Meat- meeting


 Ger man sig in i leken, får man leken tåla.

Vi pratade om adrenalin igår, jag och Bob. Det slog mig att det var länge sen jag brukade den drogen. Det händer liksom aldrig. Senast jag kände adrenalinet rusa var i somras, när allt blev kaos. Och jag undrar än idag hur det kunde gå så in i helvete illa. Det var som en påbörjad bok där man läste första och sista kapitlet. Man vet ingenting däremellan. Konstigt.
 Jag fick också veta att en viss person tydligen har en väldigt sund syn på hasch. Ni vet, sådär kliché-aktigt: "Alkohol är värre." Ja, hej. Jag dricker inte, röker definitivt inte "fet" eller tar andra droger mer än kaffe och nikotin. Jag blev riktigt besviken. Den där typen har man liksom haft å göra med förut och jag tänker totalvägra det. Jag kan inte vara med människor som har en sund syn på droger eller för den delen brukar dem. Inte det minsta. Sorry. Mina principer kommer före allt annat.
Det finns ju en anledning till varför hasch inte är lagligt och för mig fungerar det så här: den känsla man får och den effekt man uppnår med droger finns inte. Den existerar bara inte. Det är en illusion. Du blir bara för ett uns inlåst i din egna bubbla där allt blir så fundamentalt, flummigt och rakt igenom urblåst. Matematiska uträkningar eller andra halvbriljanta funderingar som bara korsar hjärnan. Man blir en idiot. Ey, gör dig inte dummare än du redan är.

Det har varit en mycket nostalgisk vecka. Mycket, otroligt mycket har hänt på bara 6 eller 3 år. Förr var jag köttomanen som alltid snackade om blodiga biffar och diskuterade kött med veganer och vegetarianer. Så är det inte idag. Jag äter nästan inget kött idag och jag kommer att äta ännu mindre. Jag har insett hur sjuk köttindustrin är. Okej om en bonde nackar ett höns lite då och då, men produktionen av djur enbart för att  man "måste" äta kött trots att det finns bra substitut för kött är inte okej för mig. Köttet innehåller dessutom mängder av hormoner och andra saker som vi redan får för mycket av oss. Av hälsosjäl och äckelmage jag fått av kött, äter jag allt mer sojaprodukter. Bra skit och så jävla gott!
Jag tror nog att jag har växt upp, ser du.


Kommentarer
Postat av: Sandra

Ja, det positiva är väl att man förändras genom åren. Man blir, för det mesta, klokare och gör helt andra val..

2009-03-25 @ 13:27:02
URL: http://sounpretty.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0