Östersund och snorjärs


När jag åkte buss ner mot stan i tisdags för att ta tåget mot Mora, stod en tjej i mittgången och stirrade slött på alla som gick av och på. Någonting tycktes fattas hos henne och desto tydligare blev det när jag insåg att snoret rann ner mot munnen på henne. Det bara rann och rann.. Hon vägrade ju snyta sig! Våga bara stoppa ut tungan i det där, tänkte jag. Då lägger jag en pizza i bussen, så att alla ni medpassagerare kan simma ut härifrån. Snyt dig hellre i tröjan..
Jag kunde inte förmå mig att se klart avsnittet av detta Fear Factor, så jag hoppade av en hållplats tidigare.


Väl på tåget, i min kupé fanns såklart en surpitt till karljävel som började muttra och gnälla över att vagarna skakade. Konduktören försökte förklara att det inte är någon säkerhetsrisk utan snarare en komfort- fråga. Den här bittra rövaren nöjde sig inte med svaret utan började springa runt till olika platser för att få sig Komfort Guld Deluxe (På ett sj Intercity- tåg.. Lycka till!) Jag å andra sidan tyckte att han gott och väl hade kunnat låta vagnarna vagga honom till sömns lite. Grinkukar ombedes snällt: Var så god och dra åt helvete. Förstör inte resan med gnäll. Var nu tacksam över att tåget går överhuvudtaget.
 Mitt framför mig satt en annan karl med en fimp i fickan.. 6 timmar av ihärdiga kräkreflexer. Kalla mig känslig men fimpar! Vem pallar att leva med sig själv och lukta så illa? Sen står de precis vid utgången av vagnen för att 5 sekunders hets- blossa innan tåget avgår.

Det som var bra med resan var trevliga människor på tåget, gått kaffe, uttag till datorn och musik.

---

Nuläget ser ut som så här: Jag befinner mig i Östersund, förkyld till tusen. Om inte det här är svininfluensan ändå.. Ett riktigt virus har angripit mig. I natt hade jag feber och kunde inte sova alls. Fast skit i det. Då kan jag slappa framför tv:n med mor min.
Jag har träffat älskade, ÄLSKADE mormor som bjöd på fiskgratäng (Som jag tror smakade väldigt bra). Gosh, vad jag tycker om den människan. Det finns inte plats för andra människor i hjärtat så länge mormor lever..

Nej, dags att snyta sig och dricka kaffe.
Min semester började bra minus förkylning då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0