Synden straffar sig självt


 De sju dödssynderna finns till av en anledning. Inte bara för att det är ett bibliskt begrepp utan för att alla dödssynder är lätta att missbruka och låta det stiga över huvudet på människor. En av mina favoriter är högfärdighet/högmod. Den talar för sig själv. Att vara högfärdig, tro sig vara störst, bäst och vackrast är ett typiskt fenomen för människor som egentligen känner sig underlägsna, misslyckade och lever i total självförnekelse.
 Det finns ju också en anledning till varför alla klichéer som t ex "man ska sluta när man ligger på topp" har uppstått, därför att när en människa blir bekräftad av en annan människa vill mycket plötsligt ha mer. När man börjar känna sig omtyckt, duktig och meningsfull ska man vara tacksam istället för att börja ta ut det på sina längder. Att få för sig att man helt plötsligt kan säga och göra precis som man vill i olika sammanhang bara för att man har fått höra att man är duglig till någonting. Det övergår snart till att vara oduglig om man inte kan lära sig att behärska energin som andra människor ger vid komplimanger och bekräftelse.


Vid högfärdighet kan man också komma att idka otukt med en helt ny rad människor för att suga åt sig om än mer energi och självhävdelse. Vällust är också en dödssynd. Där man kan man snabbt gå från att vara en gudinna till att vara en sköka. Att vara en sköka är ingenting positivt men att vara en gudinna är det. Därför ska man inte ha sex med andra människor för bekräftelse.


Alla människor har varit med om situationer där många andra, oftast på samma gång, har bekräftat en som person. Där man låter det gå överstyr. Där man inte kan få nog av all bekräftelse. Man tror på något vis att alla i hela världen älskar en. Så fungerar det ju inte. Om man inte kan lära sig att vara tacksam, ödmjuk vid energibyte mellan människor, så kommer synden straffa sig självt. Det gör den alltid, såvida syndaren inte ångrar sig. Att vara ångerfull inför någonting dåligt kan bara vara bra.

Ingenium res adversae nudare solent, celare ecundae (Motgången brukar avslöja begåvningen, framgången dölja den).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0