Sunday morning


 Nå, gårdagen var underhållande på alla sätt och vis. Först lagade Ana mat och dukade upp fint för oss två (så romantiskt va'), sen hade jag inhandlat chips och cola som vi kunde moffa i oss till melodifestivalen (det är helt otroligt att jag ens ägnat en minut åt den skiten). Vilka jävla bidrag det var i år. Helt värdelösa, som alltid. Alla bögar lär jubla dock. Det fanns ju ett utbud av glitter och glamour i den här omgången. Vi missade dock vem som vann. Vi hade inte tid att kolla färdigt. Vi drog ner på stan, gick in på Anchor och fullt ös medvetslös. Nej då, men det var en hel del folk där varav en galen hårdrocksbrud som gick lös när de spelade Pantera. "Uääää, jag elskar Pantera!" skrek hon med en amerikansk brytning och svingade med sitt tvåmeter långa, blonda hår. Jag och Ana stirrade på varandra och undrade vad fan hon fått i sig. Hon var som en 5 -åring på socker.
Så vi gick till baren för att beställa en cola till mig och en öl till Ana. "Hej, en cola tack." Ja, visst. Vill du ha lime i? "Det blir asbra." Hon gick iväg och kommer tillbaka med vad om inte en CORONA? "Nej nej nej! En cola. Coca cola" Grejen med Anchor är att man får skrika folk blåa för att de ska höra något. Men ey, jag fick min cola till slut.
 Vi sörplade i oss det där, satt ett tag och drog vidare på Rocks. Där var det ju inte en liten kö in och det stod fullt i folk där som började få kalla rådjursstjärtar och gav upp men när det kommer till mig och Ana: skam den som ger sig!
Väl där inne, träffade vi en massa polare till henne och jag var bara tvungen att betrakta alla människor där. Jävlar, så mycket hår på ett och samma ställe har jag aldrig sett. Alla har hår ner till röven (sätt upp det när du går på toa bara) och vissa ger ordet "slibbig" en helt ny innebörd. Och som alltid, VAD är dealen med flottigt hår? Det är inte är inte så upphetsande när folk slår en med sitt långa, stripiga och flottiga hår när det framgår tydligt att de inte tvättat det på ett tag. Ocharmigt.
Nej, en social och trevlig kväll med många inslag av små galenskaper. Orkar inte nämna alla. Det är ingen som orkar läsa romaner.
Men jag måste tillägga att jag inte är redo att åka hem än. Jag vill stanna men jag lämnar tyvärr hufvudstaden idag för den här gången, but i´ll be back. Ana <3


   

Jag förslog att Ana skulle knyta ihop sig själv, so she did.
Och jag å andra sidan ser antingen bekymrad eller skitnödig ut. Välj sjäv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0