Murphys law


 Lagen om alltings jävlighet.
Så har min dag sett ut. Först gick jag ut till bussen alldeles för tidigt och buss 31 kom och det stod "Hjalmarbrantningplats" vilket är det ställe jag skulle till och trots att jag hoppade på bussjäveln kände jag på mig att det var fel buss. Happ, den åkte åt helt fel håll, så smart nog som jag är hoppade jag av närmaste busshållplats, sprang i full kareta mot Wieselgrensplatsen (Jag har tre minuter på mig att hinna till nästa). Andfådd och jävlig stod jag där och inväntade buss 17. Tror ni att det kom någon? Nej, Så då fick jag kuta till nästa busshållplats och hann med den buss jag skulle.
 När jag kommer till jobbet och tar ut en nyckel, går nyckelknippan sönder och alla nycklar far åt alla håll. Till råga på det insåg jag att när jag skulle sätta på mig mina skor var det någon som hade stulit dem. (Återfann dem dock på en vikaries fötter och bad henne ta av sig dem omedelbart). Fan vad snuskigt. Jag går barfota i de där och det gjorde hon också. Hej fotsvamp och hej pevaryl. Nej tack du.
 När jag kommer ut på avdelningen sitter gubbarna både orakade och sneda i sina rullstolar. Ah. Just ja. Folk jobbar ju med människor enbart för pengarnas skull. Vad annars liksom? Gamla människor saknar ju helt värde, eller hur? Ibland hade det varit fint att bara kunna sparka folk åt helvete utan en månads uppsägningstid.
 Nattpersonalen var sen så att jag och Shaffa fick lägga benen på ryggen och råkuta till bussen och om det inte hade varit för den fantastiska busschaffuören, så hade vi aldrig hunnit men det gjorde vi. Det är det som räknas.
Det finns bra respektive dåliga människor, av att dra en slutsats utifrån detta.


Kommentarer
Postat av: Anna

Min morfar var på korttidsboende på Lillåhem nyss. Fy fan vad illa han behandlades. Han är inte dement, men han fick ändå inte gå ut och gå promenader, för dom trodde att han skulle gå vilse trots att han bor i Orsa. Men ingen hade tydligen tid att gå ut med honom heller. Så han satt ensam på sitt rum och fick klara sig där bäst han ville, för han kunde inte prata med någon annan som bodde där, för alla var dementa bortom all räddning. Det känns bra hopplöst ibland.><

2009-07-16 @ 23:04:45
URL: http://hellohf.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0