Stackars brevduvor..


 Jag skrev nyss ett tvåsidor långt brev till min mormor. Ett brev får ju knappast mig att avvika ifrån svordomar och andra karaktärsdrag, som att dra skämt eller vara lite småbitter. Nej då. Jag började med att klaga på den blåa kulspetspennan jag skrev med och fortsatte sedan med att påpeka finnen på vänster axel som fått mig att känna mig som en tonåring igen. KUK, vad ont finnar gör! Det om något är ju kroppsliga monster som bara måste försöka utrotas men hur? Ta bort all övre hud som gör det omöjligt för finnar att uppstå under huden åtminstone.
 
Jag var ju tvungen att skriva till mormor vilken bra människa hon är. Det är något visst med att vara född på 20- talet. Deras hövlighet kommer ju aldrig att kunna jämföras med. Tänk dig dagens skitungar som inte vet vad "uppfostrad" betyder. Hur ska det gå för världen när alla 20- talister dör? Ingen kan ju inspirera nog mycket.
Mormor som t.o.m givit brevbäraren en chokladask varje år till jul. Helt fascinerad över vänligheten!
Jag dör ju lite grann inombords varje gång jag tänker på att åldern tar ut sin rätt på henne och att det någon gång i framtiden kommer att innebära slutet för henne. Kanske skönt för henne men förjävligt för mig som älskar henne så förbannat mycket. My role model.. Fast min brevbärare kan ju fetglömma chokladasken! Ken, 12, som glömt att det står "INGEN REKLAM, ENBART PERSONLIGA BREV" på min dörr och ändå dimper det ner reklam och annat bråte från kyrkan ect. Nästa gång han kommer ska jag stå beredd bakom dörren och överraska honom med mitt morgonhumör. BU!

blomma


Kommentarer
Postat av: carro

sv: Ja, jag fattar det inte heller. Hon saknar hjärna? Fast det visste vi ju redan xP

2010-08-11 @ 20:49:53
URL: http://threadsoflife.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0