Som svält i tredje världen


 Jag köpte en sallad utan sallad när jag var nere på stan och på bussen på väg hem kände jag hur hungrig jag var. Jag var så hungrig och nästintill döende av dehydrering att jag såg vita änglar och en lång, ljus tunnel framför mig. Väl framme här hemma slängde jag mig över salladen och svalde kidenybönorna hela. Jag lovar att Karlsson på taket hade haft en åsikt om detta: "Jag har aldrig sett på make till glupska lilla flicka!". Ungefär som om jag aldrig sett mat förut.
Nu känner jag mig inte längre som en bil utan bensin.
Kaffe på maten ordnas just nu. I morse fick jag fint nöja mig med frystorkat Nescafé och det var säkerligen den början på dagen som gjorde att jag mådde så åt fanders för bara en liten stund sedan. Ska man ha kaffe, ska man ha det på riktigt!

 Jag inväntar också nya nallen som ska dyka upp i brevlådan vilken minut som helst men brevbäraren tycks ha tappat sin viktiga hjärnhalva och min adress, för här är han då fan inte. KOM NU! Jag är sjukt otålig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0