Hur säkra går våra anförvanter?


 Under en sju- timmars resa från Orsa funderade jag mycket på vad som försiggår i alla hus man åker förbi. Jag menar, trafficking förekommer ju i var och varannan lya verkar det som. I en sketen lägenhet i Stockholm t ex och grannarna anar inget ont.
 Hur är det med resten av alla lägenheter/hus/villor? Vad händer där inne som omvärlden inte vet om? Fysisk misshandel, psykisk misshandel, djurplågeri, barnaga osv osv. Tar man "Disturbia- grannen" förgiven? Mannen som mördar kvinnor i huset bredvid en kille som fått fotboja efter att ha slagit ner sin lärare och måste stanna inomhus ett visst antal månader.
 
Våra släktingar/vänner och bekanta, hur har de det egentligen? Man tar förgivet att alla man känner har det bra, för att det är precis så det bör vara. Ingen ska råka ut för fysisk eller psykisk misshandel. Ingen pojkvän eller flickvän till mina bekanta ska få beröva dem både frihet och självkänsla men de gör det ändå får man sedan veta. Samma pojkvän eller flickvän som själv charmar hela omgivningen och skapar ett nätverk för att sedan kunna vända dem mot sin partner (och min släkting/vän). För att suga ur deras energi och själva växa sig starkare.
 Man får höra om makabra historier som gör en tämligen förvånad när man upptäcker att dessa historier har övergått till inövade mönster, rutiner. För mig verkar det främmande och skrämmande men för vederbörande är det bara en vanlig onsdag.. Eller lördag.
 Gång på gång upprepas olika former av psykisk misshandel och jag som lyssnar undrar varför man inte tar sitt knyte och drar därifrån. Det byggs upp någon form av panik i mig som gör mig om än mer paralyserad än jag var innan, för att jag inser att jag är verkligen handlingsförlamad här. Jag kan inte påverka, jag kan inte hjälpa och framförallt.. Jag kan inte åtgärda. Åtgärda problem som uppstått under flera års tid utan att man vetat för att man tagit det goda förgivet.
 Försöker de fly, så får de antingen en sten inkastad genom bilrutan eller också blir de hotade med att något de älskar och håller av ska försvinna ur deras liv, som t ex barn eller djur.

Det är alltså en psykopat vi talar om, som finns antingen i granndörren eller hemma hos någon man känner och håller av. För mig verkar det så löjligt enkelt att bara sticka ifrån ett förhållande där någon utövar maktmissbruk och misshandel. "Det skulle aldrig falla mig in att stanna i ett sådant förhållande." Så tänkte nog de också men någonstans på vägen genom alla dessa år, så har deras självkänsla försvunnit och det är den som gör att man måste stanna i ett så självdestruktivt beteende.
De enda ord som kommer ut ur min mun är: Stick därifrån!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0