Dryg brudjävel


 De allra flesta vet att jag inte är särskilt förtjust i tjejer, överhuvudtaget. Here´s a reason WHY.
http://www.collegehumor.com/video:1796914.
Hon är ju så typiskt tjej också..

Sveriges osexigaste män


 Jag tänkte ge tv:n en chans i samband med att jag äter hallon & blåbär med turkisk youghurt och vad får jag syn på? Erik Segerstedt! Alltså, finns där en tråkigare människa? Och what up med mustaschen? Han ger liksom "sju små moppepojkar" ett helt nytt ansikte.
Inte nog med att han är en flickidol (okej, i det här sammanhanget är jag en gammal gubbe) utan han representerar en kör på självaste tv4 och för mig respresenterar han: Sveriges osexigaste man. Och han kan fan kväva någon med den buske som han låtit växa under armarna på honom. Jag visste inte att det fanns så mycket skog i Uddevalla. Sen tycker jag att han verkar falsk och snärjer folk med sin "snygghet" (ehum). Ja, karlslok deluxe.
Nej, jag äter hellre en fruktcoktail med Tomas Dileva. Förresten, angående den karln eller "rymdblomman".. Jag skulle väldigt gärna se honom i byxor. Har det någonsin hänt? Nej, han föddes troligtvis i sin kaftan (heter den klänning han alltid bär). Fast han har en viss charm. En mer filosofisk galenpanna får man ju leta efter.



The giant muscleman from Greece


  Det här hatar jag verkligen, att behöva ligga i en säng och vila för att jag är sjuk. Jag vill städa i mitt rum, kasta saker (vilket jag egentligen har gjort hela veckan och hittade dessutom gamla papper sen 2007) och organisera, prova gamla kläder och se vad som kan kastas åt helvete och vad som kan användas igen. Det har jag inte möjlighet till. Eller jo, om jag tycker att det är så fruktansärt kul att fortsätta vara snörvlig. And I don´t.
Sofia bjöd ut mig och jag tackade snällt nej. Vad fan, jag vill ut och träffa människor. Dansa streetdance med någon mörkhyad kille i Nike-dojjor och dreads (jag råkar ofta ut för det när jag är ut) eller spilla ut någon annans öl så att hon eller han blir genomvåt och måste gå hem. Eller rädda Sofia från killar som försöker släpa med henne hem och ge dem ett verbalt vapenkrig de sent kommer att glömma. Eller för all del ramla och slå ihjäl mig på Göteborgs kullerstenar. NÅGONTING annat än att bara ligga och åldras. Inte fan finns det någon choklad här heller. Jag överväger att ta bussen två hållplatser till Ica för att inhandla dessa nödvändigheter, för att kunna inbilla mig att jag inte har varit ut och retat förkylningen yttligare.
Sen begick jag just misstaget att bortlova min käre Gane till Snickaren Bob, vilket kommer att medföra att jag har desto mindre att underhålla mig med. I´ll miss you, Gane pane.
Nej, men Gane och Maja åkte just till någon väninna så jag har helt ensam med sällskap av en låda pappersservetter, utan choklad och en tråkig tv-apparat som jag kommer att kasta snor på.
Det var allt från Bellas nyheter. Vi återkommer kl 06.00 imorgon. God kväll!

Land of the dead


 Oh boy, jag som har sett fram emot att få vara ledig i helgen och göra en massa roliga saker men självklart är jag mer förkyld idag än igår. Jag har nyst ungefär en miljon gånger och jag vaknade tidigt i morse av att jag var så jävla täppt i näsan att jag inte kunde andas. Jag drömde dessutom som om jag var i landet "Dawn of the dead" där en massa zombies sprang efter mig skitsnabbt och gör det där äckliga "uuäääh"-ljudet med blod runt hela munnen och ögon som säger: Bella, hoppa in i min mun. Jag hoppade upp på skåpluckor i kök och smällde igen dörrar i ansiktet på dem. Allt för att slippa undan dem. Och det mitt herrskap, är faktiskt min största fasa någonsin. Att behöva vakna upp en dag och jag befinner mig i en sådan situation där jag måste springa ihjäl mig för att inte ätas upp av zombies. Ja, ingenting upphör att förvåna mig längre heller så vem fan vet om det en vacker dag står en zombie och dregglar över mig.. Isn´t life great?
Sen pratade jag med Per igår kväll, i nästan två timmar. Han är faktiskt trevlig att prata med och han är rätt rolig också. Lite halvflummig sådär och immiterar invandrare rätt så bra. Veckans intresse.


Ain´t talkin 'bout love


 De tre senaste dagarna har varit i likhet med en cirkus och jag var den saliga clownen, hoppande ballerinan och starke-Adolf. I onsdags när jag jobbat kväll och skulle gå hem, var jag sist att lämna rapport till nattpersonalen. Efter att ha jobbat 10 timmar var jag ganska slut, så nattpersonalen skulle vinka av mig och sa; "God natt, sov gott." Jag svarade: Ja, detsamma. Med närmare eftertanke, så menade jag inte alls det jag sa. Hon ska vara vaken. Hon är nattpersonal.  Mycket går på ren automatik när det kommer till ordval.
Dagen därpå gick jag tidigt till jobbet och var där redan halv sju och det var mörkt ute, trött som jag var. Mitt upp på gatan framför mig hoppar två harar framför mig och jag har bevisat att jag behöver minsann ingen mantel för att flyga. Jävlar vad jag flög!
Och så i morse klev jag upp kvart över fem, drack mitt kaffe och åt min gröt. Jag hann med allt jag skulle i god takt. När jag dock skulle sätta på mig nya underkläder, var jag tydligen så ofokuserad att jag satte på mig dem utanpå pyjamasbyxorna. Jag skrattade inte ens. Jag blev bara irriterad över att behöva göra om allting.
Jag undrar vad som egentligen gömmer sig innanför pannbenet. Inte lär det vara en hjärna i alla fall.

Igår var vi och tränade. DET däremot var jävligt kul faktiskt. Jag har inte tränat på gym sen jag gick på gymnasiet men jag brukar iofs använda min rockring flitigt här hemma. Mjo, det ger ryggmuskler som kan få den här långa överkroppen att inte luta som tornet i Pisa. Fast nu håller jag på att bli sjuk istället. Ont i halsen, lock för öronen, snorig och allmänt seg.
Nej, jag är inte bitter.. Bara steget närmare en man. Väldigt känslig när det kommer till förkylning. Svagheter, svagheter.

Smoke it or don´t smoke it


 Jag sov ingenting inatt. Jag lyckades kanske slumra till och drömma helt osammanhängande om feta män i skink-brynja och lite till.
Dessutom lyckades jag få mig en spark i röven igår kväll. Ja, egentligen angående två saker, varav en jag har tänkt på i stort sett hela dagen. Ett beslut jag nu har fattat ska verkställas. That´s it. Sen borde jag vara nöjd med min tillvaro.
Den andra saken handlade om en rejäl missuppfattning som jag var tvungen att berätta för Hannah om och det var att en person hade uppfattat mig som en fikatant som hinkar i sig en termos kaffe och sitter på en stol någonstans i Göteborg och snackar skit, typ som om det här med alkohol-grejen. Kan vi inte bara se det där för vad det är: jag tycker att alkoholpåverkade människor är skräckinjagande och erkännanden in vino veritas är fan inte min favorit. Jag AVSKYR den där handen som läggs på axeln av någon som druckit waaay to much av detta sanningsserum, för att kunna tala om någonting för mig (oavsett vad här skall bekännas) endast för att personen i fråga är "på fyllan". I´m sorry stockholmare och indianer, men det är ett patetiskt tillvägagångssätt att göra bort sig och ett försök till att vara ärlig. Jag kan ta sanningen, men endast om det är sanningen och ingenting annat. Dvs allt som kommer ur en mun som drunknat i rusedrycker är för mig "blablabla", nonsens, dösnack. Du måste vara nykter om jag ska kunna ta dig på allvar.
Ialla fall så blev Hannah ganska paff och hon nästan skrattade till. Så jag var bara tvungen att fråga om det var så att jag är en fikatant eller inte. "Haha, neheej. Det är du verkligen inte!" Skönt att höra. Jag trodde faktiskt helt ärligt att jag hade en jävligt kass självkännedom en sväng där.
Vad har jag lärt mig? Alltså, om man ska lära känna människor så måste man göra det på riktigt, annars är risken ganska stor att man bygger upp en fantom av någon. Det är lite utöver det jag har tid med.. Och lust med.

Ooa hela dagen


 Wow, idag har jag varit överallt och ingenstans. Först for jag och Gane till Torslanda för att storhandla mat på Ica Maxi. Sen for vi till Bäckebol, IKEA där de olyckligtvis och förstås, inte hade mina gardiner jag väntat hela mitt liv på att få köpa. De hade utgått. Så jag skaffade mig en massa praktiska saker som lådor och skit i stället. Nu håller jag på att organisera i min garderob.
Därefter for jag direkt ner på stan och införskaffade mig torkat sojaprotein (det här är delikata grejer!), nya tunnlar till öronen och lite andra småsaker. Jag blev också förföljd av två asiatiska män. De började med att stirra när jag gick förbi och det var inte det att de ville kolla in mitt härliga mustasch jag lyckats odla fram på överläppen utan de ville kolla in min bakdel (jisses, vad oorginellt). Det var då jag vände mig om och sjöng: Can´t touch this du du du dudu. Can´t touch this!
Sen för att hinna fram i tid för att möta upp Jimmie, gick jag något fortare och såg en tjej löpa förbi mig med en jävla kula. Jag fattar inte hur folk kan springa på kullerstenar och i synnerhet inte i högklackat. Så ojämn som den marken är, kräver det att man springer som Susanna Kallur och verkligen hoppar över alla dessa små förrädiska stenar om man inte vill råka ut för en: Jaha, där gick det visst nerför..! Och sen ramlar med en duns och med folk omkring sig. Ja, det finns människor till allt.
När jag for hem sen, pratade jag med mamma så intensivt att jag missade min hållplats. Det var något förvirrande. Jag hade säkert hamnat i stan igen om jag inte uppmärksammat miljön omkring mig. Nej, idag är jag som snurresprätt på en hel del koffein.



Drottning Silvia


 Jag tittade på nyheterna i går morse och såg där Drottningen på intervju hos Malou där de pratade om World childhood foundation. Då kom jag att tänka på hur paradoxalt vårt kungarike egentligen är. De ska ju vara så fruktansvärt konservativa av sig och tala fint, äta fint, bära extravaganta kläder osv. Jag menar, Kungen köper inte ens sitt eget toalettpapper. Ändå sitter där Silvia, våran kära drottning med mungiporna dragna upp till öronen och det får mig att tänka på hur deras frukost ska se ut.
Medan de andra äter vadå, färska frukter och müsli så får drottningen in dagens dos av botox på silverfat. Ansiktslyft och andra jag-vägrar-att-bli-gammal-metoder är väl det mest omoderna fenomen som kan infinna sig i ett kungarike, skulle jag tycka. Sen ska hon vara en förebild? Det är som att jag ska säga att jag är vegan men jag kan äta kött ibland.
Jag skulle vilja uppleva en morgon med familjen för att skåda när Madeleine blir galen på prinsen för att han stulit hennes hårborste eller ockuperat badrummet. Jag tror att det döljer sig en rad vanliga familjesituationer även i kungahuset men jag skulle också vilja uppleva dem för att förstå att det inte är en så stor skillnad mellan att vara kung och knekt, egentligen.

     

En jävligt dålig bild jag hittade på Silvia där, men av att dra slutsatsen från bilden: hon kan nog gästa som Joker i nästa Batman, tyvärr.
Jag vill inte verka nedlåtande mot familjen men det här är ju bara för lustigt.

Desperado


 Den här dagen började sannerligen bra. Först och främst har jag sovit som prinsessan på ärten, så jag vaknade upp på bra humör och utvilad efter att ha jobbat hela helgen.
Sen ringde Snickaren Bob lika oväntat som sist och eftersom att jag blir "chockad" varje gång, får jag svårt att hålla låda. Kallas det blyg? Nej. Eller? Nej..? Jag vet inte. Någonting är det.
Hur som, sen kom min lönespecifikation och här har jag visst samlat ihop ett par slantar som jag ska försöka vara flitig att lägga undan. Jag har tyvärr ett par saker jag måste införskaffa mig och har jag jobbat hårt för pengarna, tycker jag själv att jag förtjänar någoting fint för mig själv. Det är så vansinnigt skönt att äga pengar. Att bara låta kontot växa. Jag vet inte, jag har aldrig provat det förrut..

Imorgon ska jag inkl. mina kunskaper om att köra bil och Gane ta oss till Ica Maxi i Torslanda och shoppa mat. Mängder av mat! Sen dra till IKEA och hoppas på att de har de där skitsnygga gardinerna och några schyssta sovlakan. Jag har fan inga här. Det är skamligt... Jag jobbar resten av veckan. Det är schysst som tusan att man kan få sysselsätta sig lite.
Jag har också lovat Sara att så småning om dyka upp i storstaden igen. Förr var jag fan där jämt, i genomsnitt en gång i månaden så jag får inte börja slarva nu.
Ana, du kommer till mig först sen kommer jag till dig!

Your talk is cheap


Namn: Officiellt Bela. Fast de döpte mig en gång till Isabelle.
Gör på dagarna: Allt från kluddar på papper med blyerts till att läsa, äter, pissar och det som faller mig in.
Vad gillar du inte att göra: Slå i höften i olika former av kanter, som jag av någon händelse har missat. Jag tycker inte heller om att sortera strumpor, vilket gör att jag nästan alltid går runt i omaka par, också något som ger andra människor något att klaga på. Stress är min akilleshäl och fan ta den som ska tvinga mig på en stressfest. Det gäller också att hångla med snubbar som roterar med tungan så pass att de kan få en 800 v/min tvättmaskin att verka slö och värst är de som dreglar över en (Jag menar, bada kan vi ju göra sen). Jag gillar heller inte att slå i stortån. Oftast resulterar det i att jag tappar tånageln och det är rätt fult.
Hur gör du dig klar på morgonen: Jag genomgår en ritual som består av tandborste, tandkräm och ett ljud av att jag borstar tänderna för hårt. Sen tvättar jag bort mina synder. De återkommer tyvärr under dagen.
Vad gillar du med livet: Jag gillar att det uppstår situationer där man alltid ramlar eller snavar över något i samma ögonblick som man ska göra ett gott intryck på någon. Vad fan, det är liksom "livets mening". Sen gillar jag också slumpen. När det otaliga gånger sker saker som man inte har en förklaring till men som ändå får en att tappa hakan och tro att man är synsk.
Vad saknar du med livet: Jag saknar vetskap om framtiden. Jag vill veta om jag ska bli 100 år, sitta där med långt vitt hår och springa på folk med rollatorn. Om jag inte ska det, kan jag lika gärna gå under jorden omgående.
Är du politiskt insatt? Nja, lite vetskap har jag allt men jag var mer insatt som ungdom då jag var helt säker på att anarki skulle fungera. Arma unge, naivitet är farligt. Men, underskatta mig inte. Jag vet vad jag tycker.
Nämn två av dom bästa sakerna: Mat och frihet.
Festar du mycket: Vad betyder ordet "festa"? Jag dricker ju inte men socialisera kan jag göra ändå och det händer då & då. Jag föredrar inte att slöa i soffan precis. 
Vad längtar du till just nu: Min lön, faktiskt. Så att jag kan inköpa ett par skitsnygga gardiner ifrån IKEA. 
Vilken musik gillar du mest: Jag är rätt öppen när det gäller musik men allt från brutal deathmetal till Beethoven. Salig blandning är en riktig lördagspåse!
Drömresemål? Indien och USA.
Är du lycklig? Ja. Det finns fortfarande saker som jag saknar men jag tänker inte tro att jag inte kommer att få det inom en snar framtid, så därför slösar jag heller ingen energi på att må dåligt. Det är ändå bara JAG som får lida om JAG mår dåligt. 


We are what we are


 Ah, jag kom en sak som kan vara lite lustigt angående människor man inte riktigt lärt känna. Förra året snackade jag med en bekant som jag brukade fika med och vi kände knappt varandra, men en fika kan man alltid genomlida om det skulle uppstå en pinsam tystnad. Man kan alltid sörpla kaffe eller hacka en kaka i miljarder bitar för att sedan ta smula för smula för att hålla sig sysslosatt om samtalet skulle dö ut.
Så när jag berättade att jag är en ganska jordnära människa som gillar att resa, se saker så säger han: "Nej, det är du inte." Haha, and who are you to decide that? Den människan kunde inte mata mig med kakor särskilt länge till. Jag tröttnade och gav fan upp. Han hade sin bild av mig från internet; sarkastiskt, kanske ibland något uppäkftig. Ja, ledsen om jag gör dig besviken men det skiljer sig rätt mycket ifrån verkligheten.
 Av att dra slutsatsen från detta ämne: det är onyttigt att umgås med folk som inte lyssnar. Det är helt waste of time, really. Bara ett tips till de som råkat ut för insnöade trähästar.
Därför måste jag dra upp 12 saker du inte visste om mig, oavsett vilken bild du fått av mig:

1. Jag var med i knatteligan för konståkning och fick ett litet diplom -94.
2. Jag tog lektioner i slalom och åkte i många år men deltog dock inte i några tävlingar.
3. Varje lördag i flera år var jag, syrran och pappa på badhuset och simmade. (när jag var yngre) Detta av att bevisa att jag trots allt, oavsett hur mycket jag inte gillar sport, faktiskt ändå var relativt aktiv som barn.
4. Jag har varit i länder som: Brasilien, Italien (flera gånger), Bulgarien, Turkiet (flera gånger), Mexiko, Grekland, Afrika (Kenya) där vi också gjorde äkta rastaflätor.
5. Min dröm som barn var att vinna många miljoner, så att jag personligen kunde leverera mat och kläder till fattiga människor i olika länder. Jag sympatiserade mycket med människorna jag stött på under alla resor.
6. Som barn byggde jag hus åt kottar och matade dem med havregryn.
7. Jag är Sveriges första vattenbaby (Jag föddes under vatten, för de som inte vet vad vattenbaby innebär).
8. Jag är uppvuxen med hästar. Jag tog också ridlektioner som yngre och red mycket.
9. När jag var 8 år räddade jag en pojke från att drunkna när han åkt en rushkana, hamnade i vattnet och försvann under ytan, då hans föräldrar hade tappat bort honom.
10. Jag fastnade i en ratt, så att en ambulans och två brandbillar tillkallades. Jag kallades för "ratten" ett par år i ungdomen.
11. Min dröm är att få bo i ett litet hus på landet, där jag kan odla mina egna kryddor (även om jag inte vet ett smack om att plantera något) och vara mer ekologisk på alla plan.
12. Jag är egentligen blond och var det fram tills jag var 14. Sen dess har jag mörklagt alla hemligheter.

Ja, sen har vi ju alla fler lik i garderoben men ey. Varför inte lämna lite till fantasin?


Vad ville jag säga? Att man ska inte vara så jävla trångsynt. Oavsett vem jag är idag, vad jag gör och hurdan jag är så vill jag påstå att jag är jordnära och har egentligen alltid varit. Att jag trots allt är väldigt empatisk och gillar naturen, djuren. Man är det man föddes till.
Det handlar mycket om vilka människor man träffar. Ens bästa vän är ju den person som drar fram de bästa sidorna hos en. Så, jag antar att personen jag talade om var kanske min värsta fiende..
Därför ska jag träffa någon som vill åka med mig till Indien eller något annat intressant land.




NU vill jag faktiskt veta 12 saker om er, ni som läser, för att oftast får man veta lite roliga saker. Ge mig något att läsa! Jag gnider händerna av nyfikenhet.


Inkorrekt humani


 JO, fan. Jag har ju glömt att nämna hela två saker som är ytterst viktiga.
Ett: det enda som ska bli riktigt historiskt med Barack Obama, är om han kommer att bli den första president att hålla vad han lovar.
Två: I Sverige får man gifta sig med sin kusin. Det är för mig så nära en släkting man kan komma, efter syskon. Hur i hela friden kan det vara lagligt? I vissa fall kan du få gifta dig med din halvbror/syster. Vad fan? Mina kusiner och min syster är helt könslösa för mig. Bortom allt som har med sex och kärlek att göra. Visst, hela hjärnan är ett enda stort nätverk med miljarder nervtrådar så det måste någonstans uppstå en kortslutning någon gång men låt säga en dator; om den inte fungerar korrekt, så måste den repareras och den får inte säljas vidare. Så dumt som en dator kan förbjudas att säljas för att det inte fungerar som den ska, men gifta sig med sin kusin är ta mig fan helt lagligt. Ändå står det klart att en rätt så allvarlig kortslutning har uppstått om man kan vara så sjuk i huvudet att man befinner sig i ett kärleksnäste med släktingar. I pray you find Jesus, folks. Gosh.



En gammal bild.

P.S Kommentarer är inte att underskatta MEN om ni verkligen vill att jag ska svara, så behöver jag något att svara till. Blott ett namn ger ingen karta till din brevlåda..

Inte man och inte heller kvinna


  Den här dagen har varit bra mycket bättre än den igår. I natt gjordes inga mordförsök på mig, jag sov som en ängel och hade gjort kaffe som dög även åt Gane. Igår fick jag bannor för att jag hade kokat för starkt kaffe men hellre det än lank.
 Så får jag reda på att en av vårdtagarna på jobbet pratar enbart serbiska och ey. Min chans att hova in pluspoäng hos cheferna när jag snart kan prata serbiska med denne. Jag lär mig för fullt här hemma men jag får bita i att jag är en jävla svensk som har betoning i slutet av meningen. Serbiska ska ha betoning i början. Bla bla.
 Sen, som en blixt från klar himmel, ringde Snickaren Bob. Kanske årets mest oväntade samtal. Det varade dock inte länge, men det var trevligt ta mig fan. Jag är inte rädd för att samtalet ska dö ut men det uppstår någon sorts stressyndrom när man ringer ifrån mobilen, "för det kan ju bli dyrt".
Jag måste också få tala om att jag måste ha seriösa "att framstå som en"-problem, för att alltid när jag ska försöka konversera med nya människor, lägger jag på någon cool attityd för att bevisa vadå? Jag pratar som en gammal traktor, spelar tuff, hård och kall fast jag egentligen är tvärtom. Mjo, det råder inga tvivel om att jag har attityd men i sådana här situationer går jag till överdrift. Det är nog min svaga länk. Jag antar att jag gör det för att jag tror att personen på andra sidan luren inte har fullt intresse av att prata. Störtlöjligt. Folk har ju dött för mindre. Men, det stora hela handlar väl bara om bekräftelse i det ämnet att lära känna nya människor. Aja, det jag skulle säga var att det var trevligt och att jag hade kunnat prata i några timmar till.

MARKLUNDS-HISTORIEN!
Sen, för de som babblar, länkar till sidor om Marklund; snälla, läs vad jag har skrivit innan ni yttrar er. Annars måste jag kanske påpeka eran bristande kunskap i svenska. Det hela handlar om att vi alla har olika åsikter om det där som har uppstått och JAG finner inte Marklund som någon bov. Personen hon intervjuade angående boken var ändå med på att berätta om detta. Dessutom,  hur många kan verkligen har råkat ut för dåligheter när hon har varit så pass anonym? För det andra, som jag sa, kan man inte skylla på Marklund för det som hände. Hon var inte den som såg till att dessa människor hade hamnat i knipa i från första början och om hon nu ljög om hela alltihopa, hur kan då folk vara så jävla förbannade när hon ändå inte har gett ut något namn till personerna? Även om det har kommit fram nu, så är det Marklunds fel att det kommit ut eller är det någon annans? Och HUR isåfall? För mig som är så jävla dum i huvudet och inte fattar någonting, snackar skit och borde läsa på. För ärligt talat, ingen av oss två var ju där när hon gjorde boken. INGEN av oss vet hur fan sanningen ligger till, alltså snackar ni lika mycket skit som jag.


The most important thing


 Jag är trött. Efter att ha sovit endast en liten blund i natt, drömde att syrran drog fram tre gigantiska jättar till basketspelare som dessutom var svarta, hotade mig om att kväva mig med bomullspads så har jag jobbat för andra dagen. Jag ska jobba imorgon också. Eller förlåt, jag är ju på inskolning men det är i princip lika mycket jobb det. Även om jag tar egna initiativ, så blir det tillmesta dels bara att sitta. Den här avdelningen var alldeles för lugn för min smak. Inget spel, inget piano, inget papper & penna eller något annat roligt som jag kan underhålla med de gamla. Dessutom pratar de grötig göteborska men de är precis lika rara och goa som alla andra "gamlingar". Jag har fått dagar nästa vecka också. JA, men jag får iallafall jobba. The most important thing.

Jag har kommit på det finns två saker som jag ta mig fan hatar att göra:

- skala en apelsin.
- skala en redan kokt potatis.

Varför? ALLT hamnar under naglarna. Det blir små smulor som fastnar över hela händerna (kanske för att jag inte kan skala ordentligt?) Jag nästan gav Gane apelsinen och frågade om han kunde skala den åt mig. "Ey bre, fifan. Jag gor inte den". Nej, inte jag heller. Så jag tog en kniv och hackade bort skiten. Ibland är det nästan underhållande att göra saker så mycket mer komplicerade, bara för att få känna att man lever.

A new Hitler, well needed


 Ja, ni behöver ju inte sanna mina ord angående rubriken. Eftersom att det finns en hel del tomrum i folks huvuden, så måste jag vara hjärnan bakom allt och säga det, innan någon febrilt hoppar på mig med en kulspruta till käft.

 Jag kan fortfarande inte sluta förundras över hur okänsliga människor ha blivit. De reagerar knappt om någon ramlar på stan och gör någon det, så är det bara "en fyllehund som borde gå hem och sova ruset av sig". Ja, för det är ju väldigt ovanligt att folk snavar över t ex kullerstenar eller trottoarkanter osv.
Sen ökar hatet. Det där tomma hatet, de tomma debatterna om Marklund (som förvrigt är min favoritförfattare, har någon beslutat). Kul, det var mer än jag visste. Den som sa det, han var det. Jo, men det enda jag kan läsa innantill är bråk mellan en 31 årig Katrin Schulman (Ja, hon heter något annat. Orka leta stavelser) och Bella lilla på 18 bast som har erövrat hela Sverige med sin skitblogg om hur miljövänlig hon är osv. Och jag äter alltid bajs till middag, liksom..
Så, jag tror att det måste komma upp en stor jävla martyr och få ner folk på jorden igen, för det har sannerligen spårat ur. Mycket vill ha mer, mer, mer. Barn dödar sina syskon för leksaker, en annan man kan mörda en annan man för att han inte hade så mycket annat att stå i, Viktoria, våran kära kronprinsessa borde tänka över sin genetiska klocka som har tickat Kungen till vansinne. Blir det några barn gjorda där? Who cares, really?
Folk vill inte umgås, ta en ordinary jävla fika med en bekant eller polare för den delen, för att de är så "upptagna" med annat. Återigen kom vi till kommunikationsproblemen. De som kärar ner sig, blir tofflar och äter upp varandra.
 Bara för att man blivit så pass girig och egocentrisk, så tror jag definitivt att det kommer en tid där vi till och med överväger att äta våra vänner respektive familjer för att överleva. 
Jag har aldrig upplevt så mycket negativa saker som på sistone och ändå försöker jag hålla humöret uppe, men det börjar bli knapert med ork & tålamod. Jag tänker dock försöka låta bli den negativa energin som sprids som klamydia runt om i landet.
Vi börjar ta allt for granted..
För ärligt talat, den här världen har gått helt åt helvete.

SJ, inte längre min största fiende


 Jag har många gånger förargat mig över SJ:s kundtjänst och verksamhet men idag fick jag min första positiva respons.
I juni förra året åkte jag tåg mellan Stockholm och Skövde, då tåget var försenat med två och en halv timme. Eftersom att SJ inte har vett att skämmas över sina priser som kan jämföras med bankrån, så tänkte jag minsann utnyttja deras resegaranti. Så, i september någon gång skickade jag in biljetterna för att sedan kunna få tillbaka resecheckar av samma värde jag åkte för den där gången. Igår slog det mig att jag inte hade hört något om det och tyckte att det var något konstigt. Försökte de snuva mig på det, vad? Haha, låt mig skratta dem rakt i ansiktet.
Jag ringer upp kundtjänst istället, för där kan de minsann inte undgå sin kunds rättigheter. Först och främst lovade de mig att få väntade 7 minuter, det tog 17. Okej, överkomligt för att den som tog emot mig var grymt trevlig och trots att jag egentligen inte kunde bevisa att jag åkt den här biten (Jag har ju varken biljetter eller beställningsnumret kvar, hallå. Det har snart gått ett år) så har han nu fixat mig resecheckar som jag ska få den här veckan. TJOHO! Nu kan jag resa även om jag skulle vara luspank, vilket jag egentligen är men bara fram tills löningen. Där fick SJ ett pluspoäng, eller HAN fick pluspoäng.
Så, om ni kommer försent. Be smart och utnyttja det ni har rätt till. Det lönar sig ta mig fan.

En svart man ska regera världen


 Nyhetsmorgon kan vara lite som Disney-dags ibland. I morse pratade de om mannen, myten, legenden: Barack Obama. Att det hela är så historiskt för att karln är svart. Ursäkta mig, men är vi inte inne i ett futuristiskt tänkande samhälle? Varför fortsätter man att prata om vad som är svart och vitt?
Jag kan minnas att folk förundrades av sådana här saker på tidigt 1900-tal (långt dessförinnan också) men nu har det gått ett helt sekel och folk fortsätter att generalisera? Jag får spunk på att vi inte har kommit längre än så.
Snart kan vi flyga med mobiltelefoner och i framtiden kommer vi att tycka att det är helt normalt, tänka; Varför har vi inte gjort det här tidigare? Sen sitter vi i självaste jävla media och säger att det är historiskt att "den svarta mannen" blev USA:s president. Nej, historiskt är den gamla och första mobiltelefonen som knappt hade någon täckning men som vi fortfarande var helt exalterade över att få äga.
Nya tider nu, kanske dags att låta politiken springa ikapp den nya teknologin.

Ursäkta för det politiskt inkorrekta inlägget som var något ointressant för dem som har dövöra till ämnet.

Beviset på det långa håret


 Ah, jag hittade en förjävla gammal film på en dvd-skiva här i samband med att jag städade (fan, jag fyndar mer i gamla påsar jag har hemma än på REA i affärer). Från 2004, I think. Och det står också att ni ska bortse från att jag ser ut som en snorkuse.





Det var väl själva fan

 Jag ska ta mig fan förbjuda att människor lägger upp bilder på mig. Nu senast här så har någon lagt upp en bild på mig på Facebook från min 20 års dag, där jag egentligen var utklädd till Frank Furter från filmen "Rocky horror picture show" men eftersom att jag är tjej och bar korsett, strumpeband och hela kitet så ser jag banne mig ut som en billigt luder. Dessutom råkade jag posera lite olämpligt, enligt min egen smak, men människan tycker att: "Det var ju maskerad. Då får man se ut sådär".
Jävlas inte med mig. Jag tänker inte betala med samma mynt även om jag kan ordna det, men jag vill att det ska vara lika lätt för dig att respektera min åsikter om detta, som en fågel har att skita ner en bilruta.
Jag har diskuterat detta med dig tusentals gånger och vet du vad? Hädanefter FÖRBJUDER jag dig, öppet, från att lägga upp någon som helst bild på mig, någonsin. Bli sur för det du, men du har inte lyssnat till att jag säger; Lägg inte upp groteska bilder på mig. Jag vill se ut som folk. Eller håll din kamera borta ifrån mitt anlete. Man lär väl själv ska begripa vilka bilder man kan lägga ut på folk och vilka man bör undvika.

FAN, vad förbannad jag blir när folk inte lyssnar på mig när jag vet att jag talar. Jag känner igen min egen röst och ändå hör ingen mig. Därför tog jag också ut det här, skriftligt där man fan inte kan missa vad det hela handlar om.



Jag ritar Katrin Zytomierska


 Egentligen började jag som en karikatyr men avrundade bilden med kladd och bara att dra fram dragen hos henne. Ute efter att vara elak? Nej. Min uppfattning av henne, bara.
Jag slaffsade ihop något. Sorry, jag hade kunnat fixa lite med den så att den blev snyggare men jag måste tvätta kläder.


 

Varför just henne? Jag ser hennes jävla namn överallt. Dagisbarnen klappar händer under catfighten mellan henne och Bellibella. Det här får ni dessutom betalt för. Jag måste bara få rågarva åt er båda två.


Hot mail


 Ah, chat chat chat i all ära. När processen väl är igång, ordbajsandet börjar och mailen härjar, så finns det liksom en charm över det hela. Många begår misstaget att låta sig säljas till MSN eller om det är någon som är riktigt omodern så föreslår den ICQ. För faktum är att när man övergår till MSN or whatever, så har hela denna mailprocess tappat sin charm. I ett mail kan man snacka om allt möjligt i en större bredd men ändå få ut något väsentligt av det. Dessutom fungerar jag som sådan att jag ser fram emot ett mail, oavsett vad det handlar om. Att jag kan gå runt förväntansfull och vänta på att det ska dimpa ner ett mail i brevlådan.
Som MSN har gett ordet "torrsnack" en helt ny innebörd.
-"Hej. Hur mår du?"
-Jag mår bra. Hur mår du?
-tystnad-
..15 minuter senare
-"Happ, vad gör du då?"
-Nej, ingenting. Kollar på tv. Du då?
-"Nej, ingenting särskilt. Typ lyssnar på musik."
-Aha..
-tystnad- 


Finns där mer meningslös sysselsättning än att skriva utfyllnadsord med folk som har bevisat för mig att vi har nothing in common, åtminstone inte över torrchatsforum?
 Okej, han lämnar ett mobilnummer istället. Ja, det gör ju det hela mycket enklare. Jag ogillar sms lika mycket som MSN, egentligen. Bara för att jag kan skriva sms, så betyder det inte att torrsnack kan dyka upp. För det gör det oftast. Det beror såklart med vem, men om vi preliminärt utger en "anonym" eller mer okänd människa. Shit, ska man ha en konversation som på något vis ska bevisa att vi har något gemensamt att snacka om så är TELEFONSAMTAL det optimala. Samtidigt kan man inte ringa folk man inte känner hur som helst eller kan man det? Jag kan, fast frågan är om det leder någon vart.
Många tar det som att om man pratar med varandra på telefon, så ska det i sinom "leda någonvart". VVV-faktoren (villa, volvo, vovve) men nej. Man kan prata som om man ringer till Brio, någon att lätta sig hjärta till osv eller prata om hur många liter vatten en vanlig svenne-banan egentligen gör sig av med per hushåll. 
Eller är det bara jag som har en väldigt konservativ  syn på konmmunikationen? Jag tycker faktiskt att kommunikationen idag är opersonlig, osammanhängade och dötrist. För faktum är; man läser folks bloggar för att slippa ta sig an ett telefonsamtal och fråga hur läget är. "Jag har ju läst i din blogg hur du mår." Den ursäkten luktar välling..
 Många känner sig påhoppade och obehagliga med att prata i telefon, men jag ser det snarare som en ursäkt för att människan ifråga inte är så säker i sig själv. Vad kan det annars bero på?
Nej, det var bättre på den tiden då duvan leverade brev och telefonen precis var påfunnen. På den tiden uppskattade man det mycket mer, det gör man inte idag.


Masterpiece of Bela


 Nyligen hemkommen ifrån den storartade intervjun angående jobb som undersköterska på ett äldreboende, inriktat med demens, med lycka i min ära. Hon som varmt tog emot mig var också ifrån Dalarna, vilket gjorde att vi direkt fick någonting mer gemensamt.
Jag hade lämnat ett meddelande på deras telefon i förra veckan, som sagt, och då hade chefen haft fullt upp, kommit in stressad till de här som tog emot mig nu och sa att det var en tjej (alltså jag) som hade ringt och hon lät jättetrevlig. Henne vill jag träffa, hade chefen sagt.
Så, det jag fick höra när jag kom fram var att jag gjort ett gott intryck och de var väldigt glada över att få träffa mig plus att det ska bli roligt att få ta in mig att jobba hos dem. Det hela är visserligen anställning som tim-vikarie men jag har möjlighet att få jobba mycket, sa de.
Mitt nyårslöfte om att faktiskt också framstå som ödmjuk, även om jag redan är det så har ju det gett belöning. ÄNTLIGEN! Det jag har väntat på att återfå i flera år.
Bella lilla, välkommen till Göteborg!


Försenad julklapp on the way


 Haha, jag har fortfarande skrattet i halsgropen. Sofia droppade av ett par julklappar här som jag öppnade bara för några minuter sedan och där infann sig ett par ljus, en ask-kopp (?) och en hammare med en döskalle på. I den hammaren finns också två skruvmejslar. "Vad ska do göra med den?" frågar Gane. Ja, jag får väl slåss med den eller också ha den i beredskap om någon skulle tappa en skruv.. Olyckor händer ju så lätt.
Det roliga var hur hon hade packat in den hammaren. Den var fan tung och det sista jag tänker på är en hammare. Massvis, massvis med papper och fint snöre.
Mitt verktyg har alltid varit truten och nu har den visst fått en medhjälpare. Sofia, du är bara för bra!

 

Män i 30- års kris


 Herregud vilket svammel det finns där ute. Jag har de två senaste dagarna varit något insatt i Marklunds-bajseriet och nu är den för min del över. Finito. Borta. GONE. Jag vill inte höra mer om det.

Idag tog jag och Sofia en promenad. Man brukar vanligtvis som nyinflyttad checka läget runt omkring lyan, men det har jag banne mig inte gjort förrän idag. Sen fick jag knna mig nyttig OCH unna mig en påse godis. Som alltid.

Huvudbry:
Män är som allra värst mellan 15-20 års ålder sägs det, men det finns yttligare en kull som ta mig fan är rena rabiessjukan på oförstånd. Män mellan 25-30. Den gruppen som vandrar sakta men säkert från kille till man.
Deras genetiska klocka tickar så högt att de inte kan sova. De har sina framtidsvisioner om en gnagig fru, två ungar som snorar ner tv-soffan och stjäl uppmärksamheten när Champions League är på tv. Han börjar möjligtvis bli fet på ölen..
Så, i den här ringa åldern innan 30 när en man får testosteronfeber är han som den mars-katt man önskar att man kunde kastrera på beställningstid. De är förvirrade, springer med tjejer hit och dit, hatar främst måndagar och söndagar, köper tv-spel som de kan sätta sprätt på resterande tid åt att inte tänka på att det snart kan dyka upp en kal fläck på huvudet som ska blända en varje gång man tittar sig i spegeln.
Ah, män i trettioårskris är en riktig lekstuga. Ändå är de som snyggast just i den åldern, råkar jag veta. Snyggast men värst. Lite som "tonårsflickas uppror."
Så, av att utgå ifrån att jag inte orkar med dadda, hink och spade får jag helt enkelt nöja mig med eller  "unna" mig en karl som är över 30, när han lugnat ner sig lite. Alltså inte heller klaga på de här männen som redan har tappat håret, har två 14 åriga kids och en exfru, för det är ju den gruppen män som gillar min frisyr, so to speak.
Det skulle inte förvåna mig om män får grått hår före kvinnor, för att män lider av ett stressyndrom jag aldrig tidigare skådat. Sanningen får vi aldrig veta. Regeine och hårfärg finns säkert i alla mäns strumplåda nuförtiden.
Hajdo.

Existens


 Är det min tur eller är det min tur? Nyss ringde en chef upp, sen jag lämnat ett litet fint inspelat meddelande på deras telefonsvarare om att jag ville jobba. De var intresserade och nu ska här CHARMEN kopplas på. Jag ska få Kjell bergkvist att blekna, det charmtrollet.
Nej, allvarligt talat. Jag är bara så sjukt peppad på att få börja jobba, om det så ska vara slitigt som en tim-vikarie men jag ta mig fan hatar den här ovissheten och tristessen som bara väller över mig som massmedia över utsatta tonårsdöttrar.
Fan, folk behöver sådana som mig inom vården. Någon som gör sitt bästa, GILLAR det hon gör osv.
Nej, jag måste sjunga: Jag brinner för det här permanent, aldrig för stunden, naturligt bunden efter all skit som har hänt. Det är min tur nu, VINDEN HAR VÄNT! Ja, jag gjorde om texten till min egen. TrubadurBELLA.


Liza Marklund - The final round


 Jag föll pladask för den här debatten och den har minst sagt fått mig att tro att människor helt tappat fotgreppet och snavat över en bagatell.


Det folk bråkar mycket om är att boken Gömda har en under-rubrik där det står: en sann historia. Ordet "historia" tror jag i det här sammanhanget är en tolkningsfråga. Folk har alltså valt att läsa under-rubriken utantill, för att sedan kunna döma Liza som en lögnare. Historia kan också uppfattas som en berättelse, eller hur? Precis som historian om hurvida Jesus gick på vatten eller inte. Det ord vi lägger bakom någonting som har hänt, oavsett om det är 100% fakta eller delvis fakta med en rad tolkningsmoment.
Som i det här fallet hävdar Liza att grundstenarna för boken är 100 % sanning och mycket har hon fått kapa bort ur sammanhanget för att hålla identitesskyddet stabilt för den karaktär som boken handlar om.
Men Liza medger också för att alla skulle förstå att boken inte är en faktabok utan en dokumentär-roman, så skulle under-rubriken ha varit: Baserad på sann historia. För smarta människor behövs inte diverse utfyllnadsord eller utbyte av ord för att förstå att boken såklart måste innefatta en del "radbrytningar", dvs inte all fakta i samband med identitetsskyddet.


Monika Antonsson däremot har varit nog girig att skriva en ny bok där det står: Sanningen om Gömda. Där har hon blottat karaktären som Liza själv har jobbat hårt för att dölja och hela upplägget känns som att det är Monika Antonsson som är räven i den här sörjan, för att hon i själva verket är den som har sett till att Mia har kommit i kläm för detta.
Boken är närmare 17 år gammal och hur i hela bloggvärldens anda kom detta upp som ett huvudsakligt ämne 2009? Allt för att rikta misstankar mot en professionell författare: Liza Marklund? Dessutom var Lizas avsikt att komma ut med den här berättelsen som andra väjer öronen för. Det som är tabubelagt. Misshandel av kvinnor och mycket därtill.
Hon ville att den här berättelsen skulle komma ut för att hon ville blotta det som ingen vågar tala om. Det gjorde hon banne mig rätt i.


Sen säger också Monika Antonsson i samma veva att många har farit illa pga boken. Kan man skylla allt som händer i samma kategori på en författare? De människorna som nu råkat ut för dåligheter som ska ha något med boken att göra, har ingenting med boken att göra. Det har att göra med att de människorna har hamnat i helt fel händer och inte fattat kloka beslut eller vad värre är; inte haft möjlighet att fatta kloka beslut men att skylla förödelserna på Liza känns lite som överkokta ägg.
Sen glömmer många bort det faktum att Liza också har räddat många tack vare boken. Man kan alltid rädda någon med textrader ur en bok, men man kan aldrig skylla på någon utifrån en textrad.
Många har låtit sig inspireras av det Liza har skrivit och många ser henne som en hjälte. Då har hon gjort det hon skulle.

Under samma tillfälle som den här debatten äger rum, dör folk i Gaza som flugor. Ett enda sketet ord har alltså fått oss att haka upp på en bagatell som hurvida Gömdas under-rubrik ska vara med eller utan ordet: "Baserad". Det kallar jag småaktigt.


Vardagsmat


 Under förra veckan har Gane lyckats sätta ett annat smeknamn på mig: Bolla med invandrar-uttal. Bara för att jag kallade honom "turken". Vadå, får jag inte kalla dig för turken? "Jo, kalla mig vad do vill. Torken, korden, borken".
Men jag fick förstås betala för det. Nu är det Bolla som gäller. Hallå Bolla, hor mår do, Bolla? säger han varje gång jag vaknar upp och har världens snyggaste morgonfrilla som står åt alla håll och kan fan peta ut ögonen på någon.
 Igår tog jag hand om Maja. Hon ville bli ompysslad, så jag masserade henne, la en ansiktsmask, plockade ögonbryn och sminkade henne sen. Bollas ansiktsvård AB. Ja, sådana är kvinnor. Lyx och lax.



Hon var ännu snyggare än på kortet.
De funderar på att flytta, men de insisterar på att med mig vart de än ska flytta. Maja här vill att jag ska följa med dem till Belgrad. Då skulle jag få se på nattliv, sa hon.
Sen håller jag på att lära mig serbiska, för att det är bra att kunna språk som ingen förväntar sig av en. Då kan man tjuvlyssna på vad folk säger om en när man går förbi och så vidare. Töntigt värre men bra.

"Svält ihjäl, for all I care"


 Det finns mycket som fascinerar mig. Ett av dem är när tjejer bevakar en annan tjej vars blogg eller bilddagbok i det stora handlar om deras sjukdom: anorexia. De väger som mest 40 kg, om vi har tur.
Det finns just en alldeles speciell bilddagbok och blogg (vardera med olika tjejer) som jag har i åtanke. En av tjejerna bor först och främst i Mora, var för något år sedan jättesöt och hade läget under kontroll. Nu går hon mot sig själv och mot det vi alla behöver mest; mat. Hon tävlar mot kniv och gaffel. Hon lägger upp bilder på sig själv där nyckelben och revben nästan skär sönder kläderna på henne, för att hon är så mager. Vet ni vad jag finner för kommentarer under bilderna? "Oh, vad du är vacker. Stanna sådär. Snyggare har du aldrig varit." Eller en annan storslagen favorit hos mig: "Oh, vad smal och fin du är. Hur gör du för att gå ner i vikt? Snälla, ge mig tips." Okej, högen med dumhuvuden! Vad tror ni en med anorexia tänker svara? ÄT INGENTING! Just det. Tio budorden lyder:

1. Ät inte maten.
2. Ät inte maten.
3. Ät och dö.
Och såvidare..

Hur kan man peppa någon som redan lider av den kanske största tabubelagda sjukdomen någonsin?

Sen har vi bloggen.. Där skriver hon att hon har MINSANN gått upp 0.2 kg.. På en månad.
Det är inte det att jag tycker att tjejerna som lider av sjukdomen är dumma i huvudet, de vet delvis inte om att de är sjuka. Utan den onda skala människor jag talar om är de som peppar de sjuka att bli sämre. Jag menar, tror folk verkligen att det hjälper att hota med att tvångsmata dem med pizza? Äter de sjuka mer då? Förmodligen inte.
GOD, vad fan har hänt med den här världen? Människor sitter och svälter sig själva medan andra skulle dö för en bit mat.
Om de såg sig själva som jag ser dem, hade de förmodligen varit friska idag. Man är inte snygg för att man är smal. Snygg är man för att man har bra självförtroende, god självrespekt och en god anda överlag.




Bilden är från 2006. På den tiden andra såg mig som ett anorexia-"offer". 50 kg och jag var ändå hälsosam jämfört med tjejerna jag snackar om.
Vad är smal och vad är smal?

Årets bild


 Ikväll har vi varit ute på en pub och där fanns en kille med gitarr och sångröst så att till och med Madonna bleknade. Pubar är mycket trevligare än vanliga standardkrogar. Här snackar vi allsång, gemytlighet och käk. Vad mer kan man skatta sig lycklig på? Nada.
Gane tvingade mig också att åka med bilen, ensam, för att köpa kaffe. Hjälp! Här har det sådana jävla skyltar att man inte få svänga åt ett visst håll, påbjuden bana och jag menar.. Göteborg är rätt stort, så jag fick panik när jag inte fick köra åt det håll jag ville åt. Det gick bra och jag tror inte att jag har dödat någon. Annars får jag väl be om ursäkt.



 
   Maja och Gane.                                                                          Olga och Dennis.


 "Riksmongos upplysning, det är Bella?
Ja, nej. Det finns tyvärr bara plats för en..
Välkommen åter."
Vad fan är det för jävla bild? Aja, man lär ska visa sitt rätta jag NÅGON gång.

Hej, jag ska hänga mig


 Okej, mina damer och herrar. Jag har visst inte lärt mig någonting om att skriva saker offentligt. Nej, jag tror att jag har blott mina 10 standard-läsare och kan berätta vad jag vill men TJI fick jag.
Bara för att jag blev så exalterad över att ha hittat Charlie, som han då heter  (killen från krogen, jao) och råkade nämna det i ett jätteinlägg här, så hade han givetvis läst det. (Jag har ingen aning om hur han lyckades hitta det, men skit det samma) Jag försvann med gardinerna som är alldeles röda av hur generad jag blev. Nej, just. De som känner mig vet att det inte är lätt att genera mig..
Jag hade ju förklarat att han var både kort (eller han var inte längre än mig) och bla bla men HALLÅ, det allra viktigaste då: det faktum att jag tyckte att han var söt och faktiskt hade gjort mig besväret att söka upp honom, det sket han fullständigt i. Så sug i dig; det finns gott om korta män men snygga män finns det knappt några kvar av men det finns alltså ETT levande bevis då.
Och jag vill såklart veta lite mer om honom, men nu ska ju jag hänga mig i trädet här ute, så jag hinner nog fan inte med det.

Apor i blå kostym


 Jag och Gane var och handlade idag, så vi tog bilen. Det finns gott om pundhuvuden som inte alls bör köra bil och i synnerhet inte i Göteborg där det krävs lite rotation. Så, en medelålderskvinna stannade vid rött ljus (bravo!) men började där prata med en bekant. När det blev grönt fortsatte de att tjattra, så jag och Gane fick stressyndrom och vi båda sa samtidigt: "Jävla kärring!" tysta för oss i bilen. När det nästan blev rött igen for hon iväg med sin bil. Gör inte så.
 Apropå bilar, så hämtade jag ut mitt körkort igår. Herregud. Jag och Gane är helt överens: Hur fan ser jag ut? Som just, en jävla kärring. Och det där ska jag behöva visa upp för någon? Haha, det är nästan så pass att jag överväger kommande smitning. Nej, nu ska håret bli långt och jag tänker bojkotta kort hår ett bra tag framöver.



Touched by an angel


 Idag har jag äntligen fått min gamla stationära dator formaterad och jag har lagt in nytt XP som inte kommer att klaga på att det inte är äkta vara. Nu äre det. Sen har vi fört över alla mina gamla bilder och min musik (TACK GODE GUD, för detta). Så, just nu kan jag bara inte bli lyckligare! En gammal klump i magen har helt plötsligt försvunnit.
Jag har i princip gått och väntat månad efter månad att min gamla dator ska krascha och jag fick en vision om hur bilder från 2003-2004 bara försvann upp i rök. Jag är Dennis evigt tacksam.
 Sen har jag städat mitt rum. Under tre månader har jag lyckats med dammråtts-avel. Vidrigt. Ja, jag har stått i kvinnogöra hela dagen men å andra sidan är jag ju kvinna, snart.



Detta är mina serber. Nu vet ni det.

Kastrering av djur


 Anna satt och tittade på ett program på SVT om djur och jag satt med datorn men tittade lite snabbt upp på TV-skärmen för att kolla vad det var. Just då ser jag hur en bonde tar bort testiklarna på en liten griskulting med en kniv, utan bedövning och grisen bara skriker. Jag är helt säker på att djur känner samma smärta som människor och om jag tänker rent teoretiskt hur det känns för en man t ex när han ramlar och slår i pungen på cykelstången. Ja, det gör visst ont säger de och hur ont ska det inte göra att behöva genomgå den här förbannade kastreringen?
Jag undrar hur man som person kan ha ett sådant jobb utan att det på något sätt knyter sig i magen eller känns i hjärtat. Det är inte beundransvärt utan det är sinnessjukt. 
På senare år har mitt medlidande för djur bara ökat och jag tycker nästan mer synd om djur än om människor.
Vi människor kan ju alltid knyta näven och hoppas på att den gör nytta. Djur skriker och sprattlar för kung och fosterland.
Då återkommer vi till det jag nämnt förr; jag använder så lite som möjligt av saker som är testat på djur och jag frågar nästan alltid om jag är osäker. JA, vad mesig jag är sen då. Jag tycker det är förbannat coolt att kunna utnyttja andra saker som kostar lite mer men som inte skadar någon eller något.



http://www.expressen.se/nyheter/1.976980/griskultingar-kastreras-utan-bedovning

The Bellevues


 I helgen var vi ut på krogen som sagt och jag vet inte vad det var just den kvällen, men av någon konstig anledning var det ett par snubbar som kom fram till mig och ville (antagligen ligga) men tog den lite enklare vägen att le, hålla ölen lite högre upp och fråga saker om mig, som vad jag heter och vad jag gör bla bla. Så, jag hängde mest runt med Sara inne på den här krogen och vi snacka om en jävla massa. Sen fanns just där en speciell kille som jag under hela kvällen hade "flörtat över dansgolvet med". Han var ganska söt (dock väldigt kort, men jag har lärt mig att medellängden på män idag är 1.70) och jag hade inte tänkt styra upp en konversation eller så med denne utan bara nöja mig med lite flört på håll men så dröjde det inte länge förrän han kom fram och presenterade sig. Ungefär som att han samlat mod att gå fram till den långa häxan med avbitna klor.
Hur som helst konverserade vi väldigt kort för att jag var dum nog att avvisa honom, av misstag. Jag slängde en snabb blick på Sara som bara stod bredvid mig och gjorde ingenting, så jag tyckte synd om henne och sa till den här killen att jag var tvungen att återgå till min väninna. Den min han gav mig efter den meningen var som en liten pojke, snuvad på konfekten. "Jag känner mig avfärdad", säger han. Nej, gör inte det. Det är inte så jag menade. "Jaha, jag får väl gå tillbaka och underhålla mina vänner", sa han och gick därifrån, inte sur men som om jag stulit hans jumbo-polkagris-klubba.
Då hade han nämnt att han var med i ett band och för den höga musiken hörde jag itne riktigt vad han sa, men han sa något om Myspace och jag hade ju någon hum om vad bandet hette. Så, för att rättfärdiga detta missöde skaffade jag mig en Myspace, fick tag i bandets namn (tack vare min nykterhet kunde jag minnas allt solklart) och jag skrev till bandet personligen att den här snubben skulle skriva tillbaka. Och det gjorde han, se på fan. "Det var jävligt oväntat", från hans sida. Tja, my mission in life. Att alltid överraska.
En egentligen ganska trist historia kanske, och definitivt ingen kärlekshit jag ska be Liza Marklund skriva om, utan bara att jag var otrevlig då och ville be om ursäkt för det hela. Det känns bättre nu.

Läste någon ens hela den här ordbajseri-texten? Hoppas det.

bella


 Booh, det kändes konstigt att sova i sina egen säng i natt och det tog mig tre evigheter innan jag lyckades somna. Jag har mycket att tänka på, verkar det som.
 I dag damp ett vykort från mormor ner i brevlådan och hon vet precis hur hon ska glädja någon. Hennes handstil har dock blivit allt sämre och jag har desto svårare att tyda vad hon skrivit men uteslutningsmetoden och sannolikheten gjorde att jag kunde förstå vad hon ville få sagt. Herregud, hon fyller 87 år imorgon. Pigg som en lärka, dock något krokigare än förr har hon blitt men hon är fortfarande förjävla söt, min käre mormor.
Fick också veta att min mammas pappa blir 90 i år och desto piggare än mormor (tyvärr, det avskumet). Hur kan en sådan själslös människa få leva så länge? "Hur kan du prata om din "morfar" på det viset?" Well, I hate his fucking guts va! Mormor däremot har en plats i mitt hjärta för all framtid.

mormors brev

mormors brev

Haha, när jag sa att jag skulle flytta till Göteborg så blev hon tyst i telefon och sen sa hon med en väldigt bestämd röst: "Göteborg? Kina hade varit närmare! Ska du flytta ifrån din gamle mormor?" Oj oj oj, sa hon bara. HALLÅ, samvetskval.

Trångbystat folk är inte min favorit


 Tillbaka från huvudstaden, något mör i axlarna och aningen trött men det är sådant man får stå ut med genom resorna. Jag betvivlar att varken Robinson Cruse eller Gulliver var pigga efter allt vad de fick utstå.
 Det jag har skådat under tiden i Stockholm är ett par gamla Idol-kändisar, Robert Wells och några gamla bekanta från både Orsa och Östersund. Det är en av anledningarna till varför jag aldrig flyttade till Stockholm. Jag har inte flyttat ifrån Orsa för att utstå samma typer av människor som där och helst av allt vill jag slippa slumpen om att bli granne med en gammal bekant från lågstadiet. Eftersom att jag inte sällan råkar ut för "slumpen", så var Göteborg mitt allra bästa val tills vidare.

Måste nämna att det är roligt med kommentarer som man inte riktigt har någon avsändare ifrån, åtminstone inte en avsändare som jag kan sätta namn på. Det hela blir mycket roligare, men jag är bra nyfiken på vem "Fröken M" är.
Någon som minns mig som liten och blond. Oh my, det var länge sen det. Så länge sen att det knappt finns kort från den tiden. De har bleknat.
 Jag vet att jag nämnde det här för bara ett litet tag sen, att det är skönt att träffa antingen nya människor eller också bara mindre trångsynta människor som kan inse det faktum att man faktiskt förändras under åren. Jag känner mig på något vis fortfarande dömd för saker jag gjorde i lågstadiet. Folk har under alla åren försökt hejda mig från att bli den jag är idag; min egen lyckans smed. Det är beundransvärt att folk fortfarande försöker och anstränger sig i hopp om att jag ska bli mindre viljelös och bli mer som andra. Alltså, det var dödsdömt från första början. Efter 21 år tycker jag nästan att det är konstigt att folk inte har gett upp det där än.
"Den som inte vill se, är för den som inte vågar leva." Och jag kommer att fortsätta leva. Jag hoppas förstås att fler ska börja göra det och sluta slösa tid på att invänta pojkvännen som ska dyka upp bland posten, miljonvinsten på Lotto eller giftermålet med Angelina Jolie eller Brad Pitt. Jag säger inte att det är omöjligt men det finns väl annat att göra än att vänta på något där chansen är ganska liten att det inträffar.
 Ja, nej. Ni behöver ju inga visdomsord. Ni är ju redan så smarta och ni jobbar väl redan för fullt, 7-16 mån-fre och hoppas på att det för alltid ska vara lördag, så att ni slipper återkomma till den hemska måndagen som är så långt ifrån fredagen. Och jag bara önskade att jag hade ett jobb.

bella

NYKTER är BÄTTRE


 Igår ifrågasattes min nya levnadsstandard som nykterist (och det faktum att det var första gången jag var riktigt ut på krogen och på fest utan att dricka). Varför jag har valt att leva utan alkohol är för att jag har sett vad alkohol gör med människor. Det orsakar oftat större bråk och konflikter som blir så pass svåra att de inte går att reparera. Jag har både sett och upplevt detta ett flertal gånger.
Det kostar mängder av pengar och jag förstår inte varför "svensken" super bort sina sista slantar och hellre lever med tanken att få äta nudlar resten av månaden (trots att månaden kanske bara har börjat) bara för att få hinka i sig en massa alkohol som de egentligen inte har råd med.

 Sen finns det mängder av faktorer som är så alkohol-standard att jag nästan kräks utan att stoppa fingrarna i halsen.
Först och främst blir i synnerhet män dubbelt eller tre gånger så slemmiga, drar gamla utnötta klichér, så kallade "raggningsrepliker", kladdar och taffsar för allt vad jag-är-full-jag-får-göra-vad-jag-vill-faktorn innebär.
Tjejerna blir tre gånger så slyniga och igår skådade jag en tjej som hade gått ut i ett nattlinne som knappt täckte varken bak- eller framstjärten och varje gång jag såg henne (vilket var väldigt ofta, för att hon var precis överalltjävlaallt) så stod hon och lät en rad olika killar/män kladda på henne och hon var i den åldern där det flesta över 25 anses var pedofiler. Det var nästan upprörande.
Dansgolvet är fullspäckat av olika typer av människor som antingen är för fulla för att ens stå på sina egna ben, någon som snavar med sina skyhöga klackar (för att när hon var nykter kunde hon nästan gå i dem) eller också folk som hånglar och ger "förargelseväckande beteende" en helt ny innebörd, varje gång.
Jag fick också höra att alkohol ger en mer självförtroende och gör en mer självsäker. Oh, is that so? Isåfall är man enligt mig, en liten stackare som inte förtjänar större uppmärksamhet än så.

10 anledningar till varför jag inte behöver dricka:

  • Jag kan ha roligt utan alkohol (faktum är att de allra flesta gångerna jag har druckit, har jag bara blivit trött och seg eller på fight-humör)
  • Jag behöver mina pengar till mat. Vad vore jag utan käk?
  • Jag är redan självsäker (på ett visst plan som jag ändå är nöjd med) och har ett sunt självförtroende.
  • Jag förtjänar att må bra, tycker jag själv och alkohol ger en baksmälla som inte kan jämföras med någonting så outhärdligt.
  • Vatten är dessutom godare i längden. Av alkohol blir man bara desto törstigare. Sen, så jävla gott är det inte.
  • "Alkohol är socialt". Fast det är jag ändå. Dessutom går det inte att ta ett samtal med "Schh" framför allt man säger på allvar. "Schhka du med eller?"
  • "Man blir några procent snyggare efter alkohol". Fast jag kan nog stå ut med att jag faktiskt ser ut så här. Det är lugnt. Förresten är jag absolut den snyggaste klockan 5 på morgonen, när alla andra vinglar hem med mascaran under ögonen och min fortfarande är på fransarna.
  • Jag behöver inte den där ångesten heller; "Åh, nej. Vad gjorde jag igår?" Come on me, den kommer till de allra flesta.
  • Jag behöver inte heller fatta diverse beslut under alkoholens befäl.
  • Jag behöver aldrig låta bilen stå parkerad hela dagen efter.

   bella


Blondinbella vs Bella in black


 Bah, hur gammal är blondinen egentligen? Tro mig, det är inte bara djurrättsaktivister hon har lyckats reta upp genom att posera i sina fula jackor sydda av djurpäls. I´m sorry, hun, men det är omoraliskt att döda ett djur för att ta det som djuret behöver bäst; sin egen päls. Du har ju både eget hår och eget skinn, så varför inte nöja sig med det? Är du tunnhudad, kanske?
Det som dock retar mig mest är att hon lägger upp bilderna även för att kunna irritera folk, för att på något vis inbilla sig själv om att hon inte bryr sig om det faktum att folk blir förbannade. Klart hon bryr sig. En tjuga på att hon blir alldeles exalterad och så full av spänning över att lägga upp dessa bilder enbart för att provocera.
Sen måste jag säga att det ser tämligen löjligt ut när en tjej på 17-18 år springer runt i alla världens olika pälsar mitt i Stockholm dessutom, där det som mest är vadå, 6 minus grader?
Fan, bruden. Det finns mängder av syntet som beroende på priset avgör hur nära en äkta vara det skall komma. Och pengar är väl knappast ditt problem, så hur vore det att bli lite mer orginell och stå upp för något som borde värderas högre?


 


Stockholm i mitt hjärta


 Jag sitter för närvarande i en av Sveriges kanske skönaste soffor, med Sveriges kanske bästa Ana (som nyligen stoppade upp en hårboll i ansiktet på mig) och hennes urgulliga mamma Bodan.
Idag har vi gjort fynd på stan. Jag inhandlade en jacka från H&M för 149:-, ursprungspriset var 498:- och sen köpte jag en sådan jävla typisk Bela-tröja. En luddrig som man dessutom kan vända utochin, vips så har vi en annan färg på tröjan. Tjo och tjim.
Ja, ostbågar har vi ätit. Mängder av ostbågar och Svenska lantchips (de enda chipsen jag äter och jag upptäckte nyligen att de stöder SOS barnbyar också.)
Imorgon drar vi ut på galej med Sara Karner som precis flyttat till Sthlm från Orsa. Det ska bli fett, inte transfett utan nyttigt fett.



Vi är galna.

Min resa genom Sverige


 Wow, sitter på Sj:s skittåg neröver till hemstaden. Min packning är inte nådig. Fyfabian vilka muskler jag ska få av allt bärande man får genomlida tackvare alla byten och Jonas snackar om att kunna ta en viss del i bänkpress. Hörru du, jag lär kunna ta dig på axeln snart. Det som är intressant när man åker är att betrakta alla människor och vad de släpar runt på. En tjej hade fan en paj, Bafucin (öh?), miniräknare, vaseline, ridningar, dricksglas och handsalva på ett och samma bord. Alltså, det är inget julbord vi snackar om utan borden som är typ som en 15 tums datorskärm. Ändå ska hon plocka upp allting som en backpacker. Vaselin.. Vad ska hon med den till? Smörja stolarna?

Happ, jag får inte riktigt till mobilkameran som ska få ut alla jävla bilder jag har. Gah! *slå lite på*



Okej, zoomad bild AB. Jag lär ju ska ge er något att glo på. Ren text är rätt boring.
-nov 08

What´s the name of the game?


 Ah, mina fossingar är helt klart slutkörda. Jag ser fram emot lite semester nu. Hela jävla Vargtass är nu kliniskt rent, efter att jag och Holmberg putsat allt ifrån kylskåp till torrskåp, använt dokumentförstöraren tills den blev full och så vidare. Det är så man lämnar sin kära arbetsplats innan man ännu en gång drar ifrån dem. Jag kommer att sakna dem lika mycket den här gången.

Jag varit hos Hanna, träffade hennes supersöta 3- åring Jesper som roade sig måttligt när jag lät honom rida på både min rygg och mina axlar (här är upp till bevis om att jag börjar bli gammal), vill visa alla sina hästar och ha med mig överallt. Ja, sådana barn kan man bara inte tycka illa om.
Sen ska jag träffa Hannah Snitt (tillägger detta pga överskott av Hannor). Vi ska dra till Mora en sväng så att jag kan hämta ut mina biljetter. Fördemensen har börjat då jag fan inte har en aning om när tåget går imorgon. KAN ju vara en fördel. Så ser mitt liv ut just nu.

Jo, förresten. I natt efter klockan ett någon gång sov jag väldigt dåligt. Jag bor hemma hos pappa och jag är tvungen att dela dubbelsängen med honom. I natt upptäckte jag att karln har andningsuppehåll och jag var tvungen att sparka till honom en gång för att han skulle börja andas igen. Så varje gång han höll andan så där jävla länge, trodde jag att han var på väg och kolavippa. Nej då, nog lever han för att han andades sen som om han simmat 500 meter på 30 sekunder. Andfådd var det. Jag fick själv svårt att andas nästan.. Sympatiskt av mig, vad?

I talked to Mr T


 Det är skönt att jobba dagarna innan man lämnar rövhålan.. eller förlåt, bondhålan. Ja, så kan jag liksom skylla på att jag inte har tid att ses. Så att jag för en gångs skull slipper vänta på att folk ska höra av sig. Nu kvittar det liksom.
 På torsdag bär det äntligen av till Stockholm. Det ska bli skönt att få träffa frugan lite. Det blir långa resor. Först hem till Göteborg på onsdag och sen Stockholm på torsdag. Thank god för min lap top. Eller nej, tack pappa för min lap top. Jag får rulla i x2000 så att jag kan nyttja deras eluttag.

Apropå höns, vissa människor har man kanske inte regelbunden kontakt med men man vet exakt vart man har dem. Vi hörs inte ofta, men jag tänker på er desto oftare. Det är ju trots allt tanken som räknas. Bara så att ni vet.

Det är trasigt..


 Ikväll har jag och far varit hos farmor och käkat kyckling med ris. Alltså, hur gott som helst. Sitter för övrigt med en eller nej, vänta.. två påsar chips och en burk dip RANCH med coca cola-glaset alldeles bredvid. I´m in heaven. Sen har jag gjort småost idag, igen. Jag kan fan inte äta mig trött på skiten heller. Jag kan leva på bara småost.. kanske.. inte.
Nej, jag ska inte ha mens. Passa på att notera det, när jag ändå nämnde det.

Imorgon ska jag jobba, likaså tisdag och sen drar jag fan hem. Ska bli så förbannat skönt. Trots det ska jag inte sticka under stolen med att jag kommer att sakna folk härifrån, men äh. Jag återkommer väl senare 2009. För jag menar, med Sj:s förbindelser kan folk faktiskt hälsa på mig också. Men det är förstås inte lika viktigt. Höhö.

Sen ska ni få förklara en sak för mig, som jag inte kan förstå. Hur kan man gå över gränserna så in i helvete att man börjar spruta allt från heroin till Gud vet vad, i diverse kroppsdelar? Hur kan man knarka sönder sitt liv så totalt att personen i fråga knappt lever? Är världen utanför det flummiga verkligen så illa? Jag tror inte ens att jag vill veta hur livet i ett missbruk är. Det måste vara det värsta som finns, för att man lever bara en gång och den gången är nu. Det finns bara en som vet hur du ska leva och det är du. Och så väljer man droger.. Framför allt vad världen har att erbjuda..
Det är sorgligt. Det är verkligen sorgligt.

Personlighetstest


 Jag gjorde ett personlighetstest och pappa fick lov att hjälpa mig lite. Men det beskriver mig ganska bra. Det översta är liksom kanske lite.. nja. Psykologen är nog ute och cyklar på åkrar. Fast när jag väl koncentrerar mig på något, är jag som tingeling i en glasburk.


 Du är en ÄVENTYRARE/ledare

Inget är omöjligt för dig. Du älskar äventyr, både fysiska som mentala. Nya utmaningar genomför du med passion och mod.

När du blir involverad i ett projekt så blir du ofta extremt fokuserad och ibland blir du så fokuserad att du glömmer bort allt omkring dig. Du genomför dina projekt noggrant ofta med en unik lösning.

Du har mycket energi och blir ofta väldigt entusiastisk över dina egna idéer, projekt och upptäckter. Du är ofta mycket övertygande.

Du gillar att samla på saker, erfarenheter och idéer och är angelägen om att göra ett bra intryck på människor runt omkring dig.

Trots att du tycker om människor och kan vara både charmig och humoristisk är du inte särskilt intresserad av rutinmässiga sociala tillställningar eller tråkiga människor. Du har inga problem med att vara själv och hålla på med dina egna intressen.

Människor säger förmodligen att du är otraditionell, ett original. Du gillar att ha intressanta diskussioner och människor gillar dig vanligtvis för din påhittighet. Du är en spännande men ibland frånvarande vän.

Kickin' dirt in my eye


 Det känns verkligen konstigt att vara ledig. Jag vet inte längre hur jag ska fördriva tiden men idag har jag varit relativt flitig vill jag påstå. Jag drog till Mora och hälsade på Järvegård. Det var sannerligen ett gemytligt möte. Alltid när vi ska ses, krockar tidsschemat och eftersom att han bor i Uppsala blir det desto svårare.
Efter det åkte jag till farmor och satt där i två timmar, snackade en massa skit. Hon var på bra humör idag och det var riktigt roligt att vara där. Jag har kommit på att farmor är fan lite kl'mkäck sådär. Hon ska fylla 75 nu snart och man kan tro att damen ska gå med rollator, ett larm runt halsen och permanentat krulligt hår har hon iofs men hon sminkar sig (mer än mig, höhö), hänger med på fester.. Ja, historien slutar knappast där. Hon är cool.
Sen for jag till Tommy och tände tre ljus, sopade bort all jävla snö från blommorna.. ja, gjorde lite fint. Han skulle ha blivit 20 imorgon. Ska dit imorgon också och förhoppningsvis få träffa Lotta (hans mamma).

Folk tror visst att jag är Orsas nya taxibolag som finns tillgänglig till att skjutsa runt på folk JÄMT och ständigt och dessutom gratis. EH, hallå eller. Har ni någon aning om att det är lågkonjuktur och jag skulle knappast överleva på blott min godhet.. Betala för er, or fuck you.

Jag vet inte vad jag ska säga om mina kära vänninor. Det är förkastligt att man kan ringa mig flera gånger om dagen när ens kille har gjort slut eller beter sig illa och som den lojale människa med idel öra jag är, tar jag mig tid till allt detta blabla. Jo, det är "blabla" för att i slutändan återgår ni till dem i alla fall. Det vet jag, för att helt plötsligt är telefonen min tyst. Är det därför man har vänner, för att endast kunna höra av sig antingen i kriser eller i brist på sysselsättning? Okej, jävla konstig värld ni lever i må jag säga. I en helt annan än jag lever i. Jag ringer mina polare för att snacka lite skit, ta en fika, klämma pormaskar or whatfuckingever och inte bara när jag inte har någon annan att ringa till.
But guess what, jag har tröttnat totalt på att ens bry mig om det där längre. Jag blir inte ens irriterad och då har det verkligen gått långt. Därför säger jag; jag tänker inte omge mig runt folk som sprider negativ energi eller försöker utnyttja mig på något vis. I ain´t that rich på varken tid eller lust. Game over.

Insensitive prick


 Jag har fått höra hela dagen idag att jag är snäll. Se på fan. Det är lättare att lära känna nya människor än de gamla bekanta man har som redan har en bild av mig och som dessutom är orubblig. Jag visste väl att någon skulle se att jag faktiskt är ödmjuk. Två dagar av snällhet, 363 to go. Mitt nyårslöfte bah.
MÅTTE jag få komma till Stockholm till frugan nästa helg. Jag vill vill vill och dessutom har jag redan bokade biljetter men om jag får ett samtal från min rekryterare som vill att jag ska jobba, så måste jag vinka Ana hajdo för den här gången.

Det är ialla fall bestämt att jag ska hem på onsdag. Då niger jag och tackar Orsa för mig. Det lär dröja innan jag dyker upp igen men å andra sidan är jag rätt mätt på Orsa. Jag ska börja mitt nya lilla liv i Göteborg som INTE skall involvera möten med bekanta man inte vill träffa. Hallå, så fint väder får vi aldrig.

Jag tror att jag ska ha Pippi Långstrump-maraton i helgen, men först måste jag visst slå ner syrran och råna henne på boxen hon fick av mig i födelsedagspresent innan jag kan ha det. Hon är förstås lika snål som den som torkar sig med samma papper två gånger.

Monsters of Orsa


 Snacka om få sina böner hörda. I förrigår sa jag att jag hellre ville jobba dag på nyårsafton än kväll och helst ville vara på Blåklockan, så ringer Hanna mig sju på morgonen (på nyårsafton) och vill att jag ska jobba på Blåklockan trots att jag hade tid på en annan avdelning på kvällen, så jag hoppade in och jobbade dubbelpass igår. Jag var rätt så jävla slut senare men det ger rätt bra betalt en nyårafton, så what the fuck.
Sen var jag chaffuör och fick ihop lite pengar för besväret.
Jag och Hanna var till Skattungbyn först och skjutsade folk och önskade syrran min en bra 20 års dag (herregud, människan är ju snart kvinna). Sen for vi till Hansjö där vi stannade resten av kvällen. Mycket folk man känner igen och min vän Malin Andersson som jag har gått igenom allt från snatteri till att kasta in rönnbär i grannars fönster med, spiller ut champange eller vin på mig tills jag blev alldeles dyngsur (detta är helt lugnt. Bättre att få alkohol på sig än i sig).
Jonas, Jonas, Jonas. Helt trollbunden av min väninna.. Det är inte lätt att ha testosteron i sig, vad? Jag gillar dig ändå. Det finns vänner, sen finns det vänner.
Hur som haver, hoppas att erat nya år blir bättre och det gäller er alla. Kom ihåg att om ni bryter ett löfte, så sviker ni ingen annan än er själva. Lycka till!

The year 2008 has ended


1. årets bästa kommentar; "
2. årets bästa vän; får jag säga mig själv? för det första rangordnar jag inte mina vänner och för det andra har jag inte svikit mig själv.
3. årets bästa fest; jag har haft ganska roligt på ett par som har varit under sommaren.
4. årets bästa festival; nej, ser du.. det blev ingen sådan. jag var för lat. 
5. årets bästa plagg; min skinnjacka i plast faktiskt. så jävla snygg den är!
6. årets bästa inköp; min lap-top men den har ju pappa köpt. 
7. årets bästa ragg; alltså, 2008 var torrt på det. aldrig har jag sett så mycket fittor. 
8. årets bästa kyss; bästa och bästa.. så jäv
9. årets bästa sovplats; min nya himmelsäng klår fan ingenting! 
10. årets bästa maträtt; ALLT. jag lärde mig att äta svamp i år och det är mycket gott! 
11. årets bästa bråk; fighten runt midsommar var på både gott och ont.
12. årets bästa film; dark knight. 
13. årets bästa låt; njae.. kan icke bestämma mig. 
14. årets bästa händelse; jag flyttade ihop med mina serber i göteborg. allvarligt talat, nu ska jag börja ett nytt liv. jag är redan på ingång. 
15. årets bästa parfym; jag köpte ju en på tradera som inte säljs i sverige längre; indian summer.

och så har vi årets sämsta.


1. årets sämsta kommentar; "Vatten är till för att tvätta sig med. Öl is the shit." öl ger ångest och vatten gör dig ren. lycka till, osande smittpinne.
2. årets sämsta vän; Jag försöker undvika att beblanda mig med sådana.
3. årets sämsta fest; jag vet fan inte. finns många att välja på.
4. årets sämsta festival; Nej, jag undviker Hultsfred.. 
5. årets sämsta plagg; Alla. Jag gick upp i vikt och kläderna vägrade följa med mina nya mått.
6. årets sämsta inköp; jävla iPod nano. bra produkt att lyssna till men jävla skitmojäng som inte kan spela upp låtarna på datorn (som man inte redan har).
7. årets sämsta ragg; Killen som hade flickvän.
8. årets sämsta kyss; Ja, killen som hade flickvän. Man tycker att han borde ha övat.. 
9. årets sämsta sovplats; på soffan bredvid fia när vi hade varit ut på krogen. jag försökte vika ihop mig själv, på 1.78 cm för att få plats på en soffan vars sida var 50 cm? fia sparkade mig i magen hela natten och tog täcket.
10. årets sämsta maträtt; Fisken jag och mormor åt på en restaurang i Östersund. Varför säljer man saltstenar?
11. årets sämsta bråk; fighten mellan mig och elin. det slutade onödigt illa. 
12. årets sämsta film; shit, jag borde kunna komma på någon här men kortslutning!
13. årets sämsta låt; Kate perrys "I kissed a girl", fyfan vad den har gjort sörja i huvudet på mig.
14. årets sämsta händelse; ja, alltså. inget ont som inte har något gott med sig men att jag flyttade hem till orsa över sommaren var ju bra onödigt..
15. årets sämsta pryl; iPod nano. Jävla skitgrej som inte går att lyssna på på datorn.

RSS 2.0