Lyckans smed; Jag


 Underbara tillvaro!
Jag är inne in en sådan där period där allt går vägarna. Jag har absolut ingenting att vara missnöjd över. Lyckligast blev jag över att få veta att mitt vikariat löper vidare. Det är helt grymt!

Och så var det bara 3 veckor kvar tills jag anländer Orsa. Jag är så sugen på att åka skoter, åka skidor, latcha runt i snö. Jag har tröttnat på att det är ömsom kallt ömsom varmt och sen lägger sig en stor jävla isfläck över hela Göteborg som man ska fara och dö på. Nehej tack.
Igår halkade Andy rakt ner i min arm, som tur jävla var. Jag skrattade så jag höll på att kissa ner mig. Han har händerna i fickorna, så ramlar han är det adjöss med alla tänderna. Kanske inte helt värt det, vad vet jag?
Mer broddar till folket!

Jag är dessutom sjukt jävla sugen granatäpple med turkisk yoghurt. Ett tips för den som är sugen på något sött. <-- Mäktigt!

bela, clowncunt


Bussar är inte gjorda för regn


 Det kan ju konstateras efter att ha åkt buss med vatten i fönstret.. 

buss


Flash mob - Världens bästa idé


 Jag var ju bara tvungen att gå med i Flash mob. Egentligen skulle jag ha gått med gruppen redan förra året, då en brud jag träffade kom med detta förträffliga förslag om att ingå i en grupp som visar sin spontana sida av sig själv. Det här kan vara ett nytt sätt att lära känna sig själv, att hamna i en helt ny dimension tillsammans med andra. Nu ska jag bara ingå i ett av deras uppdrag, sen är leken i full rullians.
LÄNGE LEVE MÄNNISKAN!

Gå med ni också: http://www.new.facebook.com/group.php?gid=5092137294. Gäller Göteborg. Den finns på andra platser också.


Vinterns överlevnad


 Vad handlar vinterns överlevanden om? Jo, följande:


- Att inte frysa fast någonstans. Det gäller att röra på sig konstant, för man vet fan aldrig när det blir varmt igen.

- Att inte ramla och slå ihjäl sig. Faktum är att folk faller som dominobrickor här i Göteborg, bara för att man är så beroende av Västtrafik och springer i hopp om att hinna med bussen och sen ligger man där och krälar.

- Att ha plastpåsar i skorna. Det har jag, för jag vägrar att Göteborgsvädret, det sk slasket ska tränga sig igenom alla mina skor. Det är så förrädiskt att det säkert skulle ta sig igenom gummistävlar. Jag lovar.

- Att samla mat i kinderna, om ifall Haiti och andra länder där det är varmt och skönt, börjar strejka att sälja mat till länder som Sverige som inte skänker tillräckligt mycket pengar; Bara några miljoner.

- Att lära sig älska kylan. För det är hur som helst fan så mycket bättre än halvkallt och slask. HEJA SNÖ, heja skidor, heja pulka, heja skridskor och heja rökutandning!


mysse och bysse

Kläder efter väder, med mysse och bysse!
(Kolla på sidan av bilden. Vad fan har hänt där? Det ser ut som om jag har smält en bit.)


Katastrofen på Haiti ska inte få sabba allt roligt


 Jag läste en artikel i Metro om katastrofen på Haiti att folk badar och åker lyxkryssning bara några mil utanför katastofstaden. Sen att Rädda barnen jobbar häcken av sig för att ge de utsatta mat och omvårdnad.
Men hallå eller. Ska hela världen stanna upp för Haiti råkat ut för en "naturkatastrof"? Hjälper det att sympatisera och som turist då, skita i att njuta av semestern? Är det samma sak för oss här, i Sverige eller andra i-länder, att vi ska fan äta upp våran mat och inte lämna något på tallriken för att just nu svälter Haiti? Blir det bättre då? Känns det bättre? För vem ska jag inte slänga, låt säga, en pizzabit jag verkligen inte förmår mig att äta upp?
Man ska kanske inte ta mat förgivet och man ska definitivt inte ta mer än man orkar men ibland gör man kanske det ändå. Man är tacksam för mat på bordet men att tänka på fattiga människor utan mat ger en bara skuldkänslor, helt i onödan. (Jag bryr mig helt enkelt inte om sådant när jag äter). De får aldrig veta det ändå. Jävla skitargument från Metros sida där. Fan, njuuuuut av att ni har det bra. Det är VÄL BRA att några människor har det bra och att alla inte har det åt helvete.
För kanske kommer det en dag då alla har det åt helvete. Men det tror jag inte, men OM, då tar vi det då. Nu ska vi njuta av det vi har.

Alla vill till himlen men ingen vill dö.

 
 De senaste dagarna har präglats av nostalgi. Jag har tänkt och återupplevt många goda stunder, när de var som bäst, för flera år sedan. När man var yngre. En tonåring utan ansvar, stora umgängeskretsar och så jävla skitkul man hade nästan jämt. Vi var grupperade men i slutändan förenades vi och blev ett. Alla känner alla. Jag har att tacka Orsa för det.
 Därför blir man, oavsett relation till människor i Orsa, inte opåverkad när någon dör. Någon ur gänget, gänget som var aktuell för flera år sedan, dör. Det är människor man har minnen med. Historia är det som förändrat oss till dem vi är idag. Man går inte oberörd. Jag å andra sidan är inte den som ska prata om den här personens dödsfall som en närstående men jag känner fortfarande sorg. Jag tror att alla vi känner likadant inför det.
För någonstans var tiderna förr, mycket bättre. Då vi alla fortfarande var tonåringar och förenade. Idag är det annorlunda.
Jag vill ändå skänka en tanke till hans föräldrar, nära kompisar och de som kände honom för den han var i nutiden.

Andreas Gregas - Mammas gata talar mycket för det jag känner just nu. Inte bara inför det som hänt, utan för det som kallas "Back in the days".

Veckans filmtips


 Igår såg jag och Mathias "Drag me to hell". Fyfan vilken schysst skräck-rulle! Jag fick gåshud flera gånger och Mathias som vanligtvis inte tycker om skräckfilmer tyckte också att den var bra.
Så för den som tänkt se den BÖR se den.

bästa film


Blod, blod och mera blod


 Jag var på blodgivarcentralen förra veckan och fick en t-shirt (Jag väljer alltid t-shirts). Den här var ju lite roligare än alla andra, eftersom att jag ofta använder uttrycket själv:

blodgivare

Någon på jobbet sa att det var en bra grej att göra, ge blod. Jag tycker det är häftigt att jag, om någon gör illa sig, kan ge en del av mig själv och någon annan kommer att bli en liten del av mig. De säger ju någonstans att saker och ting sitter i blodet. Ja, då kan jag bara hoppas på att någon gör sig illa snart då så att jag får hoppa in i någon annan.


Svarta takkronor och äckliga dunjackor.


 Vad man är beredd att lägga pengar på? Tja, killarna från småbyarna älskar att meka med bilen och lägger tusentals kronor på det och sådana som jag letar efter något orginella inredningsprylar och har nu valt att lägga ner tusentals kronor på det.
 Jag har länge letat efter en svart takkrona, vilket var superlätt att hitta hösten 2006 då det var inne med sådant. Idag är det lite värre om man vill komma undan relativt billigt. Eftersom att det inte finns billigare alternmativ än 2000 kronor för en riktig schysst svart takkrona, så får jag helt enkelt betala det. Då blir det åtminstone inget i plats utan i äkta glas. Ey, kvalité är alltid värt..
Nästa grej är att hitta ett par mörklila sammetsgardiner som går i en ganska kall ton. De lär kosta minst 800 kronor. Det finns lila sammetsgardiner på Lagerhaus men de är nästan neonlila och skriker LSD åt mig.



Och apropå kyla som varit ett faktum både här i Göteborg och på andra ställen runtom i Sverige, så hittade jag en jacka från United Colors of Benetton som jag ville ha MEN det blev inge' med de'. 80% dun och fjädrar! Tss. Inte jag inte. Vart fan producerar man syntetdun? Det duger gott att ha i ris till påsken va men inte i kläder? Allt för att konsumenterna inte ställer krav but I DO! Jag ska se till att framställa syntetdun då isåfall. Och WHAT UP med all jävla päls som infinner sig på var och varannan jackjävel? "Hur många djur fick sätta livet till?" - Den frasen säger jag till mig själv högt varje gång jag ser någon i päls (Också för att de ska höra mig).

Man har förtur om man är ifrån Orsa


 Hur man vet att Orsa är litet? Jo, man ringer för att boka en tandläkartid (Jag gör mina undersökningar i Orsa även om jag är bosatt i Göteborg). Jag har inte gått till just den här tandläkaren sen jag var 6 år gammal och när jag ringer säger jag: "Hej, jag heter Isabelle och jag vill ha en tandläkartid." Hon som svarar heter Eva och säger:"Få se här, när var du här senast? Förra veckan va? Nej, det var ju din syrra." Men va? Hur fan kan du veta vem jag är? Jag har aldrig ringt dit och jag är inte den enda i världen som heter Isabelle. "Haha, jo men.." Sa hon bara. Okej. Jag antar att jag får leva med att folk "känner" mig oavsett hur gammal jag blir, vart jag bor och vart jag ser ut.

Samma sak gäller banken, i mitt fall Handelsbanken. Jag har, av någon anledning, fortfarande mitt huvudkontor i Orsa och när jag försöke åtgärda problem här i Göteborg så blir jag hänvisad till kontoret i Orsa istället. Okej, jag ringer till Handelsbanken i Orsa och där svarar någon som är relativt ny och jag ber om en tjänst. "Ja, men jag måste veta vem du är." Okej, men jag är bosatt i Göteborg och kan inte komma till Orsa så finns det någon annan jag kan prata med? "Jag vet inte, "Inger" kanske kan hjälpa dig. "Okej", säger jag. Det låter väl bra. "Inger" svarar på andra sidan och jag berättar att jag vill ha hjälp med en grej. "Vad hette du?", frågar hon. Jag säger mitt fullständiga namn och hon svarar: "Jaha, men jag känner ju din pappa. Vi har gått i samma klass." Sen fixar hon det jag ville ha hjälp med. Problemo solveldo.
Jag kan alltså tacka både pappa och Orsa för dess existens många gånger.

Me vs Orsa


 Igår beställde jag biljetter till Orsa mellan den 23 feb- 4 mars. Jag har nog inte varit i Orsa så länge sen jag flyttade därifrån. Det är bra. Då kan jag ta igen förlorad tid med nära & kära.
 Hemresan kommer att vara i sin comfort, då jag betalade ynka 40 kronor extra för 1 klass. Det kan jag leva med och jag slipper trängas med barnfamiljer och deras 6 väskor som promt ska läggas upp i hatthyllan, som sedan trillar ner i huvudet på mig och gör mig grinig som en flodhäst med nageltrång. Jag ser det som en åtgärd bara.
1 klass är lite halvmesigt kan jag tycka och jag har aldrig förmått mig att beställa en sådan biljett förut men någon gång ska man uppleva det som affärsmän tycker är så speciellt. Dagens nyheter, gratis kaffe och betjänter.
500 spänn fram och tillbaka verkar ju rimligt för denna resa. Sj brukar annars vara mästerliga på att ta sjuka rånar- summor för en resa.
 Jag tänkte dra förbi Östersund också och hälsa på mormor, mamma och en gammal kamrat. Allt för att få valuta för tiden och kalla det roadtrip.


7 saker jag inte förstår mig på


 Saker jag inte förstår mig på:


* Västtrafiks färdmedel - Klarar varken kyla, snö, uppförsbackar på vintern, löv, regn eller att passa tider. Är skiten gjord av papp eller vad är det frågan om?

* Varför man inte bara går och kissar när man är kissnödig.

* Gummistövlarna som alla brudar sprang runt med i somras. Är det inne med fotsvamp eller?

* Svininfluensan - Må den ha berövat livet på en del människor men tänk så många människor som klarade sig.
15 dog och 9 miljoner överlevde, i Sverige! Det kallar jag epedemi.

* Donald Trumps tupé - Alla vet att den är oäkta och den sitter alldeles för långt ner. Det måste ju vara lättare att ha den där skinande hjässan framme istället för att alltid behöva oroa sig för vind som ska avslöja "hemligheten".

* Godisdieten. Skulle den verkligen få mig smal och hälsosam på samma gång?

* Att man har fått för sig att en AIDS- smittad person blir botad om man har sexuellt umgänge med någon som är oskuld. Det här är ju höjden av all idioti och kondom duger inte.



Bird-poop! Något jag heller inte förstår mig på.


Gina Yashere at Raw



Lite halvkul sådär. På vippen till dryg men hon fick mig att skratta.


A little somethin' somethin'

 
 I natt var jag med och planerade ett Jönsson- liganbrott. Vi hade planerat saker in i minsta detalj och i genomförande av planen gick allting åt helvete och vi slutade uppe på ett tak gjort av is som smalt och där några gymnasiebrudar hade gympalektion. Jag drömde om tegelstenar som hade ögon och ett liv. Jag kallar det fullmoon- activity.

Efter lördagens bravader på Park Lane mådde jag något illa i söndags, vilket var väldigt underligt eftersom att jag inte drack en enda droppe alkohol. Ändå mådde jag illa, var seg och hade ont i huvudet. KAN ha varit så att alla ångor från alla aspackade typer väl därinne förpestade min egna inandningsmiljö.
 Roligast var på dansgolvet som Fia tvingade upp mig på, där jag stod som paralyserad och tänkte: "Öppna en lucka och få mig att försvinna." Jag ville inget annat än därifrån. Dansa aldrig nykter var det någon som sa.
Där stod jag och betraktade omgivningen. Jag tittar åt vänster; En slemmig turk med knäna lätt böjda och ett peut- eut- package coming right at me. Jag tittar till höger och till min stora förvåning: En slemmig turk #2. Jag hajade till, för någonstans trodde jag att det var ett skämt. Jag började skratta till och tittade på Fia, pekar mot baren och drar mig ifrån kuk- gyttjan. OM de finge, skulle de gnugga kön mot varsitt ben på mig but not today, gentlemen.
 Det lustiga med Park Lane var att ungefär 70 % av folket som var där den kvällen var snubbar och resterande var kvinnor.  En annan turk kom emot oss, lutade sig lätt tillbaka och höjde på ena ögonbrynet samtidigt som han sa: "Tjeeennna". Vad fan, händer inte sådant där bara på film? What kind of a moviestar am I?

indiska


RSS 2.0