Ett steg närmare döden..


 Jag var och klippte mig igår. Ingen nämnvärd skillnad egentligen mer än att jag slipper toffsen i nacken. Jag frågade frisören också om hur vad hon tyckte om att jag hellre tonar håret svart istället för att färga det. Hon började bena i mitt hår och säger: "Du har väl inga gråa hårstrån?" Eeeh, nej.. Det hoppas jag verkligen inte. I tanke på min ringa ålder bör mitt hår fortfarande vara typiskt svenskt, dvs mörk blont eller "musgrått". Hon gav mig nästan en rak höger till pension bara för det där..
  När jag ringde Mattias på morgonen och grattade honom, sa han att han kommer att behöva mitt stöd under dagen för att Blåvitt förlorade igår, som den fotbollsfantast han är. Lite andra grejer krånglade åt honom hela dagen.
För att visa mitt stöd, for jag ner på stan och köpte en symbolisk, lagomt töntig present åt honom (ett intern-skämt), ett kort och världens godaste tårta: swartzwald!
När han dök upp här sen hade jag bryggt färdigt kaffet, dukat fint och ställt presenten inkl. kortet på hans tallrik.
Sen säger han: "Fan, det här är ju ett riktigt kalas ju." Ja, men vad fan. Man fyller bara en gång per år, sa jag. 
"Ja... *paus* Tänk om man hade fyllt år två gånger per år... Då hade jag varit 64 nu." Haha, åldersnoja ska ju drabba folk som är 40-50 år då åldern börjar ta ut sin rätt men 32? Nej.
Sen tog vi en långpromenad, köpte mat och lagade VÄRLDENS godaste biffar. Bästa födelsedagen på länge, sa han.
Ja, det var en kanondag rent ut sagt!

 
           

Kommentarer
Postat av: Söderlund

Jo tack de är bara bra med mig!

Ja jag vet, är det inte underbart så säg?!



Vad är ditt fullständiga namn förresten? Hehe (a).

Jag tänkte lägga till dig på facebook. Används de eller? :)



2009-04-17 @ 16:41:51
URL: http://robinsoderlund.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0