What goes up, must come down


 Exakt. Kastar du en fotboll rätt upp i luften så kommer den ju garanterat tillbaka. Det handlar ju bara om vart den landar. Ingen vill ju få den på sig.
Precis så är det med folk som kastar ur sig ett "förlåt" lite hit och dit. Det är ett ord som har tappat sitt ansikte helt och hållet. Ibland blir den en fullpott, ett välmenat ord som gör nytta och ibland blir det rena stolpskottet, en miss helt enkelt. Varför? Jo, för i samband när man ber om ursäkt för något ska det väl betyda att det ska till en förändring också, eller är jag ute och simmar naken nu? Inte i det här fallet. I samma veva som en ursäkt dyker upp, begås samma misstag. Huge mistake. Jag kan inte ta sådana människor på allvar och samtidigt tycker jag synd om dem, för att det kommer att bli till deras förlust.
Jag har visst lagt ner lite för mycket energi på det här som jag hakat upp mig på: opålitliga människor. De härjar ju ta mig fan överallt. Allt är en enda stor härjedal. Men varför drar man upp den här gång på gång? Man vet ju redan. Man gör ju sina egna val. Man får sluta upp med att vara en sådan jävla mupp bara.
Man kunde minsann lära sig teorin till körprovet men att lära sig en sak som att en människa som begår samma misstag over and over again troligtvis aldrig kommer att förändras, det går bara inte in.
Det, mitt herrskap, är konstigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0