Angående The king of pop


 Det är helt sinnessjukt att Michael Jackson dog. Inte bara för att ATT han dog, utan för att när jag och Mattias gick på promenad förra veckan så sa jag rent spontant till honom (instinktivt): "Du, jag har funderat på en sak. Jag tror inte att Michael Jackson kommer att leva så länge till. Jag tror att han kommer att säga farväl snart. Alltså, är det någon människa som borde säga adjö till det här livet, så är det han. Inte för att jag önskar livet ur honom utan för att jag inte önskar ens min värsta fiende det liv han har idag." Så började vi prata om hur gammal han var och vilka låtar som var bra osv. Jag hade samma dag ritat en bild på Michael och laddat ner låtar på Spotify, samt kollat in bilder på honom. Gick igenom hela hans liv och det första jag får höra när jag vaknar i morse var inte: God morgon, utan det var: Michal Jackson har dött. SAY WHAT?! Vad fan, har inte jag nyss pratat om det?
 Jag var självklart tvungen att ringa till Mattias och säga: Kommer du ihåg vad vi pratade om förra veckan? "JAG VET!" säger han. Det är helt sjukt.
Jag fattar bara inte varför jag vart så inne i The king of pop precis just förra veckan och inte för en månad sen.

Det som gör mig så oerhört ledsen (allvarligt talat), oavsett vad människor tyckte om Michael Jackson så är han en legend för mig åtminstone och han har skapat någonting. Folk är så jävla snabba med att göra dumma "roliga" historier om honom, som att han inte ska kremeras för att han skulle bestå av 86 % plast utan bör smältas och bli lego så att barnen kunde fortsätta leka med honom. Ursäkta mig, må han vara en kändis men han är fortfarande en människa. Man gör inte narr av människor på det sättet och i synnerhet inte när de är döda. Det är därför man säger: REST IN PEACE! VILA I FRID!
Prata inte om rep i hängd mans hus.

Till minne av Tommy "Tow Tow" Ryngebo


 Jag skulle ha gjort den här videon för länge sen. Jag visste bara inte hur jag skulle gå tillväga förrän Sofia sa att man med Vista kan skapa en video. Det hade jag inte den blekaste om men nu vet jag och jag har gjort den här videon med att fåtal bilder och ett videoklipp på honom tillsammans med musik som han själv laddade ner på min dator för några år sedan. Det är inte musik som innefattar blod, svett och tårar. Det är inte meningen att man ska sitta som en lipsill och gråta ner sig i sjöarna utan det är helt enkelt en minnesvideo för att komma ihåg honom som han var. Den är ju tämligen amatörmässig men jag har gjort den med hjärta och det räcker för mig.
Igår var det två år sedan. Med segt internet hann inte videon läggas upp i tid, så jag gör det idag istället.
Jag hoppas att ni gillar den.



Stay true


 Jag har fullt upp med att ringa samtal till ett bolag som hyr ut bostäder, adressändring, försäkringsbolag och så vidare. Till helgen flyttar vi till Länsmansgården. Jag tackar Mattias så hjärtligt för all hjälp jag får av honom. Han är värd guld den killen.
Jag flyttar alltså med serberna ett tag till men förhoppningsvis får jag mitt egna inom kort. Som jag sa förut, det här är ohållbart. De börjar bli otacksamma och respektlösa. Det handlar bara om dem och nej. Det gör det inte. Allt detta involverar även mig. Enda sen jag blev av med väskan och nycklarna till lägenhet har de bistra minerna var mer synliga än ett leende. (Ett: det var väl ändå mina grejer som försvann? Två: jag njöt inte av händelsen för fem öre).
Man ska som sagt undvika negativa människor. Samtidigt måste jag bo någonstans. Jag tänker aldrig svälja stoltheten och flytta till Orsa igen. Jag hamnar aldrig där igen. Där finns ingen framtid för sådana som mig där.
Trots att jag hamnat i en svacka tänker jag hålla modet uppe och inte låta mig sänkas med det stora bittra skeppet. Nej, jag håller mig till det jag tycker om och de människor jag håller av. Mer sentimentalt än så här blir det inte.
JAG ÄR SÅ TACKSAM FÖR DET JAG HAR!


clowncunt

Jag sopar inte skiten under mattan


 Har inte jag informerat er läsare om att jag inte räds att svära eder, förkasta onda ting såväl som att hylla brilljanta? Dvs att jag inte hymlar om saker. Jag nämner aldrig några namn i den här bloggen såvida det inte handlar om en kompis jag umgåtts med eller kändisar. Likförbannat känner ni er träffade. Oavsett vad jag skriver i den här bloggen, så är den ofta så pass kryptisk att endast den skyldige kan känna sig träffad.
Jag skriver om saker jag gillar, om saker som förvånar mig (I både bra och dåliga bemärkelser) och tar mig gärna in i diskussioner (Ja, det kan anses som provokativt men den som ger sig in i leken får leken tåla. Jag är gammal nog att kunna ta mitt ansvar. Är du?)
 Om det skulle vara så att jag skriver något där förövaren, läsaren känner sig träffad så säger det mer om denne än vad det gör om mig. Läs inte den här bloggen om du inte är redo för sanningsenlig information, allmänna synpunkter eller diskussioner. För din egen del är det bara bortkastad energi. Jag kommer inte att ändra på mig eller ta bort den här bloggjäveln. Jag står för det jag skriver och jag är inte 14 år längre där jag är rädd att folk ska trakassera mig (I synnerhet inte när jag tänker på vad annat man kan råka ut för: Fritzl, Hitler, Linda Rosing. Glåpord och annat jidder biter inte på mig.)
Varför det blir tjaffs om bloggfan är ju för att jag råkar ha en k- pist till käft och lyckas alltid skjuta någon. Jag behöver heller inte ha för avsikt att vilja skjuta ner någon med kryptiska upplägg. Jag kan skriva om allmänna saker om SD, våld, djurens rättigheter och övriga pöbelvälden men för dig som läser: du väljer själv om du är en måltavla för det jag skriver. Du kanske är en av dem jag talar om men det behöver inte betyda att jag haft just dig i åtanke. KOM IHÅG DET!
Häng inte upp er på småsaker. Var inte sådana typiska kärringar att analysera allt som kommer upp här. Det kommer att driva er till vansinne.

För den som kan ta det jag skriver med en klackspark, se det för vad det är: en dagbok med ett inslag av ovannämnda, berättelser tagna direkt ur livet osv, fortsätt gärna att roa er. Jag bjuder på hela kalaset!
Done and done.

 

Fucked up girlfriend


 Det är dagens huvudämne. Allt från att misshandel, psykisk terror, hot och PMS- anfall. Det är sådant som män får stå ut med. De har råkat ut för en psychobitch.
De är tämligen charmiga och sensuella i början. Det kallas manipulation.
Män som ska stå för den rationella, logiska delen av ett förhållande har fan hamnat i nävarna på självaste Satan.

Grejen med kvinnor som är fucked up när det kommer till allt som har med män, relationer och sig själva att göra, är att de finns överallt. Jag har en ingift rabiat kvinna i min släkt, ett gammalt raggs förra flickvän var coconut ut i fingerspetsarna osv. Kvinnor som ringer till sin kille/ex/far- till- sitt- barn och kollar vart han är flera gånger om dagen.
 Så fort han ska göra något roligt kommer The maneater och hotar med att om han inte tar hand om barnet just den här kvällen som han tänkt ha roligt bara för att hon ska ut och roa sig, så kopierar hon ut papper om ensam vårdnad.
När han inte svarar när hon ringer, ringer hon till den han är med (Det spelar ingen roll vem det är. Hon lägger ner all sin tid på att få veta vem han är med) och skriker, gormar, kastar glåpord efter honom medan han har telefonluren en meter ifrån örat.
Han skaffar jobb så långt upp i treriksröset som möjligt för att få en vettig anledning till att inte vara i närheten av henne.
Hon tjatar om pengar jämt och ständigt. "Du får ta ditt jävla ansvar. Vem ska betala för huset, elen, vattnet, vårat barns blöjor, kläder?" Själv lägger hon ner sina egna pengar på att bara shoppa onödiga saker som antingen var på rea och kan vara bra att ha eller också något för att dölja hennes dåliga inre. "Ju fulare man är på insidan, desto viktigare blir utsidan."
Han bävar sig för att komma hem. Hans icapåsar under ögonen har blivit tunga, svarta och hängiga. 
Hans mobiltelefon har hon beslagtagit för att kunna snoka igenom alla meddelanden och ingående resp. utgående samtal. Hon förbjuder honom att ha en telefon. Att anklaga honom för otrohet är lika vanligt som mjölk till kaffet. 
Sen kastar hon ut honom ur huset med kläderna efter. När hon sen kommer på att hon är beroende av honom ringer hon antingen gråtandes eller hånande att han ska komma tillbaka. Det gör han på sina bara knän.
Om hon vid det här laget inte har slagit honom än, så hänger smockorna fortfarande i luften.

När det här har pågått i några veckor, månader, år så är det ganska svårt att återkomma till livet med båda fötterna stadigt på jorden. Hon har fördrävat honom.
Han är rädd för att förlora hans barn. Barnet är allt han bryr sig om. Hans stolthet förlorade han för länge sen.

Mitt i allt det här så har andra kvinnor mage att säga att det är synd om alla kvinnor som blir utnyttjade av sina män men kom ihåg att det finns män som blir utnyttjade av sina flickvänner och även om män ska vara av den starka, överlevande sorten, så är en pågående psykisk terror nästan oslagbar oavsett vem man är.

Summan av kardemumman: om JAG vet om tre stycken män som blir utnyttjade av nerspacklade åbäken med ett veck mellan benen men inte vet en enda väninna som råkat ut för samma sak, så undrar jag hur vanligt det är med manmisshandel egentligen. Det får man ju aldrig veta. Det finns ju inget som heter manmisshandel. Det finns bara kvinnomisshandel.
Dvs att kvinnor är en ädel släkt av mordiska avskum.
Det var bara det.

Sommartider, HEJ HEJ, sommartider!


 Jag och Mattias åkte till Öckerö (Kalvsund) där Mattias har sina rötter och hälsade på hans föräldrar, gamla vänner osv. Vi grillade, roade oss till max och hade allmänt jävla trevligt. Så där ska en fest vara! Där alla människor blir ett med varandra. Jag har haft så kul att jag hade ångest över att behöva åka hem igen. Hellre känslan av att man har haft "för kul" än tvärtom.
Sen var det vissa som hade väldigt roligt på min bekostnad. En videokamera fanns på plats (och den glömmer man bort emellanåt), så Dennis zoomade in mig och förföljde mig med den där jäveln. Det tog ett tag innan jag fattade det, så jag undrar vad det är för typ av film de har nu. Den ska tydligen upp på Youtube (Hurray!) men förhoppningsvis stannar det hos ägaren. Jag kanske har petat mig i näsan, urinerat på en husknut eller något och det känns.. privat. Skämtåsido.

    
    

Och kvällens stora fråga, det alla undrade: Är jag Mattias flickvän? Nej, mitt herrskap. Mattias är en väldigt god vän. That´s it. Så fort jag sa det fick jag till svar: "Aha, mm. Det brukar heta så." Jag är för gammal för sånt där trams. Man måste inte vara ihop med någon bara för att någon är av det motsatta könet. När ska folk fatta det?


Hej då, bilddagboken (barnsamhället)!


 För de som inte redan har märkt det så tog jag bort mitt konto på bilddagboken. Alltså, jag avslutade mitt ack så tragiska medlemsskap på lunarstorm för istider sedan (att bekänna att jag ens har haft ett är ju nästan värt en applåd). Bilddagboken är bara ett nytt namn för lunarstorm. Det som härjar där är små brudar med vitt läppstift, too much bronze, tupperat hår och en knapp urringning (vad förväntar man sig av 14-åringar?)
Ah, nej. Innan någon upptäcker att sidan är på snudd till barnporr så sjunger jag på sista refrängen vad det gäller den sidan. I´m too old for this shit.
Jag sjunger också på sista refrängen när det gäller den här dagen. Herregud vad trött jag är.
/off

Organ- och vävnadsdonation


 Det här är ju så förbannat självklart för mig: Donera dina organ (men inte idag) här.
Jag vill för övrigt tala om att telefonen har anlänt. Varsågoda att ringa mig på mitt vanliga nummer hädanefter (finally!)


Hundvalp spolades ner i toalett


 En fyraåring tyckte att deras hundvalp var smutsig, så han tog sig friheten att tvätta hunden.. I toaletten.
Ni kan kolla in det här.
Jag undrar om föräldrarna tillämpade aga på ungen efteråt. Vilken frustration det måste ha blivit.

Som svält i tredje världen


 Jag köpte en sallad utan sallad när jag var nere på stan och på bussen på väg hem kände jag hur hungrig jag var. Jag var så hungrig och nästintill döende av dehydrering att jag såg vita änglar och en lång, ljus tunnel framför mig. Väl framme här hemma slängde jag mig över salladen och svalde kidenybönorna hela. Jag lovar att Karlsson på taket hade haft en åsikt om detta: "Jag har aldrig sett på make till glupska lilla flicka!". Ungefär som om jag aldrig sett mat förut.
Nu känner jag mig inte längre som en bil utan bensin.
Kaffe på maten ordnas just nu. I morse fick jag fint nöja mig med frystorkat Nescafé och det var säkerligen den början på dagen som gjorde att jag mådde så åt fanders för bara en liten stund sedan. Ska man ha kaffe, ska man ha det på riktigt!

 Jag inväntar också nya nallen som ska dyka upp i brevlådan vilken minut som helst men brevbäraren tycks ha tappat sin viktiga hjärnhalva och min adress, för här är han då fan inte. KOM NU! Jag är sjukt otålig!

Frukt, en kompis och Cissi Wallin


 Hjärnan har löpt amok med tankar idag. Först har jag irrat runt på stan med en massa papper. Det har slagit mig att det är förbannat lätt för någon att sno någon annans grejer men det är svårt för ägaren att få tillbaka någonting. Jävla meck med allt! Vi får se vad försäkringen bär iväg.
 Jag åkte till Backaplan (det är tydligen där allt händer) och jag skulle precis hoppa på bussen då en kärring skriker något, på något och jag vänder mig om. Då sitter hon på en bänk tillsammans med en liten kille, låt säga Oscar 6 år, som hon bara vrålar på. Då har den stackars ungen spillt ut lite läsk på gatan (ja, så förargligt va?). "SÅ SKA DU INTE GÖRA! BLABLABLA!" Den där ungen, den söta lilla ungen med blont hår och en väldigt förvirrad blick bara satt där och tog emot allting. Tanten var tydligt alkoholiserad till råga på allt. Jag hade god lust att gå fram till henne, dra henne i örat och sätta på henne en strut och sen sparka henne till skamvrån. Man talar inte så där till barn! Jag kände riktigt hur min hand ville slita tag i "Oscar" och stoppa honom innanför tröjan för att sen kunna plocka fram honom när vi var hemma, så att jag kunde bjuda honom på saft och bullar. "Kom till Bella!" Squeeeze.
 
Jag har hängt med Carro idag och hon bjöd på alla möjliga frukter; mango, jordgubbar (bär), någonting jag inte kan namnet på, melon och mandariner. Nirvana, vad gott var!
Och apropå hästar och nageltrång, så har jag kommit på att Cissi Wallin är jävligt rolig. Lite väl uppkäftig och kickass men ändå tillräckligt underhållande.

Släktträff över telefon


 Det slog mig just att jag inte har sett pappa på ett halvår. Det är dessutom 50 mil mellan oss men tack vare videosamtal, som jag överaskade honom med igår, kan man ju faktiskt säga hej över 50 mil. Vilka finesser en telefon kan ha idag. Helt otroligt! Min favoritfunktion på den telefon jag hade och på den telefon jag ska få heter "Playnow". En funktion som fungerar så att om du hör en låt, t ex i en affär eller vat som helst, kan du spela in en bit av låten och sedan skickar mobilen sig till en sida som tar fram vilken låt samt artist det är. Snacka om bulle och saft!
Det rådde släktträff över telefon igår, för att precis efter att jag pratat med pappa så ringde syrran och innan jag pratade med pappa, så ringde mamma. Min mormor på 87 bast har också en mobiltelefon men stackarn har ingen aning om hur man använder den men å andra sidan, vad begär man av den äldre generationen?


clowncunt

Ovillig och arbetslös eller villig och anställd


 Okej, vad har mer gått åt fanders mer än Sveriges ekonomi? Jo, urvalet av ambitiösa människor. Det här är något som chockar mig. Människor kommer och går inom det yrkesområde jag befinner mig (som undersköterska på ett demensboende) och den ena kan vara väldigt ambitiös och arbetsvillig medan nästa kommer och är förbannad på A- kassa för att de inte betalar ut tillräckligt med pengar. Trots detta kan dessa människor ha mage att tacka nej till jobb sen. Man tager vad man haver eller? Jag har väldigt svårt att tro att man skulle få kicken om man är arbetsvillig, visar framfötterna och ger 110 % i början av en yrkeskarriär (oavsett yrkesområde). Det måste tyda på att dessa människor (om det inte handlar om total varsling som för Volvo) inte är tillräckligt ambitiösa.
Hur många människor har man inte stött på inom vården som t ex tror att man får betalt för att sitta på en stol och bli delegerad uppgifter av sin arbetskamrat som står under samma arbetsvillkor som en annan? "Du kan säga till om jag ska göra något." Men ät bajs! Du ska fan veta vad du ska göra. Vad gör du annars här?
Folk är inte lika engagerade som jag kan tänka mig att de var förr i världen (Vad vet jag om det som är född igår?) men jag kan inte göra annat än att utgå ifrån mig själv som faktiskt gillar mitt jobb till 100 % och vill utvecklas, bli bäst på demenssjukdomar (t ex), tar egna initiativ och visar FRAMFÖTTERNA. Därför blir sådana som jag långtidsanställda. Får man kicken efter en provanställning har man inte gjort sitt yttersta, så det handlar alltså inte om att chefen är dum i huvudet. Vill man ha jobb, får man jobba. Hugget som stucket.
Det finns SÅKLART särfall som avviker sig ifrån detta påstående men rent generellt: latmaskar får inget jobb. Mörtar får jobb. De är pigga och kvicka.

DET är vad jag tror. Det finns säkert någon som känner sig träffad av det här men jag kan ta det. Det här är ju bara en teori där allting är relativt eller hur?


clowncunt

Ett skepp kommer lastat


 Jag har blivit förkyld. En smärre hörselnedsättning, en härlig känsla av att en gräsklippare har varit och klippt av alla flimmerhåren, sedan lämnat en väldigt trasig gräsmatta och snor som rinner nedför näsan hela tiden kan ju bara inte undgå att få en titel: Förkylningshelvete. Jag kan ju hinka i mig KanJang tills jag blir en asiat men det smakar ju peck! Jag hinner inte ens ta första klunken innan det kommer upp igen. MEN, det går alltid över. Jag ska föreställa mig hur det är att inte vara förkyld, så kommer jag att känna så. Det är inget att hänga läpp över menar jag. Det ingår som människa att få en släng av förkylningssymtom, cancer, pest eller kolera. Ingen har sagt att man inte kan ha roligt under tiden.

 Jag och serberna har förövrigt prata ut och löst diverse problem. Nu helt plötsligt känns livet mycket enklare. Kanske är jag resonabel OCH kapabel att bo med anda människor. Ännu en insikt.

Förresten har jag inte berättat om min lilla cykeltur jag gjorde ifrån jobbet och hem igår. Min cykel, en riktig kärringcykel, behöver fan inte 240 hk (hästkrafter) för att komma upp i 300km/h. Nej, det räcker med att åka nerför en liten backe. Problemet var ju bromsarna och den vägkorsning jag var på väg att passera. Till höger om mig kommer en liten kille på sin cykel, som stirrade på åbäket som kommer i 300 km/h på en kärringcykel i ett försök att stoppa cykeln medan bromsarna skriker högre än Andrea Bocelli, lyckas få stopp på cykeln som hon har kört in i ett staket två meter i från järnvägsspåret och välter cykeln. Jag, åbäket, försöker resa upp cykeln men det är ju lönlöst. Jag skrattar så att benen vek som två salta pinnar. Den här stackars killen hade inte en suck att försöka hålla koll på vart han själv cyklade, för att det han nyss skådat var troligvis en av de underligaste grejerna någonsin. Så han cyklar samtidigt som han stirrar på mig och vart hamnar han själv? Nedför en trottoar och rätt uti gatan. Vilken jävla tur att det inte kom några bilar. Annars hade jag suttit i finkan för vållande av annans död.

clowncunt

Ålderdom spökar


 Jag satt med morgonkaffet i handen ute på balkongen i regnväder, läste slutspurten på "Den nionde insikten" då Gane kommer helt exalterad och säger: "Ah, det ska bli fint väder på söndag! Sol och 20 grader! Men du jobbar då va", säger han och ser lite konfunderad ut. "Ja. Det gör jag". "Aha, då gäller inte det för dig" sa han och gick in.
 Efter en stund kom han tillbaka och jag hade sett honom irra runt i lägenheten ett tag sen säger han: "Aide bre! Har do sett mina glasuegon?" Nej, håll koll på dina egna saker, sa jag åt honom fast med ironi. (Det är ett sådant sätt vi har att tala till varandra). Han gick in igen och började stöka runt och han kommer ut och börja rota uti återvinningsmaterialet vi har på balkongen. "Men hallå", sa jag åt honom, "du har ju glasögonen där" och pekade på hans tröja. "Åååh, fifan." Ja, det kan man lugnt säga. Det är nog fan dags att du, jag och kommunen fattar ett beslut om vart du ska ta vägen härnäst. Det är kört för din del nu. Så jävla kört. Ålderdom kan komma bra mycket fortare än man tänkt sig eller hur?

"Oz"

OZ från 1997

 Jag började tittade på den gamla hederliga tv- serien från 1997 igår innan jag drog mössan över huvudet och somnade in som en stock. Den serien måste vara en av de bästa som någonsin skapats.
Sedan jag flyttade in hit tillsammans med serberna har jag gjort det till en vana att titta på en tv- serie innan jag somnar. Det får mig att slappna av. Innan "Oz" tittade jag ögonen blött på SATC men den serien har man sett ett x antal gånger, så nu får den ligga och damma på någon hylla tills ett demenssymtom gör sig aktuell. När man börjar kunna repliker innantill bör man kanske se över något nytt.
 Det är så typiskt mig att tjata ut något så fort jag funnit något jag gillar. Jag förstör alla tv- serier, alla låtar och alla filmer som jag funnit tycke för. Dags att börja uppskatta dessa fenomen genom att stå emot frestelsen att gå igenom dem over and over again. Annars tappar det sin charm.

You´ve crossed the line


 Okej, jag har kommit i underfund med yttligare en sak och det är: jag kan inte bo med andra människor. Det går helt enkelt inte. Det fungerar ypperligt i början, nästan för bra men efter ett tag går allting överstyr. Det gjorde det när jag och Elin bodde ihop också och det har gjort det igen.
Jag har märkt att serberna är irriterade över någonting och eftersom att de inte säger något utan mest går runt och muttrar, så har jag valt att ignorera det faktum att något jag gör stör dem. Jag kan inte komma på något konkret och mitt i gröten säger Gane: "Du flicka, kolla på bordet hur det ser ut." Jag tittar, ser ett blankt fint brunt bord med två underlägg och en askkopp. "Kom på den här sidan", säger han. "Titta!" Jag tittar och ser.. ett brunt bord med två underlägg och en askkopp. Är jag blind eller? "Du vet, när du och dina kompisar äter ska ni ha en duk under era tallrikar. Det ska vara fint i lägenheten!" sa han och spillde ut en massa blomjord på golvet. Vad fan, skämtar han med mig? Vart fan är det skitigt? Inte så mycket som en flottfläck kan jag se. Jag diskade dessutom deras jävla disk igår, för att det skulle bli ett himla liv om jag inte gjorde det. Så köket var kliniskt rent när jag gick och lade mig.
Det här handlar inte om disken eller de fläckar som han uppenbarligen kan se och inte jag utan det handlar om att jag mer och mer väljer att inte umgås med dem. Av den enkla anledningen att de har gått från energigivare till energitjuvar. Varje gång jag öppnar dörren hit efter att ha varit någonstans får jag oroa mig över att de ska ha något att klaga på. Små bagateller, en fjäder som de kan göra en hel höna av. Kontrolldramat är över. Nu måste jag få eget. Det här går inte.

Vadå rubrik?


 Intervjun ägde rum idag. Blöt och jävlig var jag när jag kom in tack vare det fina klimatet. Det bara öste ner regn och om det inte hade varit för att jag är av en viss substans som inte bara kan försvinna rätt ner i marken, hade jag varit blott en blöt fläck på gatan. Hur som helst fick intervjun bra (?) får jag hoppas och jag kände ändå att den här kvinnan jag träffade kommer att hjälpa mig. Jag söker alltså en egen lägenhet och är verkligen i behov av det. Nu håller jag alla tummar jag har och ska ringa nästa vecka igen för att checka läget.
 Efter det lunchade jag med Jimmie. Mycket gemytligt. Han är trevlig att umgås med och jag känner att jag får ett visst ubyte av att umgås med honom. Lite halvbitter men inte negativ. Rolig men inte pajas. Så där lätt och lagom.
Han förde mig till filmvärldens drömmar, en stor DVD-butik med ett rejält urval. Passar mig ypperligt som faktiskt har kommit i underfund med att film är ett av mina större intressen och har alltid varit. Jag blev förälskad i "Det" när jag var i höjd med en tax, dvs inte särskilt stor. B-filmer är inte så tokiga alla gånger. De har sin charm. Allting har sin charm.

Jag har umgåtts med Mattias också. Min vapendragare. Han är förjävla rolig. Han dillade ut i någon brud och tycker i stort att tjejer är obegripliga (okej, då är vi minst två som kommit i underfund med den biten) och han säger: "Tjejer ska alltid försöka skicka signaler när de ska visa intresse istället för att gå fram och säga det rakt ut. Jag försöker verkligen tyda vad bruden menar men det är som att titta i ansiktet på en groda, jag ser ingenting."
 Av någon konstig anledning hamnade vi på ett ämne om spöken också och jag säger: jag tror inte ett skit på sådant. Det jag inte kan se eller röra vid, finns inte. Han säger: "Jag tror inte heller på spöken, men jag är rädd för dem." Okey, what´s wrong with this picture?
Nu när jag läser vad jag skrivit var det inte ens hälften så roligt som det var när han väl sa det.

På med nattmössan och in i dimman!

Coop + män= Återvändsgränd


 Jag gjorde en trip ner till stan idag, igen. Jag har fan snart vip- kort på Nordstan. Jag köpte ett linne på Indiska som var riktigt sött. Ett blått, kind of, broderat och allt. Skit i det. Jag har något att berätta.
Jag åkte till Backaplan för att inhandla föda att fylla buken med och hamnade lyckligtvis på Coop. Gigantiska jävla labyrint bör vara underrubriken, för man hittar varken hit eller dit där.
Hur som haver, det är inte sällan jag stöter på konstiga typer och den här gången blev jag mer eller mindre förföljt av Franco (han såg ut att heta det) med axellångt hår, tight svart t- shirt och jeans. Han var säkert italienare eller spanjor. Han hade klackskor på sig också! Det gjorde det hela mycket lättare för mig att höra vart fan han höll hus hela tiden, dvs bakom mig. Vart jag än gick, så hörde jag det där klackandet bakom mig.
Sen stannade han vid någon hylla och "låtsades" titta på ett par burkar tomater (?) och när jag passerar honom får man ett sådant där smörleende som räckte från öra till öra och jag var på vippen att peka på hans tänder och säga: "Åh, spenat!" Bara för att överaska honom. Så jag sprang till bind- avdelningen, för där lär han väl inte har några ärenden.. Men vad vet man? Det kanske var en Baboschka. En gammal tant med en gigantisk skäggväxt och en mörk röst att överrösta Tom Waits med.
Alltså, vart fan finns det ett svart hål när man väl behöver ett?
Jag lyckades till slut ruska av mig honom och praktiskt taget sprang ut ur affären. "Adios amigo!"

 
indiska  indiska

Jag har seriöst ingen aning om varför jag alltid måste se så förbannat.. pryd ut men jag antar att det ligger i min natur att låta skenet bedra. Äh, vad fan. Sluta hyckla Bella, du vill bara se bra ut på kort.
Det här är en tubtop/klänning jag köpte förra veckan. Mycket flickig och grand.

Åt helvete med bloggar

 

 Det går inte att läsa bloggar längre. Alla snackar om samma sak. Samma jävla tjat om Blondinbellas jävla spikmatta eller Robinson och dess deltagare. "Hur mycket silikon har årets Robinson? Ja, en står klart." Hon som alla talar om vägrar dessutom svara på frågor om hurvida hennes pattar är äkta eller inte. "Det är roligt att det spekuleras om de är riktiga eller inte." Har vi verkligen inte andra, lite vettigare saker att prata om än om årets B- kändis pattar? Hela hon tynade bort under Robinson förutom det som höll upp bikinin under hela säsongen. För oss som gick i samma skola som henne vet vi att det är säkert önsketänkande att vakna upp med en rejäl C-kupa men det händer liksom bara inte. Vi såg den komma från A till C under loppet av några veckor. Vi behöver inte spekulera och dessutom är ämnet ganska ointressant men varför bryr sig folk om det?
Det man dock kan prata om när det gäller Robinson är hur duktiga de var som frivilligt stod ut med dittan och dattan. Jävligt häftigt faktiskt. Lite avundsjuk är jag som skulle vilja ta mig an samma utmaning.

För den delen har jag kommit på att silikon aldrig kommer att kunna infinna sig i min kropp, någonsin. Det finns flera anledningar till det men en av de största är att man får för det första bryta alla gamla sov- vanor, som för mig börjar med att man lägger sig på mage med händerna under kudden. Hur skönt skulle det vara om jag hade två stenhårda bollar under nattlinnet? Jag menar, det är som att praktiskt taget lägga 62 kilo bly på två påsar koncentrerat "vatten". Man nästan känner hur de gamla stygnen går upp och nästa morgon skulle bli att man vaknar med silikonet utanför kroppen istället. "Shit, vad mycket blod. Har jag fått mens eller? Ah, nej. Det är bara mina pattar som har trillat ut. Fan, vilket jävla oflyt. Aja, jag får köpa nya."

Och tack vare det här, blev jag just en av dem jag pratade om. Nu har JAG också nämnt spikmattan och betongpatten.


Sony Ericsson c901


 Ja, det är den här mobilen jag har beställt. Måtte den komma den här veckan. Jag råkar veta att den släpptes av Sony Ericsson igår till samtliga försäljare. Sprillans jätteny. Den enda telefon som verkade närmast min förra, men med Nils Karlsson Pyssling- tangenter. Made for babies. Vilken jävla tur att jag är en jättebaby då. Kommer att sitta som ett smäck i handen sen. Den råkar ha en 5 mp- kamera också, vilket gör att den nya kameran kan gott vänta ett tag.

c901

Sverigedemokraterna - En död politik


 Sofia ringde mig och berättade att hon hade fått hem en lapp om Sverigedemokraterna inför EU- valet. Den flyern innehåller brister på väsentliga och rationella synpunkter överlag. Snacka om att lappen hamnade hos "rätt" eller fel person. Sofia har sina rötter i Indien men för mig är hon en tvättäkta svensk, oavsett hudfärg. It´s just a colour.
Den här lappen ska alltså hjälpa folk att välja rätt när det kommer till Sveriges politik.
En bunt flintskalliga och lönnfeta gubbar med slipade glas har tröttnat på att istället för att flitiga arbetare från utlandet kommer och jobbar häcken av sig för egentligen småsummor medan svennebananen ligger i soffan, sväller och osar efter en pizza så ska vi inte ta in fler invandrare. "Behåll Sverige svenskt." Vad är svenskt? Folkdräkten? Som t ex Zlatan, så länge han gör sina mål och får Sverige att vinna så är han ju så jäääävla svensk.
Vi ska inte behöva skämmas över våran nationalitet men vad handlar Sverigedemokraternas politik om? Svensk avundsjuka. Den är innehållsfattig och känns lite som i bibeln mellan Judas och Jesus. Vem är boven i dramat?
Skulle man som bitter svensk skryta med att ha röstat på Sverigedemokraterna och stå för en politik som är både omänsklig och sjukt overklig eller vad handlar det hela om? Sverigedemokraterna är lika relevant och optimal som småstadskomplex. Ni vet, bönder med halmhatt och snickarbyxor som försöker tränga sig in en stad med avgaser och betong för att dölja deras ursprung och "gamla" levnadsstandard. För att passa in. Jag tycker att det är småsint och förargligt.
Jag vet inte om Sverigedemokraternas avsikt är att göra folk stolta över sin nationalitet genom att hitta en syndabock som i det här fallet är invandrare eller om de bara vill besudla nationaliteten: svensk. För mig står det klart. Jag vill fan inte vara svensk längre. Jag har fattat varför våra invandrare är förbannade efter att ha sett lite av "Hammarkullen" t ex.

Nej, det hela handlar om bistra familjeförhållanden där far slog mor, söp och förlorade jobbet. (Ett HAT som grundar sig i våra "förfäders" beteenden när vi var små). Någon måste man ju skylla det på. Det känns säkert jättebra i hjärtat (om de hade haft något) att skylla det på människor som kommer hit och tycks hålla sitt blod nära, får pengar av oss "trogna skattebetalare" och lever till synes ett ganska bra liv kan man tycka men hur utsatta blir inte de människorna när de inser vilket rasistiskt land de har flyttat in i? Är det något de måste tolerera för att överleva eller kan inte svennebananen bara släppa sina jävla komplex och enas, bli ett med världen?
De fick för övrigt 3.3 % i EU- valet.
Det är så att man får skämmas, ta mig fan.


Verkligheten hann förbi mig


 Det finns en hel uppsjö av grejer jag skulle vilja göra med mitt liv och framförallt mitt liv som ung. Efter 30 tar livet slut säger de som vet. Inte för att jag köper det för fem öre, men argumentet finns på marknaden och tar därför inga risker. 
En del av grejerna kan verka flummigt, korkat, onödigt osv. för den svennebanan som inte riktigt vet hur de ska ta ställning till sina egna liv men för mig är allt en utmaning.

- Fotograferas naken under rubriken: "Hellre naken än päls."
- Åka till en öde ö, göra en Robinson Cruse (Fast utan kameror och annat elände. B- kändisgrejen är inte riktigt min kopp te.)
- Resa runt till olika ställen, se och uppleva en annan del av världen. (Jag har nämnt detta förut, att ta ströjobb och leva på helt egen hand.)
- Jag vill och framförallt BÖR utöka mitt sociala nätverk i Göteborg. Jag måste få valuta för min sociala kompetens och jag är faktiskt beredd på att snabbt haffa någon på bussen från Tuve till Nordstan. "Tja, snygga dojjor. Kan vi byta?"
- Skaffa en EGEN lägenhet. Jag är ju på ingång där. Intervjun väntar på mig. På onsdag skall det ske.

---

Ah, igår fick jag granska mina kortköp och redogöra för mitt försäkringsbolag om alla saker som blev stulna förra helgen. Där fick jag också en slutsumma på vad hela väskan var värd, egentligen. Ca 14 000 kronor. Det var ett riktigt kap den där tjuven gjorde. Jag hade önskat att min högra näve hade gjort samma kap i nyllet på den jäveln.
Och mitt i allt det här blir min kära pappa drabbad också. Vad hade jag gjort utan karln? Han får alltid ställa upp för mig. Jag får skylla på att jag fortfarande är ung och inte är 100% beredd på att klippa navelsträngen.
 Varför blir han drabbad? Jo, han var för det första snäll sokm lånade ut en telefon åt mig tills min nya har kommit (en telefon som han dessutom har beställt åt mig). Idag fick jag mitt egna nummer, mitt egna nya kontantkort och vad fan händer? Telefonen säger att den är nätverksspärrad. Självklart! Trodde jag verkligen att det skulle vara så lätt att få börja leva ett normalt liv igen? Tss. Naivitet är farligt, dumt och nästan oansvarigt.
Hur som helst, jag känner mig otacksam mot min pappa trots att han faktiskt försöker lösa mitt lilla i- landsproblem åt mig men nu vill jag bara säga till dig, kära far, att jag ÄR tacksam egentligen. Jag är bara förbannat pissnödig på det där förbannade åbäket som var tvungen att krångla till det för mig. Jag är på vippen att gå till botten med problemet och leka CSI- agent, leta efter fingeravtryck och andra spår som DEN kan ha lämnat efter sig men icke.

The Curious Case of Benjamin Button


 Jag såg den här fantastiska filmen igår, helt ovetandes att den kommer att ta mig ca 3 timmar att gå igenom men i slutändan var det helt klart värt den tiden. Helt underbar film! En briljant idé att förvrida den mänskliga klockan, som går baklänges för Benjamin. Killen som föddes gammal och dör som en bebis.
Det var många gånger jag skrattade till riktigt ordentligt och filmen har verkligen en charm som jag aldrig någonsin varit med om förut.
För det första insåg jag hur vacker Kate Blanchett är. Helt otroligt vad snygg hon är och i synnerhet som Daisy i denna film.
Både Brad Pitt och Kate Blanchett skötte rollerna fläckfritt. Jag behövde aldrig ens tänka att de är skådespelare utan jag fick verkligen känslan av att filmen var äkta, att det jag såg var verklighet. Då har man gjort ett bra jobb.

Alltså, sitter ni hemma i stugorna och funderar på vilken film ni vill se här näst så är det här klart en jag kan rekommendera.

kate blanchett

Pianomoment


 Hur High Fashion är inte jag? Dagens tema är noll självdistans.
Apropå bilderna så insåg jag att mitt hår växer ta mig tusan fortare än jag trodde. Inte bara att utgå ifrån hårfärgen som hade växt sig ner till knäna innan jag tog mitt förnuft till fånga och färgade det, utan jag kan göra frisyrer. Jag kan sätta upp det i en "hästsvans" som den ponny jag är. Nu gör vi vågen, regndansen samtidigt som vi applåderar. I´m havin' my Halleluja- moment. Långt hår tyder på makt, rikedom och sysselsättning. Vad mer kan man begära av universum?
Jag passerade ett par långhåriga snubbar igår och jag kan inte rå för att min blick ständigt dras till hår. Jag avgudar hår. Det är ett bra påfund. Och det fungerar lika bra på män som på kvinnor.

 clowncunt, hår clowncunt, hår

 Så, förutom att hår är en av mina svagheter (Vi pratar fortfarande om hår på huvudet och ingen annanstans), så är jag riktigt svag för musikaliska människor. Piano i all ära. Trummor, ja. För den som kan spela, så kvittar det egentligen vilket instrument som befinner sig i händerna på denne men framförallt piano.
Det var en snubbe som spelade piano för mig en gång och ett väldigt behagligt ljud vars decibel nådde mina öron och mitt hjärta. Jo, jag föll för killen sen. Pianot gjorde det. Trots det darrade han som ett asplöv efteråt av nervositet. Jag fattade aldrig varför. Han kunde ju spela! Han hade dessutom komponerat en av låtarna själv och det gjorde mig om än mer.. intresserad. Fortsätt spela, Bob. Jag vädjar till ditt sunda förnuft. Säg åt Robert Wells att han kan gå i pension nu. Det har kommit en ny att erövra världen.
För någon dag sen spelades en låt upp i mitt huvud, ett pianstycke, som jag bara inte kunde lokalisera källan till. Sen slog det mig att det var just den låten han hade spelat upp. Jävla bra bit det där.

Healing


 Bara för att en rad mindre trevliga företeelser har varit ett faktum den här veckan och för att en återkommande bitterhet har blottat sin strupe (inte från min sida, utan från någon helt annan), vilket jag inte alls uppskattar, tänker jag minsann göra en inne- respektive utelista.

Inne:

- Äta veggoprodukter (Svininfluensa och glaskyckling. Nu hämnas både djur och natur)
- Positiv energi (Varför skulle man inte vilja vara lycklig och omges av en positiv omgivning?)
- Spara pengar (Eftersom att svennebananen tog förgivet att socialbidrag skulle hjälpa oss i välfärd i lågkonjukturen)

Ute:

- Ficktjuvar (Ja, ni var ju aldrig någonsin inne men nu understryker jag bara att ni är så inte välkomna att rota i mina fickor)
- Bitterhet (Ont bringar ont. Förvänta er inte att det ska gå bra för er när ni sprider negativ energi och är skadeglada. Det kommer alltid trefaldigt tillbaka)
- Lögner (Tänk efter riktigt noga. Vad för gott kan komma ur en lögn? Rädda för att tala sanning? Gör ingenting som tvingar er att ljuga då)

Allt det här med att bemöta människor som man vill bli bemött själv är tydligen något som passerar hjärnan lika fort som en älg passerar svenska gränsen. I veckan träffade jag på en människa som inte hade någonting gott att förtälja mig. Vad jag än själv hade att berätta omvände denna person det här till något negativt. Allt!
Det här är iofs bra att få uppleva, för det gör mig om än mer säker att jag inte vill umgås med människan igen.
Alltså, skadeglädje och pessimism är något som är så utanför mina tavlors ramar. Jag vill omringas av goda tankar, goda människor och glädje. Ju mer dåliga saker som kommer in i mitt liv, desto lättare är det att skjuta den biten åt sidan och bara uppskatta det man har som gör en glad. Resten kvittar verkligen.
Jag behöver inte någon annans helvete men inte menat att jag skulle unna dem det. De får bara lära sig att negativa tankar ger negativa resultat. Period!

Nu ska jag forsätta med min bild. Det blir en överaskning.


Back on track


 Ja, det var givetvis mitt eget fel att internet har varit dött här hemma ett tag. Jag hade nekat program bla bla någonting. Nu är det åtgärdat och jag kan ÄNTLIGEN bruka Spotify igen.
Jag är ledig hela helgen och jag ska spendera den väl med att styra upp vissa saker.
Jag ska dessutom på intervju på onsdag för att få hyra en lägenhet. Här lär inte "kort kort" hjälpa. Det är nämligen en kvinna jag ska träffa så jag lär koppla på charmen ordentligt eller också lägga en, kanske två strumpor i byxorna. Ge mig en lägenhet nu för bövelen. Jag vill ha tillbaka min privat- tid!
 På måndag för övrigt, min bönor, får jag tillbaka mitt gamla nummer till mobilen. Då kan ni nå mig precis som vanligt.
Jag kan fortfarande lyssna av meddelanden på det numret, trots att telefonen är borta och då hade jag fått ett väldigt fint inspelat röstmeddelande av Micke från Srf. Det var askul! Det meddelandet gick rakt i hjärtat. Och frågan är, varför är inte jag på Srf och belägrar tält, människor och Bajamajor? Mattias är där också. Honom saknar jag! My dear best friend.

Nu ska jag klottra på papper. Ge mig förslag på vem/vad jag kan rita. Ge mig något att arbeta på.

Bela loves kids


 Häromdagen var jag på banken för att hämta ut pengar och kolla om det nya kortet var på väg. Jag hade ett par tajta svarta jeans på mig och ett vitt, lite längre linne. Jag står vid "kassan" då jag plötsligt känner att det kittlas på rumpan, som om det var en gigantisk jättefluga som äntligen hittat hem. Jag vänder mig om och där står gladeligen Assar, 5 år med smilet från öra till öra. Han stod och pickade mig på rumpan med sina små händer. Ja, jag antar att han gillade vad han såg. Jag blev dessutom generad (jag vet egentligen inte varför). Hans mamma bad om ursäkt för honom. "Det är lugnt, tur att han inte var längre bara." sa jag bara med skratten i halsgropen. Är de inte söta de små liven?
Jag gillar barn så länge de inte snorar, hostar, skriker, gråter eller spyr.

Tamidam


 Det går utför, sa Ingemar Stenmark men inga backar i världen får mig att stupa.
Av någon underlig har mitt internet dött också. En riktig bohem har jag blitt inom loppet av 4 dagar. Därav min sk bloggtorka. Däremot, mitt herrskap, har en mobil infunnit sig i mitt liv. En telefon som min älskade far har varit snäll och skickat till mig att låna under en tid tills jag skaffat en ny. Jag har ett helt annat nummer men jag får tillbaka mitt gamla nummer om några dagar, så det är bara att hålla ut så är jag tillbaka på tråden inom kort.
 Annars har jag spenderat min tid med Sofia (som för övrigt tänker lämna mig för Mora) och Mattias är på Srf. Ensam är stark men jag saknar dem redan.
Är det något viktigt att tala med mig om, så skicka ett mail eller kommentar, så får ni numret.

RSS 2.0