man ska straffas, eller? Vi lever inte efter kyrkostandarden som de gjorde förr. Vem gör du allt det här för? Dig själv, din spegelbild eller alla andra och deras bild av dig? Vad spelar det förr roll när ångesten har tagit kontroll över både dig och ditt självförtroende? Man kan inte gå ner 50 kg på ett halvår. Man måste ta det successivt, inte bli girig.
Allt handlar om självdisciplin. Har du den, har du allt.
Vet ni att fallen anorexia ökar avsevärt. Jävligt ovärt det, om ni frågar mig. Om ni inte tankar bilen, stannar den. Om ni inte äter, dör ni.
Äter man sex gånger om dagen håller man matsmältningen igång. Många gånger i mindre mängder.
Om du inte hetsåt under helgerna, skulle du slippa veckoångesten.
Det är sockret som är fienden. Inte maten.

Även de som inte vågar leva, kommer att dö.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0