Små lätta moln


Jag och Maja har varit på stan idag. Ett sant nöje må jag säga! Tog min första latte någonsin. Det var rätt okej men lite mjölkig i smaken för mig. Jag köpte en väska och ett, nej.. två par skor. That´s it. Nu ska jag snart dra iväg med Mattias.


Somliga går med trasiga skor


 AH, det lilla kommendator-mysteriet tycks lösas upp som en riktig knut. Det verkar som om människan som höll på att kommentera här för ett tag sen är helt och hållet iq-befriad (jag hade aldrig tvivel om den saken), för att hon var inte smart nog att att byta ip-nummer när hon kommenterade på nytt samtidigt som hon lämnade ett namn. Underbart! Jag har kysst nävarna, som nu vill kyssa henne blött.
Man ska akta sig för att vara uppkäftig mot folk. Speciellt när man vet vart deras brevlåda bor. Jag är ju som hämndslysten också. Invänta konfrontationen nu brewden.
Nej då. Jag ska inte slåss. Ful som stryk är du redan.




 


Sol, vind och vatten


 Det ska bli närmare 25 grader varmt här idag. Jag satt ute en stund igår och det finns tydligen hopp för blekfisar som mig också som det verkar. Jag har nämligen fått ett uns färg i ansiktet, så det är inte på tal om att spela zombie längre. Fan, jag som tyckte att det var ett säkert kort att köra på. Jag kan inte springa runt med paraply heller så fort solen visar sig. Nej, jag tänker utnyttja solen likaväl som jag utnyttjar luften jag andas in. Sen ska jag och Tyra Banks slåss om vem som är brunast. MOHAHAHA.
 Ikväll har jag och Mattias beställt bord på "Rumpan bar" där vi ska käka riktigt god mat. Efter det ska vi bowla också. Vi har tänkt göra det länge men det blir aldrig av. Sen har jag redan fått in snitsen i bowlingen efter helgen, så nu är det tamig fan min tur att vinna or else... Jag tänker ta med mig en slägga i bredeskap att slunga av Mattias armarna om han får mer poäng än mig. Man får vara ful men inte dum.



Så här ser min morgon ut.

Ett mynt har alltid två sidor


 Man tror sig ha sitt på det torra och så visar det sig sen att när man fan inte satt ner i båten, trillade man ner i sjön och blev blöt.

Dagen har varit toppen egentligen. Jimmie är dagens räddning. Fan, jag har kommit på att jag gillar att umgås med honom. Han är säregen och trots att han har glimten i ögat så döljer sig ett litet människohat i honom, precis som det gör i mig ibland. Alla har vi ett odjur inom oss, jag har bara stillat mitt.
 Vi gick och åt lunch, sen satt vi på en bänk där han fick posera framför kameran i min brillor. Alla råkar ut för mina brillor. Särskilt män då, eftersom att brillorna är rosa och jag tycker att de passar männen ypperligt. Det gör dem lite mer.. damiga. Man behöver en killkompis man kan snacka "klass" med (intern-grej) och inte bara rapa ikapp med.

Tjejer har sina män i livet, precis som män har sina kvinnor:

- Sin pappa.
- Sitt ex.
- Killkompisen. (Jag har fler killkompisar än tjejkompisar. Killar kan man resonera med. Tjejer viftar med naglarna..)
- Sin första kärlek.
- Hollywoodstjärnan. (Som i mitt fall; Nikki Sixx.)
- Den snygga kollegan.
- Svärfar.
- Pojkvännens kompis. (Ja, sanningen ligger i att vi vill ha ALLA i blickfång. Allt som är förbjudet är inbjudande). Vi vet också att männen tänker likadant där, men då blir vi sura.

En sak jag inte greppar.. Män snackar alltid om att lägga ut korten på bordet, snacka klarspråk. Hur kommer det sig då att män inte kan bli mer tvetydiga än de redan är? Ena stunden lägger de handen på axeln, det minst känsloladdade stället på hela kroppen och i andra stund lägger de handen i trosorna, där det fan inte kan bli mer laddat. Och ni snackar om att kvinnor är förvirrade åbäken på två ben? In my ass, säger jag. Snippa eller snopp, doesn´t fucking matter. Vi är av samma skrot och korn.
Antingen så fiser man i kapp (som kompisar) eller också ligger man med varandra (enbart för köttets lustar). Tredje försöket är kombinationen plus hålla handen.
Ey, ni kan ju inte både äta kakan och ha den kvar.
Nej, det är för tidskrävande att hålla på att försöka tyda vad det är ni är ute efter. Gör det bara jävligt enkelt för er. Använd er av ett tydligt: Hej kompis eller hej älskling. Ett tips bara.


"Mr Cool"


"Mr Cooler"

Heja blåvitt!


 Gårdagen var minst sagt en upplevelse i många bemärkelser. Först en liten incident på jobbet som slutade rätt bra och ingen blev skadad.
När jag, Carro och Mattias var inne på Indiska för att glotta på att snygga klänningar som affären har att erbjuda mig just nu, stod en liten flicka på 3-4 bast (på sin höjd) och slängde en massa tröjor på golvet. Vad fan gör den, tänkte jag. Nej, så där får man inte göra sa jag åt henne. Ögonbrynen på henne hamnade i golvet och släpades efter henne medan hon skrek åt mig (jag uppfattade inte riktigt vad hon sa). "Sluta! Kasta inte tröjorna på golvet." Då kom den lille fram till mig och slog både mig och Carro, sa "fuck you". Ehum, ursäkta?! Vad sa den? (Vid det här laget började vi skratta, för vad är det som händer? Vi är långa som hus både jag och Carro, så är vi inte tillräckligt skräckinjagande för att hon ska lyssna på vad vi säger?) Den lille gick vidare och fortsatte att ha ner tröjor på golvet. Till slut gick jag fram till henne och började plocka upp kläderna, tog tröjan hon hade i handen så vi stod nästan och drog i tröjan i varsin ände båda två och jag fortsatte med mitt: Nej, sluta. Släpp tröjan. TILL SLUT gick den iväg och jag efter för att kolla om det är någon som äger henne. "Mamma! Mamma!!!" Okej, det finns någon därinne som gör det. Vad bra. Hajdo!
Jag skyller allt på föräldrarna. Vem lär en 3- åring att svära sådär grovt? Ja, jag är i Göteborg också. Ingenting upphör att förvåna mig i den här staden.. Seriously.

- Jag var på mitt livs första fotbollsmatch igår. Intressant faktiskt. "Heja blååååvitt!!"
- Jonas ringer och säger att jag är Wonderwoman. (Ibland behöver man höra sådant).
- Jag fick en farbror att börja asgarva bara för att jag sa: "Botten upp, resten i håret!" Jag förlänger de sista ljuva åren.
- Sanna sa också att jag spred glädje och positiv energi. Det första hon sa när hon såg mig var: "Men Bella, vilket leende!" Va? Ler jag? ;D

I have a confession to make


 Finns det liv, finns det hopp.
Det jag inte trodde ens var möjligt i Belaland var tydligen det ändå. Och för första gången lägger jag inte märke till något jag kan irritera mig på. Oftast när jag träffar nya människor, brukar jag grubbla över saker, överväger plus och minus och det mesta hamnar på minuslistan men det gör inte det här. What´s wrong with this picture? Och jag grubblar inte. Även om jag är förvirrad. Jag känner bara att det får bära eller brista. Svart eller vitt. Det vore fult att säga att det skulle kvitta vad som hände i framtiden, för det vore lögn.
Det känns nästan som att jag vill kasta in handduken, hoppa av tåget bara för att jag vet vad jag känner och sen inte orkar ta reda på hur den andre vill ha det. Innan man får bu eller bä. Det är ett tecken på ren jävla feghet bara. För nu är det ju mitt ego som kan få sig en spark i röven.
Allt detta bara för att någon har väckt intresse hos mig.



Den som lever får se


 Shit, jag måste styra upp förgående inlägg. Det kändes lite som sur mjölk. Så ser det inte riktigt ut. Jag är egentligen nöjd med helgen. Den har varit chill. Jag har umgåtts med Charlie som är.. samlad. Lite alltiallo, spontan och kul. Normal liksom. Det var ju inte igår precis.. Vi gillar honom helt enkelt. Jag är bara förvånad. Lite över förväntan faktiskt.
Så, nu har jag klargjort det.

Jag är dessutom jäääävligt hungrig. Dags att rota i kylskåpet, kocken (Charlie) sover ju som en stock.
Förresten, för er som inte hajat så är Bob och Charlie samma person. Han fick namnet Snickaren Per vid ett tillfälle också. Kärt barn har många namn.


Repeat


 Igår var det officiella avföringsdagen på sin höjd. Dagen började jävligt bra dock. Någonstans på vägen till nirvana uppstod ett jävla blåsväder och kyla. Det  fick mig att tänka på att det är något som människorna i tredje världen inte behöver utstå. Hellre gassande sol än det här förrädiska jävla skitvädret som Sverige har att erbjuda. Till råga på det har jag bränt mig på axlarna och kan för närvarande tänkas vara årets kanske fulaste bränna.
 Vilken bergochdalbana. Jag kan liksom inte bestämma mig för om något har varit toppen eller botten. Jag ligger i någon mellanmjölk och simmar. Fast förutom förgående störande moment har jag ingenting att klaga på. Varför skulle jag vilja klaga? Jag är nog bara trött och grinig just nu.
Ah, jo. Jag har införskaffat mig två konsum- påsar under ögonen för att jag sovit dåligt. Att sova hos andra är lika lätt som att slå in en spik med ett A4-papper. Därför kommer jag att vara i koma de kommande dagarna.

Jag kastar in handduken för den här säsongen.



 


I Stockholm stad


 Igår var vi ut på stan, tog en lunch och betraktade människor. Vi gick runt till helt andra delar av Stockholm jag aldrig upplevt förut. Det vore synd att inte ta vara på vädret som var igår. Jag känner hur det nästan stramar i ansiktet av solen som nästan satt sina spår. Vi gick förbi Kungsträdgården där det bara vimlade av fina körsbärsträd. Jag blev helt tagen hur fint det var. Därför fattade jag tag i mobilkameran och tog några bilder som den fotograf jag önskar att jag vore.
Vi bowlade också. Bob vann men inte med större marginal (mohaha) och jag konstaterade att jag trots slutsiffrorna är bättre på det där med att träffa rätt eftersom att jag hovade in flest strikes. Resten var mest oflyt, ehum.. Plus att jag fick kasta med 8 kilos fjantklot för att mina fingrar då uppenbarligen är för feta för de andra kloten som ligger på en 10-11 kg som jag i vanliga fall slungar iväg med en jävla fart. Ja, jag har mycket att skylla min förlust på.
Sen for vi hem och lagade mat. Eller han lagade mat. Han gjorde baguetter med någon Charlie (Bob)-specialröra. Ah, men vilken mästerkock! Fast jag stroknade alldeles för fort. Det var ostar hit och dit, korv hit och dit som fyllde upp min buk som också visade sig vara ynkligt liten. Min glupskhet har kommit att försvinna.. Haha, för den här gången. Jag ska hem och öva upp den förmågan igen.

Carpe diem


 Jag befinner mig för närvarande i hufvudstaden och klockan är 08:00. Klockan halv sju vaknade jag till som om jag sovit i hundra år och sedan tröttnat. Pling sa det bara och nu sitter jag här i en ljuv morgonstund med en kopp kaffe, kanonväder och inväntar på att Bob ska vakna (jag överväger inte att börja slamra med kastruller för att han ska uppnå samma effekt som jag gjorde. Han ser ju så fridfull ut, va). Sen ska vi luncha med en massa folk ute. Picknick, ya know. Då får jag träffa frugan Ana också <3 Det ska bli jävligt skönt att träffa henne igen.
 Vi ska dra och grilla på kvällen sen också. Mat och Ana. Hallå eller. Jag skiter i om det är långkonjuktur och elände. Jag har redan allt jag behöver. Seriöst. Att vara mätt och ha en kär vän vid sin högra sida kan inte bli mer önsketänkande.
Det vill jag bara påpeka till de som hakat upp sig på materialistiska saker vid svåra tider som nu. Man behöver egentligen bara se sig om och se över det man har som räcker längre än pengar. Pengar är egentligen en värdslig sak. Sen blir en situation inte värre än man gör den. Och det är visserligen svårt att överleva utan pengar, men överlever gör vi i Sverige tack vare skattepengarna som folk beklagar sig över att de betalar. Ja, de pengarna kommer väl till pass nu. Och alla som betalar skatt är välkomna att utnyttja sina osynliga tillgångar.
Så har du EN riktig vän, så är du rik somehow. WE can work it out!


Hur snäll är du?

Du fick 9 rätt av 17 möjliga.

Grattis! Du lyckas ofta omsätta din vilja att göra rätt i goda handlingar!

Okej, vem ska avgöra hurvida jag är elak eller snäll? Allting är ju relativt. Det är visst snällt att inte säga till någon att den här en jävla kråka i näsan eller att den har gylfen öppen. Oh jo, jag tror nog att folk uppskattar att man säger åt dem. Eller det är åtminstone vad jag tror i Belaland. Där är vi alla överens om den saken.



I ain´t going back

 

I will walk 500 miles


 Igår var jag och Mattias till Kellys och tog en veganburgare. För tvättäkta köttätare låter det kanske tråkigt, men det kan inte beskrivas.. Det måste upplevas. Munorgasm, kind of.
Vi satt där ett tag, sen gick vi från andra långgatan, genom haga och vidare in till stan. Hur skönt som helst med kvällspromenader sådär en lördagkväll.

 Idag jobbar jag och imorgon är jag ledig. Sen är det nedräkning som gäller. Jag är peppad att få dra till hufvudstaden. Det har jag sett fram emot länge nu!


Alltså, det är skrämmande hur ond han ser ut. Det är nog mina brillor som gör 'et.


Hagakyrkan. Det var hur fint som helst där.


Någon förföljde mig


 Okej, vad är det mer med våren förutom att man är glad och kåt? Jo, psykoserna har ökat. Till dem hör höst och vår-depressioner.
Idag förstår ni var jag på väg hem från jobbet och pratade med mamma i handfreen, konkade runt på min väska och hade ingen koll på omvärlden. All min fokus låg på mamma som babblade på. Jag plötsligt vänder mig om, bara för att kolla läget (av någon konstig anledning) och där springer en medelålders kvinna i full kareta uppför en liten gräskulle. Jävlar vad bråttom hon verkar ha, tänkte jag. Aja, jag lunkar på och mamma babblar vidare. Sen kommer jag till villaområderna precis vid mig och den här kvinnan har knappat in på mig. Hela tiden tänkte jag: "Ah, hon lär snart går förbi mig." Men hon gjorde ju fan aldrig det. Först trodde jag att hon hade vikit av vid ett hus som var där, då jag vänder mig om för att det inte känns riktigt hundra. Ni vet, när ni känner er förföljda och jag nästan kände henne flåsa mig i nacken. Jo, hack i häl flåsar hon efter mig. "Hej", säger hon. Jag tittar väldigt skeptiskt på henne och känner mig väldigt illa till mods. Jag fortsatte att gå men hade helt tappat fokus på mor min i telefon. Sen hoppar kvinnan mitt framför mig och säger: "Vad heter du?" Öööh, öh.. Bella? Hon har ett kroppsspråk som talar om för mig att om inte jag är laddad med en k-pist och handgranater är jag nog rätt körd. "Känner du någon som heter Mikael Fisher?" Nej, sa jag. "Är det säkert det?" Eh, ja.. Eller.. Jo. Nej. Sen började hon dra världens historia om att några tjejer jagar henne. De var tio stycken bla bla, men försvann så fort hon tittade ut genom fönstret bla bla. HEJ PSYKOS! Hon svammlade på om allt möjligt.
Hon började be om ursäkt och sa att varför hon sprang efter mig var för att hon trodde att jag var en av de som "jagade" henne. Så hon tänkte: Nej, nu ska jag fan ta na'. Vilken nitlott, din jävel!
Och.. Om hon inte hade nitat mig hade hon säkert strypt mig med sina pattar, jävlar i min själ så de putade ut ur det hemska linnet.
Haha, FETGLÖM att jag går den där vägen igen.
Jag är fortfarande i chock, för allvarligt talat.. Där blev jag faktiskt rädd.

Ett steg närmare döden..


 Jag var och klippte mig igår. Ingen nämnvärd skillnad egentligen mer än att jag slipper toffsen i nacken. Jag frågade frisören också om hur vad hon tyckte om att jag hellre tonar håret svart istället för att färga det. Hon började bena i mitt hår och säger: "Du har väl inga gråa hårstrån?" Eeeh, nej.. Det hoppas jag verkligen inte. I tanke på min ringa ålder bör mitt hår fortfarande vara typiskt svenskt, dvs mörk blont eller "musgrått". Hon gav mig nästan en rak höger till pension bara för det där..
  När jag ringde Mattias på morgonen och grattade honom, sa han att han kommer att behöva mitt stöd under dagen för att Blåvitt förlorade igår, som den fotbollsfantast han är. Lite andra grejer krånglade åt honom hela dagen.
För att visa mitt stöd, for jag ner på stan och köpte en symbolisk, lagomt töntig present åt honom (ett intern-skämt), ett kort och världens godaste tårta: swartzwald!
När han dök upp här sen hade jag bryggt färdigt kaffet, dukat fint och ställt presenten inkl. kortet på hans tallrik.
Sen säger han: "Fan, det här är ju ett riktigt kalas ju." Ja, men vad fan. Man fyller bara en gång per år, sa jag. 
"Ja... *paus* Tänk om man hade fyllt år två gånger per år... Då hade jag varit 64 nu." Haha, åldersnoja ska ju drabba folk som är 40-50 år då åldern börjar ta ut sin rätt men 32? Nej.
Sen tog vi en långpromenad, köpte mat och lagade VÄRLDENS godaste biffar. Bästa födelsedagen på länge, sa han.
Ja, det var en kanondag rent ut sagt!

 
           

Spin around, round, round


 Jag har redan nämnt att jag har haft en känslomässigt laddad dag, som en annan k-pist är i u-länderna men jag känner att jag ändå inte har beskjutit min ilska riktigt. Jag sitter fortfarande här grymt frustrerad och det känns i hjärtat att något måste ut. Förmodligen för att jag är sämst på att sätta ord på vad det är jag känner lite mer exakt och förkasta något. Ja, antingen spy galla över någon eller kasta sönder fat och vaser. Vad ska det hjälpa, really? Nej, jag bad om att få låna en cykel av Maja. Jag tänkte cykla bort allt. Helst ville jag cykla nedåt i Sverige, då jag förhoppningsvis skulle slippa trampa så jävla mycket. Och någon har redan gjort klart för mig att jag har dålig kondition, så det vore bäst för mig om det lutade riktigt mycket.
Det blev ett fiasko. På den skruppliga lilla cykeln från tidigt 70-tal med styret nere vid knäna och sadeln mot skyarna, såg jag tämligen löjlig ut kan jag tro. Det roligaste av allt var att jag skrattade, inte särskilt diskret heller, lite för mig själv när jag började trampa iväg på åbäket. Självklart stirrade folk och trodde nog att jag var på väg till Lillhagsparken (även allmänt känt för det gamla institutet för mentalt sjuka). Det gör jag aldrig mera om.

Jag har träningsvärk och är gnällig som vilken jävla fitta som helst. It´s not PMS!


En glädjedödare gör entré


 Idag är jag en riktig grinkuk. Av ett antal upprepade och ack så störande moment, som att t ex en arbetskollega slår näven i bordet åt mig, höjer rösten under en helt vanlig och icke provocerande diskussion iochmed en utbildning genom arbetet, kan en irritation inte utebli. Aldrig har jag någonsin stött på en människa som är så killig i rumpan. Inte nog med att vederbörande visade tendenser som är rent av skamliga vid andra tillfällen. Under detta möte, där teamwork ingår och vi med olika människor ska diskutera saker, inte kan fokusera sig på vad sägs och görs utan att bli irriterad på gruppen och sprider minst sagt negativ energi är inte till hennes fördel vill jag påpeka.
Denna nedlåtande attityd som då och då dyker upp som hackspetten i Kalle Anka bakom varje hörn och härn visar brist på bondvett. Bland folk och speciellt bland nya bör man kanske uppföra sig mer civiliserat.
Kort och gott; jag har visst fått en vagel i ögat.
 Jag hade fått ett meddelande av mamma där hon fint talar om för mig att hon inte kommer på besök imorgon, vilket gör att fögående företeelse bara var en aptitretare för kommande irritationsobjekt som skall sabotera denna onsdag. Ja, bortkastad komptid på min ära.
Caroline kunde inte komma förbi och umgås, för att hon inte har busskort och inte jag heller. Det var tänkt att vi skulle laga mat eller någonting men det blev inte så.
På vägen hem gick Icapåsen sönder...


Up and down, in and out


 Möra fötter. Ena foten gör ont av någon konstig anledning. Jag må se ut som en rövknullad gås, för att inte belasta foten yttligare men jag är handikappad. Jag får skylla på det.
Imorgon har jag en dokumentationsutbildning hela dagen men sen är jag ledig i två dagar. Ja, jag tog kompledigt på fredag i fall att min kära mor dyker upp på torsdagmorgon. Då vill jag umgås med henne så mycket som möjligt. Vad gör man inte för sina nära och kära?
Dagarna går fort nu. Snart är det dags att inviga Liseberg. Jag har dessvärre inte tid att inviga den nästa helg, då jag är upptagen med annat men så fort jag kommit hem tänker jag minsann dra dit och leva som den 5-åring som egentligen gömmer sig bakom några kilo kött. Polkagrisklubbor och berg och- dalbanor= en extas Bella i sina bästa år.
 Jag har beställt tid för klippning. Nu får det bära eller brista.

Först idag fick jag delegering också. Yeah. Det var fan på tiden.

"Rabbit rabbit"


 Jag står här mellan valet och kvalet. Vad i helvete ska jag göra med håret? Ogräset har växt sig långt i nacken och resten av håret räcker precis till öronen, kanske lite under. Planen var att jag skulle spara ut det men för det första är kvaliteten i klass med svinto (och jag vet fortfarande inte vilket utav dem som ger bäst resultat) och för det andra är frisyren så förbannat ful att jag vägrar ha utsläppt.
Antingen klipper jag en kort page till öronen (plan A) eller också försöker jag hota en bra frisör att snygga till längderna som finns (plan B). Eller också behöver man kanske inte krångla till det heller. I-landsproblemlösaren Bela: Först projekt A och vid eventuellt misslyckande, går man till plan B. Plan C är "hej då håret, hej lumpen-frilla". Ah, det hade varit skönt men nej. Jag måste skaffa mig hår att fläta. Rövragget vägrade ju växa ut.

Clowncunt
Jag ser grymt förvirrad ut och bilden passar ypperligt som förklaring till min sinnesstämning idag.

It's the risk that I'm takin'


 Maja fyllde år idag, så varför inte dra på en picknick ute i fina vädret? Nej, just. Därför drog vi till Delsjön där de vimlade av en massa annat folk också, trots att vi var där vid halv ett på dagen. Jag var nästan nyvaken, så det blev en riktig brunch med grillad kyckling, grillat kött, sallad och annat gott. Fan vad vi åt. Jag kan inte minnas att jag hörde någon vara mätt på ett sunt sätt utan alla gick runt med öppna byxor och beklagade över hur mätta de var. Ja, ni vet hur det brukar sluta när man omges av god mat.
Solen lyste, gräset var grönt, det var hur varmt som helst. En perfekt toppendag och jag kommer inte hem förrän nu. Vi stad på stranden till fem-snåret och sen vidare till Dennis och Olga som bjussade på kaffe. Sen var det dags för middag. "Va, mat igen?!" Baaaah. Jag vet inte. Naveln har börjat sin adressändring här.. Ah, okej då.
TOPPENSÖNDAG DELUXE!


Maja


Gane


Dennis


Olga


Cesar


Bränd kyckling men faktum är att det här var kanske den godaste kyckling jag någonsin ätit. Det brända gjorde det bara om än mer kryddigt.

It's written all over your face


 Apropå samtalsämnen, så dök ett intressant sådant upp. Om dejter, snubbar och stubbar man träffat. Vilket kan det största misstaget vara att begå? Jo, att tro att man är som deras föredetta flickvän. Att man skulle gilla samma saker, som tillochmed kan röra saker i sänghalmen. "Min förra tjej gillade det här." De trycker på fel knappar, för att jag är en Motorola och hon är en Nokia.
Därför är det ju så intressant med nya människor; man vet att den inte är den andra lik och det är liksom meningen att man ska lära känna varandra. Göra som man alltid har gjort eller inte kan släppa gamla rutiner, vanor osv är för människor som inte orkar se nytt och de kan lika gärna damma med bibeln. Mig kvittar det.
Man kan inte använda samma toarulle livet ut.



Pick up a fight


 Gårdagen började med allmän seghet, en typisk långfredag. Vid 17-tiden ringde Carro och frågade om vi skulle dra till Donken. Nej, sa jag. Jag äter inte där. Vi sa att vi skulle höras senare och i samma stund som vi la på, ringde jag upp henne igen och föreslog MAX. Det är bra grejer! Vi drog dit och tog en burgare, gick ut och satte oss med en kaffe i det finfina vädret. Därefter for vi hem till mig och pratade i timtal om allt mellan himmel och jord tills klockan blev 01:00. Dessutom smockade vi i oss både glass och godis i stora lass. 
Hur gemytligt som helst. Vi åkte till och med ut och köpte cigg i morgonrockar. Who cares? Om någon skulle fråga, har vi varit på möhippa.
 Vi får se hur dagens kväll artar sig. Jag jobbar och förhoppningsvis orkar Carro komma förbi igen och vara lika trevlig som igår.




 Alltså, ett bevis på att min mobilkamera är riktigt jävla bra.

Waiting for an alibi


 Som sagt, igår var jag till Carro och hon bjussade på porterstek. Jävlar vilken gudamat! Det var dessutom trevligare än väntat även om jag började med att reservera mig. Låt mig mjukna först, så kan jag överväga att vara trevlig mot karln. 
Vi spelade Wii och tro på fan att jag har träningsvärk men enbart i vänster arm. Tur att man inte använder den så mycket.
 Vi pratade också om Mora- Orsafolk som brukar droger och hur illa det har gått för folk som var duktiga i skolan osv. Förödande måste jag säga. Det ger mig gåshud när jag tänker på det, därför tänker jag ge fan i det.
 Jag fick låna Ganes bil och jag körde kanske aningen för fort på en 50-sträcka när två polisbilar kom och jag kände att nu är det nog dags att säga adjö till körkortet men de hade fan inte tid med mig. De åkte i 150 blås själva, så det hade uppenbarligen hänt något mer än att orka fånga en bonde i en volvo s80 körandes 20 km för fort i timmen. TUR var väl det. Jag måste banta fötterna, för de är lite för tunga på gasen ibland.

Och idag ska jag göra så lite som möjligt. Jag har många arbetsdagar framför mig och den tanken är jag inte riktigt bekväm med..

Epistula non erubescit..


 Uppföljaren av Jack "The ripper".. Och jag vill bara tillägga att jag inte ligger i skuld till denna paddas död.

 



Först vaknade jag av en jävla fågel som lät precis som en sådan där klassisk och vidrig digital klocka: "duuutt duuuut duuuut duuuut" -paus- "duuut duuut duuuuut duut" klockan fem på morgonen och jag var hur förvirrad som helst. Jag hade ingen aningen om det var väckarklockan eller vad det var som lät. Förbannad blev jag till slut efter att ha slumrat och hört den där ack så eländiga oljudet i tio minuter, smällde igen fönstret som stod öppet och började hota arten om att förinta den. Happ, en timme innan jag egentligen skulle kliva upp insåg jag att sömnen gått förlorad och kokade kaffet som istället tog mig till en alltmer behaglig tillvaro.
På väg till jobbet upptäcker jag att hela marken är täckt av äckliga daggmaskar. HELA vägen. Överallt ålade de sig fram och slemmade ner hela gatan och det luktade daggmask också. Fyfan, supermorgon deluxe!
Klockan åtta befann jag mig på plats för ett APT-möte, vilket började med att chefen var sen 30 minuter. Sen babblade hon i 3.5 timme. Oh my god, vad jag har ansträngt hjärnan och öronen för att verkligen lyssna på vad hon har att säga och för att inte somna. En termos kaffe hjälpte mig verkligen inte här.. Sen kom jag hem, lika död som paddan.
 Då ringer Carro och bjussar på mat, tillägger att mannen som snott en annan  vän så många gånger ska dyka upp. Could my day get any worse? Nej, nu är det helt uteslutet i alla fall. Och jag skiter fullständigt i om du läser det här men jag är inte särskilt förtjust i honom. Han verkar ha slagit klorna i dig alldeles, för jag hör inget annat än hans namn nuförtiden. I´m so damn sick of it!
Så vi får se om jag kopplar på charmen och ler eller kör över honom med bilen.


No coke


 Toppen av isberget. Så ser min dag ut. Inte under ytan utan helt klart på topp där jag har översikt över allt och njuter av utsikten. Givit blod har jag gjort och det gick strålande. Ge blod bör alla göra! Jag hade en bra blodgrupp som gör att jag kan rädda många människor (A-). Det valet är lika klart som att donera organen när man tackar adjö för det här livet. Och några sunkiga krav och argument som att "den, den och den ska inte få mina organ" existerar bara inte. Människa som människa. Alla har lika stor rätt att överleva, oavsett. Det är min syn på mänskligheten. 

Jag och Mattias åkte till IKEA, inhandlade sängkläder. Jag har städat, fixat, donat idag och nu är det så otroligt jävligt fint här inne. Om inte jag sover som prinsessan på ärten i natt, så lär jag aldrig göra det but I will.


Sorry för den sunkiga kvaliteten men fotografen var något darrig och saknar ett stativ. Och sen missar jag helheten, vilket är otroligt viktigt för att fatta hur mysigt det faktiskt är här.


Heat wave


 Det finns säkert någon jävel där ute som tycker att jag bör ägna ett par minuter åt att skriva några rader. Det vankas bloggtorka men inte brist på sysselsättning.
Jag började dagen med att gå till vårdcentralen för att kolla upp det förbenade ärret jag har på "skinkan" som ssk:n så fint uttryckte sig. Kom igen, inte ska vi vara så finkänsliga nu. Säg arslet eller röven bara. Stjärt kanske? Happ, resultatet blev som väntat: inget utav det. Hon började snacka om skönhetskirurgi och jag tänkte: "Ey, vänta vänta vänta. Jag är inte Dolly Parton som torkar mig i röven med pengar och definitivt inte så petig att jag måste överväga en operation av kosmetiska själ. Ärret skaver och gör ont. That´s why I´m here. Okej, lev med ärret. Fint, tack, hej.
 Senare idag ska jag på min första blodgivaruppdrag. Ska bli intressant att se hur man mår efteråt. Killen på blodgivarentralen hävdade att man kunde bli illamående nånting bla bla bla. Därför har jag kära Mattias i beredskap som får bära mig på axlarna om jag nu skulle bli dåsig.

De senaste dagarna har jag i stort sett bara jobbat och hängt med Mattias.
Just nu sitter jag som en byggarbetare och funderar ut hur jag på bästa möjliga sätt kan möblera utifrån denna planlösning. Och ingen kan tipsa mig. Ingen vet ju hur fan det ser ut här.

JO. Det hoppar runt en jävla massa äckliga paddor på gatorna till och från jobbet. Ah men fyfan vilka baddare! Snuskiga små åbäken. De sitter där och tittar på mig, inväntar att få hoppa innan för jackan på mig. Aldrig i livet. Jag hoppar jämfota mellan dem för att hinna ikapp dem.
Se, så där kan det gå ibland..

På kartan: en jävligt död padda.



The alpha dog


 Jag tror att jag har gett ordet "sinnesförvirrad" en helt ny innebörd. Jag vet knappt vad det är för dag å andra sidan kvittar det vilken dag det är. Det här är bara en allmänt bra dag. Mattias var den som förgyllde min lördagskväll. Det är en människa jag alltid vill ha i mitt liv. Och det finns inte en människa i hela världen som sett mig skratta så mycket som han har gjort. Bara idag har jag skrattat så att magmusklerna fått kramp, tårarna sprutat och hjärtat bara är fyllt av glädje. I really don´t get it. Hur lättroad kan man vara? Eller också är "allt" bara fruktansvärt jävla kul.

Har för övrigt beställt biljetter till Stockholm, där jag kommer att spendera månadens semester. Det är alltid skönt att kunna se fram emot en resa. Allt blir toppen bara jag får träffa Ana. Också en människa jag vill ha i mitt liv, som jag uppskattar och verkligen finner är av en bra karaktär. Man väljer sina medmänniskor, jag gör det med omsorg.
Man vet inte vad man har förrän man har förlorat det och jag väljer istället att se det positiva med det jag har och lära mig att uppskatta det. Jag vill inte uppleva en "too late". Livet är inte så förbaskat långt. Jag lever här och nu, inte om 50 år.
 Därför pensionssparar jag inte heller. För hur det än är, när jag blir gammal och det inte finns några skattepengar att leva på, så om döden då är enda utvägen så har jag gått i mål. Precis vad livet går ut på. Nå sitt mål. Det gör man från och med nu. Så vad fan väntar ni på? Gör något nytt, gör det du vill. Inte det du måste göra.

Peace out.
 

Gummisnopp


 Ah, det bara vimlar av härliga dagar. Antingen så dras jag till positiv energi eller också har jag bara lärt mig att uppskatta även små saker. Jag vet inte, men skitsamma. Jag njuter and that´s the most important thing.
 Jag drömde om Mr T i natt och vi stod vid ett dike där vi var åskådare åt en förfärlig seriekrock på E45:an. Bil efter bil bara smackade in i varandra och jag drömde att telefonen ringde flera gånger, för att folk gång på gång skulle tala om vilka alla var som befunnit sig i denna olycksaliga händelse. Det slutade med att jag kände de flesta som krockat och det hela slutade med sorg. Och Mr T, som den sjukskötare han är, skulle lägga om ett sår på en flicka som gjort sig illa. Ja, är det inte underhållande att drömma så säg.

Det ryktas om bio ikväll. Jag och Mattias ska nog se "I skuggan av värmen". Den verkar dramatisk. För mer dramatik behöver ju verkligen en kvinna.. Jag kristiserar den senare.



RSS 2.0