We´re not kids forever


 "Bella, vad är du rädd för?" Svar: Ingenting = myt. Någonting som skrämmer mig lite som äckliga duvor kan göra på stan, är stalkers of any kind. Det är lite psycho- varning. Man lägger normalt inte tid på att hata människor samtidigt som man förföljer och trakasserar dem. Bilddagboken härjar av stalkers och jag spärrar dem allihopa. Det dyker ju förstås upp nya hela tiden. Jag lägger aldrig upp bilder där längre. Det härjar mest småbarn där de lägger upp bilder på sig själva i BH och trosor. Pedofili finns inte i Bela-land. 
Alla bilder jag vill visa hamnar här. Det här är ju ändå min dagbok som representerar mina dagar, mina åsikter, funderingar. Ja, you name it.
Det härjar ju stalkers här också och jag kan hindra dem genom att införa lösenordsskyddad blogg, men jag har som sagt inget att dölja och skiter i vilket. Det är är lustigt att folk kan sitta bakom en jävla skärm och få magsår av hur förbannade de blir över vad som sägs här. (Fattar dock inte vad exakt det är som får folk att se rött. Så provokativ är jag ej) Samtidigt triggar det upp mig ytterligare. Bara för att flagga att jag står där jag står. Hyckla gör ni bättre än mig. Nu kliar det någonstans va?
Jag säger som Hannah: "Keep talking shit about me, you're making me famous".
Jag bara säger det för att vissa inte ger upp att kommentera, vilket de borde göra. För här finns verkligen ingenting att hämta.




Bilden är från i fredags.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0