Bela loves kids


 Häromdagen var jag på banken för att hämta ut pengar och kolla om det nya kortet var på väg. Jag hade ett par tajta svarta jeans på mig och ett vitt, lite längre linne. Jag står vid "kassan" då jag plötsligt känner att det kittlas på rumpan, som om det var en gigantisk jättefluga som äntligen hittat hem. Jag vänder mig om och där står gladeligen Assar, 5 år med smilet från öra till öra. Han stod och pickade mig på rumpan med sina små händer. Ja, jag antar att han gillade vad han såg. Jag blev dessutom generad (jag vet egentligen inte varför). Hans mamma bad om ursäkt för honom. "Det är lugnt, tur att han inte var längre bara." sa jag bara med skratten i halsgropen. Är de inte söta de små liven?
Jag gillar barn så länge de inte snorar, hostar, skriker, gråter eller spyr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0