God natt


 Jag kan inte sluta fundera på saker som gör mig så sjukt osäker och obekväm. Man säger att ögonen är själens spegel och om ögonen emellanåt är tomma, betyder det att de människorna är utan själ? Jag har stött på två typer som har den här konstiga blandningen av en helt tom blick och stundvis ändå kan bevisa att någonstans långt där inne finns liv, lite glädje, lite hopp men jag kan inte söka ögonkontakt med dem riktigt. Jag blir lika obekväm med dem som jag blir i ett par jeans som är två storlekar för små. Jag vill fly, brinna och gå upp i rök. Det stör mig också som fan att jag inte vet vad människorna tänker. De sitter liksom i trans, i någon sorts bubbla och stirrar på en länge (jag ser det i ögonvrån). Drag av en psykopat.. FAN, vad tittar ni på? Vad tänker ni? Ut med språket. SÄG NÅT!
 Det är här ytterst psykologiskt. Det måste vara att de här två har fått sina hjärtan krossade i omgångar, ibland riktigt jävla hårt och ibland tillräckligt för att låta det äta upp sig själv. Jag orkar inte med sådana människor. Inte så länge de inte kan samla ihop sig själva och vara människor på riktigt, sluta låtsas som att de mår bra fast de inte gör det eller vad värre är; påstå att de mår så dåligt att det ska bli ett sätt att få mig att sympatisera med dem och tycka synd om dem. På det sätt att de skulle vara några offer. Jag blir faktiskt mörkrädd när jag tänker på det. Ögon ljuger inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0