Inte tillräckligt med självdistans


 Jag började dagen med att vara en halvtimme för tidig till jobbet. Så, halv sju på morgonen, pigg som en mört tog jag rapporten och kokade mig sen en kopp kaffe. Det här är helt klart en av de bästa dagarna. Jag blev erbjuden ett vikariat på den arbetsplats jag befinner mig nu och det känns så fruktanvärt välförtjänat. Efter alla dessa år så får jag äntligen min chans att få en längre anställning med eventuell förlängning, så fram tills augusti kan jag planera min tid och utnyttja den väl med gott samvete. Det lönar sig att vara flitig. Sug på den karamellen, era jävlar.

Efter arbetspasset for jag till Olga och körde ett träningspass med henne. Också väldigt stimulerande och roligt på samma gång. Yttligare en dag där jag fått skratta mig fram ett sexpack. Jag vet inte om jag är övertrött eller också bara i en god jävla stämning. Det är synd att jag inte får sådana här skrattanfall oftare. Vad jag skrattade åt var egentligen ingenting, men det var lika roligt för det.

Och det blir inget Orsa för mig nästa helg. Jag skiter i det, helt enkelt. Jag kom på att om jag ska få tag i en billig återresa skulle jag ha varit ute lite tidigare och med tanke på hur jävla mycket folk som säkert tar tåget hem efter Vasaloppet, finns det inga platser och skulle det finnas kostar de säkert lika mycket som att spruta in silikon i pattarna. Inget jag har varken lust eller råd att betala.
Så, mina kära vänner. Vi får helt enkelt ta det längre framöver eller också kan ni komma hit. Vilket som.

baby 2009         

Mina typiska miner är detta. Och ja då, alla ser likadana ut. Hur jag ser ut när jag ska försöka se lite alldagligt trevlig ut (för det händer typ aldrig),  vara uppkäftig (you know, look cool. Min grej va), när jag fjantar runt, när jag tycker att någon är dum i huvudet, när jag inte håller med i en diskussion, när jag ber Gud om lov och när jag gör min allra typiska min. Puta med läpparna är helt enkelt inget jag kan komma ifrån. Sorry guys.
Det allra roligaste med det här är: jag ser inte ens ut sådär. Ah, möjligtvis på andra bilden, nedre raden. Annars handlar det stora om att ljuset reflekterar bort alla skavanker (thank god).
Checka in sista bilden. Håret börjar fan bli lite längre. Jag kan TILL OCH MED sätta upp det. (Mjo då, jag drar i det allt jag kan).
Jag måste vara övertrött som orkar hålla på..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0