Den sista idioten är ännu inte född än


 Igår var jag och Fia på kräftskiva. När vi först kom dit var stämningen så spänd att man kunde ta på den. Jag kände mig som en junior, då jag trodde att alla var över 25 men sen visade det sig att vi var bland de äldsta. Vad fan fick de andra att se ut som över 25 då? Det var nog brat- looken. Alla där hade kostym och fina klänningar medan en annan dyker upp i jeans och attityd.
 Sen åt vi och de andra sjöng snaps- visor. Ju mer sång och snaps desto mer vansinne. Till slut stod folk och gnuggade kön mot varandra. En annan satt under bordet och åt champinjoner fyllda med gräddfil och rom, som han också hade börjat med att hälla ut på golvet. Han satt och kladdade på golvet och stoppade eländet i munnen.
 Om det inte hade varit för en snubbe och en brud som dök upp så hade jag dragit bra mycket tidigare. De räddade min kväll. Andy hette en av dem. Han var jävligt lustig. Det är ganska sällan jag skrattar att jag får ont i magen men han lyckades få mig att skratta så mycket att jag var tvungen att vika av och dricka vatten.
Idag känner jag ändå att jag är grymt nöjd med kvällen. Jag har väl att tacka all gratis underhållning som de alkoholiserade småbrudarna hade att bjuda på. <3


Jag gick hem, lade mig i sängen och somnade. Sen väckte någon mig (i vanlig ordning) precis när jag nått nirvana. Aja, det var bara att trösta killen och somna om på annat ställe.


Belle of Sweden & Baby Senorita

                                      


Här har vi kapitel två ur de Hjärndödas bok. Oavsett vad småbrudarna säger så finns garanterat inte mycket mer än så här i huvudet på dem.
Alltså, vad fan är det med småbrudarna nu förtiden? Vad är det för smitta de drabbats av? Fjortissjukan var ju på sent 90- tal. Det här är ju ännu värre. Pesten var ingenting jämfört med detta.
Nej, någonting hände med disciplinen hemma och bevisligen måste folk äta mer fisk.

Faktum!


Det är dags att börja tänka till när det gäller människor. Allt eftersom blir människor mer påverkade av tiden och det objektiva i våra liv medan man glömmer det subjektiva. Det är viktigare att lägga ner pengar på det senaste inom teknik, mode och inredning. Många av oss har inte råd med allt det vi konsumerar. Kronofogden lemlästar allt fler människor. Vad får oss att välja prylar framför värdefulla liv?

 Jag kom att tänka på hemlösa när jag såg Jonatan ha en tidning producerad av Faktum som innehåller en serie som handlar om just hemlösa. Många av karaktärerna i serien är tagna direkt ur verkligheten på hemlösa från bl.a. Göteborg.
Vi andra som har tak över huvudet tar liksom våra boende förgivet. I storstäder som Stockholm, Malmö och Göteborg ser man hemlösa lika ofta som man ser herrelösa djur i Turkiet. Man går förbi dem och ser dem som antingen en utsatt grupp som försatt sig i situationen själv eller också som ett rent samhällsproblem, som smuts.
 Har man verkligen försatt sig i den situationen själv? Den diskussionen kan bollas fram och tillbaka utan att man verkligen kommer fram till något vettigt svar. Jag själv funderar på; om man visste att livet skulle sluta med hemlöshet, utesluten duschmöjlighet och inte ens en femtioöring i bakfickan, skulle man verkligen ha försatt sig i den situationen HELT på egen hand?
 Hemlösa är trots allt en överlevande grupp som inte behöver Gucci väskor eller för den delen har råd med en, utan livnär sig på oss mini- skit- grisar som slänger pantburkar runt i kring oss samtidigt som vi skänker en ond tanke om den människa som plockar upp dem efter oss. Varje burk är värd femtio öre, en peng som gör stor skillnad för någon som är så otroligt fattig och som en vanlig Svensson tycker kan kvitta. För oss som varje månad får in en summa pengar som gör att vi till och med har råd att spara undan flera tusen om vi verkligen förmår oss det, glömmer bort hur bra vi har det egentligen.
 Man tänker inte på att många människor sover ute på en parkbänk om vintrarna medan vi andra sitter hemma med mystofflor, filt och en kopp te och ändå klagar på den förbannade kylan. Någonstans där ute ligger någon med en tidning över sig.

 Man vill inte skänka dessa människor pengar för att man tror att det ska gå till alkohol, röka eller någonting annat som man ser som "kasta pengarna i sjön". Har inte hemlösa samma rätt som boendefolket att ha dygder? Precis som oss andra väljer de själva vad de vill lägga pengarna på. En hemlös är fortfarande utsatt. Även om han fick flera hundra varje dag så räcker det fortfarande inte till ett boende t ex. De tänker också rent ekonomiskt. Det är billigare med en öl än en kopp kaffe. De vill såklart också få valuta för sina pengar. Om du kan få två öl för samma summa som för en kopp kaffe, vad skulle du välja?
 Det där beror ju helt på hur mycket pengar de har att röra sig med för dagen. Deras inkomst är rörlig. Hur lätt är det att spara pengar som hemlös? Låt säga att du tjänat 40 kronor en dag. Det kostar ungefär 100 kronor varje dag för mat, för alla tre måltider. Hemlösa ska ha "tur" om de får ett mål mat om dagen.
Vad ska de spara sina pengar till? Allt handlar om att leva i nuet, att överleva ännu en dag.

Tidningen Faktum är en tidning som varje hemlös får sälja själv mot betalning. De du köper tidningen av får hälften av vad tidningen kostar, d v s 40 kronor. 20 kronor får den personen varje gång du köper tidningen som innehåller krönikor, serier och undersökningar som kretsar kring hemlösa. Det är ett jobb för dem. Precis som telesäljare tjänar de också pengar fast en måttligt mindre summa men tänk att de står i t ex Nordstan hela dagen för att sälja en tidning som handlar om deras egna liv och tänk om varje människa som passerat dem hade bidragit med ack så värdefulla 40 kronor, vad det hade kunnat göra för dem.
Om tillräckligt många köpte tidningen skulle de kanske ha råd med en riktigt stor tallrik mat. Mat som vi andra skulle lämna när vi blev mätta på en restaurang och som restaurangen slänger i en container bakom huset och häller konstgjorda medel över för att de hemlösa inte ska vara där och äta. Sen ska man som medel- Svensson diskutera huruvida andra människor med exakt samma värde som en själv, ska få äta avfall eller inte. Ingen ska behöva äta avfall. Alla ska kunna äta en riktig måltid. För hur det än är, oavsett vad hemlösa köper för sina pengar så skattar även de. Det råder moms på alla varor. Så hur resonerar vi med pengar när vi inte ens kan köpa en tidning eller bara skänka den där femman?
Så, det är vad vi ska börja göra.. Köpa deras tidning.

Om inte, varför? Vilket är motargumentet?


Synden straffar sig självt


 De sju dödssynderna finns till av en anledning. Inte bara för att det är ett bibliskt begrepp utan för att alla dödssynder är lätta att missbruka och låta det stiga över huvudet på människor. En av mina favoriter är högfärdighet/högmod. Den talar för sig själv. Att vara högfärdig, tro sig vara störst, bäst och vackrast är ett typiskt fenomen för människor som egentligen känner sig underlägsna, misslyckade och lever i total självförnekelse.
 Det finns ju också en anledning till varför alla klichéer som t ex "man ska sluta när man ligger på topp" har uppstått, därför att när en människa blir bekräftad av en annan människa vill mycket plötsligt ha mer. När man börjar känna sig omtyckt, duktig och meningsfull ska man vara tacksam istället för att börja ta ut det på sina längder. Att få för sig att man helt plötsligt kan säga och göra precis som man vill i olika sammanhang bara för att man har fått höra att man är duglig till någonting. Det övergår snart till att vara oduglig om man inte kan lära sig att behärska energin som andra människor ger vid komplimanger och bekräftelse.


Vid högfärdighet kan man också komma att idka otukt med en helt ny rad människor för att suga åt sig om än mer energi och självhävdelse. Vällust är också en dödssynd. Där man kan man snabbt gå från att vara en gudinna till att vara en sköka. Att vara en sköka är ingenting positivt men att vara en gudinna är det. Därför ska man inte ha sex med andra människor för bekräftelse.


Alla människor har varit med om situationer där många andra, oftast på samma gång, har bekräftat en som person. Där man låter det gå överstyr. Där man inte kan få nog av all bekräftelse. Man tror på något vis att alla i hela världen älskar en. Så fungerar det ju inte. Om man inte kan lära sig att vara tacksam, ödmjuk vid energibyte mellan människor, så kommer synden straffa sig självt. Det gör den alltid, såvida syndaren inte ångrar sig. Att vara ångerfull inför någonting dåligt kan bara vara bra.

Ingenium res adversae nudare solent, celare ecundae (Motgången brukar avslöja begåvningen, framgången dölja den).


Regina Spektor


 Jag har suttit i två dygn och lyssnat på Regina Spektors alla album. Det är stimulerande, faktiskt. Jag hamnar i någon trans och det beror förmodligen på pianoljudet som är väldigt avslappnande.
Man behöver inte hålla med mig men jag tycker att hon är bra.


Another gay movie


 Apropå att vara gay eller inte.. Jag såg en film häromdagen som påminde om American Pie fast det handlar bara om bögar och det är enbart män med i filmen. Var den bra eller dålig? Det är tidsfördriv åtminstone. Å andra sidan är jag The faghag så jag tyckte att den var lustig. Bara för det såg jag tvåan också.
Jonah Blechman gör helt klart sin roll bäst av alla. Superfag, supercool!

Att vara eller icke vara

 Bela alá Shakespeare!
Att vara eller icke vara. Det är ju precis det allt handlar om. Att vara bög eller inte. Att vara sig själv eller inte. Jag har i alla fall bestämt mig för att köra mitt race oavsett vad regeringen, d v s det övriga folket, ska tycka om det. Tacka vet jag yttrandefrihetslagen!
 Apropå att välja sina vägar med omsorg så har jag fattat beslutet att aldrig mer äta mosade djur. Kalla mig vegetarian! Må det vara löjligt va, men jag kan inte förmå mig att äta kött längre utan att behöva tugga, tugga, tugga och sedan få kväljningar. De tillfällen jag ätit kött de senaste gångerna beror på min svaga karaktär som någonstans brydde mig om vad mina nära och kära, t ex min familj, skulle ha att säga om detta. Jag menar, sist jag blottade matstrupen i Orsa blev jag pepprad av snicksnack om att det är töntigt att inte äta kött. Töntigt, på min ära?! Ja, för det är ju "helt normalt at äta kött, det har man gjort i alla tider". Okej, om det nu är så jävla naturligt så varför inte köra på den naturliga vägen när det kommer till slakt? Spetsa spjutet och skjut! Gå då inte till affären och köp inplastade, döda djur ur en kylbox, för det mina kära vänner, är inte naturligt.
 Nu är det hur som helst slut på svaga karaktärsdrag. Antingen så leker vi lika, d v s att jag respekterar era val genom livet och ni respekterar mina eller också kan ni ta den mörka vägen i skogen.

"Det är så för att det är så, därför är det så."


Amanda var det - hjärndöd?



Antingen så har den här bruden en självdistans som är utan dess like eller också bekräftar hon bara att människor blir dummare och dummare. En krabba har mer iq än den här flicksnärtan.

Happy birthday

Trots att jag har mängder av historier att berätta om och en hel portfolio att dela med mig av, så har jag inte riktigt funnit mig tid att skriva ner om allt detta.

I tisdags blev jag officiellt 22 år gammal och hela dagen kändes tämligen märklig. I den här åldern börjar folk få för sig att börja prata barn, the bullshit om att det är dags att stadga sig och eventuellt skaffa boende med en partner. Jag har ju för fan nyss spottat ut legobitarna. Ska jag inte ens få tid på mig att vänja mig vid att jag inte längre är en ungdom utan faktiskt betraktas som en vuxen? Tänkt tanken att jag kanske faktiskt trivs med livet som det är eller är det konservativa normer som spökar och måste göra sig påminda? VVV- faktorn när man fyllt 20 är ingenting jag någonsin strävat efter och kommer heller att göra.

Däremot så kan hela livet helt plötsligt förändras bara för att man fyllt år. Först grattar alla en för att man lyckats hålla sig vid liv ett år till (Jag är mycket tacksam och glad över alla gratulationer!), sen är det kört att försöka få gratis tandvård (Och detta gäller livet ut från och med nu) men fortfarande är jag för ung för att komma in på vissa krogar. Ibland måste man glatt vara 25 bast för att ens få känna doften av alkoholiserade typer som trots sin skyhöga ålder beter sig som dagisbarn. Med alkohol i kroppen så kvittar nog åldern kan jag gissa.
 
 Jag ringde till UM och bad om en tid och morrhoppan på andra sidan luren frågar hur gammal jag var. Jag är född -87, sa jag. "Nej, det går inte. Vi prioriterar just nu ungdomar under 20. Annars får du vänta tills oktober." Oktober?! Diskriminering, din *!&//#%"!!
Jag kunde inte undgå ett litet utbrott av dåligt humör efter det samtalet.

När jag kom hem hade Jonatan bakat en kaka åt mig och satt ett ljus på den, som jag blåste på som om det vore en brand på gång. Kaka+ kaffe= Bra födelsedag.
Mathias kom hit en sväng igår och jag fick ett USB- minne med 8 GB. Den kommer definitivt till användning. Jag är mycket tacksam!


 Från i fredags: Mathias, jag och Jimmie, Charmknuttarna alá Gbg.


Svenska för nybörjare


 Okej, nu har jag tröttnat på att människor i sitt försök att vara korrekta när det gäller användningen av "dem" och "de" men ändå misslyckas, så tänkte jag att en snabb genomgång kan hjälpa stackars små töser på spåret.
 Ordet "dem" skulle man kunna byta ut mot ett "oss" och ordet "de" kan man byta ut mot ett "vi" som en liten pet-i-mot-kant, dvs som ett hjälpmedel för att veta NÄR man ska använda ordet "dem" och ordet "de" i ett sammanhang.

Exempel:

- De hjälpte henne att plåstra om såren.
Här ska det uppenbarligen inte dit ett "dem" i början av meningen. Om vi nu byter ut "de" mot ett "vi" i den här meningen blir det: vi hjälpte henne att plåstra om såren. Det låter ganska bra ändå, eller hur? Om vi då skulle ha stavat den meningen med ett "dem" och byter ut det mot ett "oss" så blir meningen: oss hjälpte henne att plåstra om såren. Det låter helt enkelt fel, för att det är FEL.

- Jag hjälpte dem att packa ihop sina kläder. Ska man vara korrekt, så ska inget "de" in i denna mening. Om man nu gör som i förgående exemplar och byter ut följande ord "de" och "dem" till "vi" och "oss" istället, så kan man alltså lätt hitta vilket ord som ska in vart. Det slår aldrig fel.

LYCKA TILL!

Stoneface


 Graciösa bilder på mig och min fantastiska mormor. Från trippen till Orsa som jag glömt att slänga upp.




Adrenalin- kick


 NU är det dags att sätta adrenalinsprutan i benet igen. Min kick har varit att bo med okända människor och se hur jag klarar den biten samt att bo i en helt annan stad oberoende av mina närmaste och det var ju ingen match.
 Det är dags att börja möta gamla som nya rädslor. Spindlar ligger mig inte varmt om hjärtat och idag ska jag & Mattias på Universeum där man får sin chans att hålla en fågelspindel. Nu ska vi se om jag är cool nog att utmana mitt värsta öde. Ger jag mig fan på det så kommer den säkert att infinna sig på min arm medan jag tittar bort och försöker koncentrera mig på att inte röra mig då den håriga jäveln kan få för sig att bita mig. Det vore ack så tråkigt, för då kommer jag aldrig att göra om det.
 Mitt mål är att bli immun mot rädsla för bagateller. I- landsproblematiken måste släppa min arm, annars kommer jag i framtiden att vara helt handikappad och nej. Bästa sättet att få en rädsla att försvinna är att möta den. När jag pratar om i-landsproblematik så handlar det förstås inte bara om spindlar utan om andra saker men hey, folk är rädda för att bli stenade eller torterade till döds och en annan är rädd för ett djur som bara är väldigt skräckinjagande men egentlgen är ganska oförargliga.

Vi får se hur det går. Förmodligen är jag inte lika cool som jag tror och nej, en flaska jäger kommer inte att hjälpa.

Dekorera naglarna


 Det är sjukt kul att fixa och trixa med naglarna nuförtiden. Det beror väl mest på att de är långa och fina nu. Så fort jag får chansen och är ledig från jobbet (där nagellack inte är tillåtet) så målar jag dem i regnbågens alla färger. Ännu en typisk kvinnogrej. Smink och naglar. Nu är bilden nedan i usel kvalitet men tyvärr, det blir inte bättre än så.








Det luktade kön i hela kupén


 Jag väljer mina rubriker med omsorg.

Det var dåligt planerat av mig att börja jobba de värsta passen efter en veckas semester. Nog för att det är skönt att vara tillbaka till jobbet och hela den biten men det känns på något vis som om man befinner sig i limbo. Man går till och från jobbet. Däremellan har jag inte hunnit gjort så mycket mer sen jag kom hem.

Ah, sen pratade jag och Jonatan om Isadecadent som jag nämnde här för ett tag sen. Jag vet att jag länge funderade på om det var en hon eller en han och på något vis lyckades jag bli övertygad om att det var hon men kyss Karlsson att det är! Vad fan, det ska mycket till innan man kan lura mig men hon/han gjorde det. Det har tydligen skrivits om denna "shemale" (eftersom att hon/han har både bröst och kuk, den lycklige fan) på flashbacksforum och hur fan har denna information kunnat undgå mig? Jag må säga det, den här människan hade kunnat lura upp mig i en tall likaväl.
 Jag trodde att den här Isa bara var en som bloggade om skönhetsoperationer, skrev om kukar, djur och sin älskade Björn (som en gång höll till i vitmaktsvärlden men han är typ fett utsparkad, som en färsk tonåring hade sagt) men Isa/Johan (?) är tydligen väldigt omtalad lite varstans i Sverige. Som sagt, den är ju någonstans i min ålder.. Hur är det möjligt liksom?

Vad ville jag få ut av inlägget? Jag känner mig lurad men jag kan inte sluta skratta åt att jag gick på det.

Blame it on the boogie


 Jag har härjat i Orsa den senaste veckan och därav bloggtorkan. Nu är jag dock tillbaka i Göteborg igen. Den känslan är blandad. Samtidigt som jag har haft jättetrevligt med mina kära vänner, familj och släkt så är det ändå skönt att vara tillbaka på plats. Grabbarna grus här hemma hade tydligen hävdat att de på något vis saknade mig, för att här hemma behövs visst en kvinna. Och inte vilken kvinna som helst då utan gudinnan. Såja pojkar, torka tårarna. Bella är hemma igen.
 Vad har jag och Mattias gjort i Orsa? Träffat en sjuhelvetes jävla massa folk, bra folk. Det har varit ett jävla hattande fram och tillbaka men ändå värt rubb och stubb. Jag tackar alla för den mycket trevliga tiden tillsammans.
Varit på räkfrossa på strandserveringen. Den buffén var fan inte nådig. Herregud, jag bävade mig nästan för att gå på toa, så länge som jag skulle få sitta där.

Under all press glömde jag förstås min sladd till kameran, som jag snällt tänker be min pappa skicka upp till mig så snart han får tillfälle.
MEN tacka vet jag mobilkamera!

   

 
         

Vattenkrig, fiske och lite annat smått & gott har varit några sysselsättningar.

RSS 2.0