Peace, love and understanding?

 
 Jag åkte till serberna igår, dvs Maja och Gane. Jag har inte pratat med dem eller sett dem sedan i juli då jag flyttade ifrån dem. Jag hade hur trevligt som helst och jag kände värmen i hjärtat igen när jag åkte därifrån. Det var precis som när jag flyttade in till dem. Vi pratade på om allt möjligt, drack kaffe och de ville trycka i mig en massa kakor (No, pliiize. Aj am on a dajet!) De hade tydligen varit i Kungälv på Göteborgs Kex och köpt hem en stor kasse kakor och jag som sockerberoende blev som en femåring på julafton; Jag studsade mellan golv och tak av lycka.

Som de människorna önskade jag att alla kunde vara; Att vi inte drog jämt alla gånger, bråkade men kom över det och släppte gammalt groll. Nu har vi börjat på ett helt nytt kapitel där vi är vänner.

Alltså, ärligt talat. Jag är inte konflikträdd men är det något som är onödigt så är det att vara ovän med folk. Oavsett. Visst, det skapar dramatik (Som varje kvinna behöver i sitt liv för att känna att de lever) men jag föredrar att hålla mig sams med folk. Speciellt om det är människor jag gillar och som jag ägnat många goda stunder åt. Bevisligen är jag inte så långsint som man kan tro och det är en egenskap jag önskar att alla hade.

Make love, not war!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0