That deceived little smile doesn´t fool me

 Vad är det värsta jag vet, efter nazister och andra främlingsfientliga figurer? När folk ljuger. Inte ens varböld i ögat kan irritera så mycket som en lögn.
Varför ljuger man? Det har jag länge funderat på. Kan man inte tala sanning så ska man ge fan i att göra saker man inte kan stå för. Om man inte kan det, så föreslår jag att man håller sina lögner för sig själv. Det är ju trots allt sig själv man ljuger mest för. Bemöda dig inte att försöka förfina sanningen heller.
 Sen att man skulle ljuga för någon annans skull lite som en "god samarit" är också bara någe hittepå. Man ljuger enbart för sin egen skull, för att rädda sitt eget skinn.
Att ljuga är bara ett bevis på bristande självförtroende och självkontroll. Det är en dålig egenskap för övrigt.

Man kan heller inte ta ansvar för att någon annan ljuger. Man kan aldrig ”ge” någon annan en anledning att ljuga. Det är upp ens egen dumhet att föra med osanning. Synden straffar sig självt även där. It always does.

Vad ska man göra? Ljuga tillbaka och sjunka ner till samma låga nivå? Nej. Aldrig i livet. Jag står här, med mitt egna liv att se världen för vad den är och inte för vad den borde.
Ljug på bäst ni vill men det är dumdristigt att tro att det skulle gynna er. Sanningen finns där ute. Det har X- files bevisat.
Om lögnare är det bästa jag kan åstadkomma i min umgängeskrets, så tar jag hellre livet av mig.

"Det är tur att lögnen finns - för tänk om allt man hörde var sant." Har jag bett om din åsikt vad gäller mina kläder, hårfärg eller något annat som är utbytbart? Nej, då finns heller inget att ljuga om så åt helvete med det ordspråket.

Min sanning är: jag tror att någon ljuger för mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0