Man har förtur om man är ifrån Orsa


 Hur man vet att Orsa är litet? Jo, man ringer för att boka en tandläkartid (Jag gör mina undersökningar i Orsa även om jag är bosatt i Göteborg). Jag har inte gått till just den här tandläkaren sen jag var 6 år gammal och när jag ringer säger jag: "Hej, jag heter Isabelle och jag vill ha en tandläkartid." Hon som svarar heter Eva och säger:"Få se här, när var du här senast? Förra veckan va? Nej, det var ju din syrra." Men va? Hur fan kan du veta vem jag är? Jag har aldrig ringt dit och jag är inte den enda i världen som heter Isabelle. "Haha, jo men.." Sa hon bara. Okej. Jag antar att jag får leva med att folk "känner" mig oavsett hur gammal jag blir, vart jag bor och vart jag ser ut.

Samma sak gäller banken, i mitt fall Handelsbanken. Jag har, av någon anledning, fortfarande mitt huvudkontor i Orsa och när jag försöke åtgärda problem här i Göteborg så blir jag hänvisad till kontoret i Orsa istället. Okej, jag ringer till Handelsbanken i Orsa och där svarar någon som är relativt ny och jag ber om en tjänst. "Ja, men jag måste veta vem du är." Okej, men jag är bosatt i Göteborg och kan inte komma till Orsa så finns det någon annan jag kan prata med? "Jag vet inte, "Inger" kanske kan hjälpa dig. "Okej", säger jag. Det låter väl bra. "Inger" svarar på andra sidan och jag berättar att jag vill ha hjälp med en grej. "Vad hette du?", frågar hon. Jag säger mitt fullständiga namn och hon svarar: "Jaha, men jag känner ju din pappa. Vi har gått i samma klass." Sen fixar hon det jag ville ha hjälp med. Problemo solveldo.
Jag kan alltså tacka både pappa och Orsa för dess existens många gånger.

Kommentarer
Postat av: Sandra Johansson

Haha! Det är ju helt underbart. :D

2010-01-13 @ 14:37:10
URL: http://sandravardag.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0