This is personal..

Det grämer mig att Östersunds kommun (Eller vänta, vi kan ta hela jävla Sverige) inte bryr sig om äldre människor. Det inte bara grämer mig utan det gör mig irriterad. Hela Sveriges system är som en vagel i ögat; bara en stor fet böld som läcker, kliar och irriterar.
 Jag är på vippen att höra av mig till socialstyrelsen. Östersunds kommun kan inte erbjuda akutplats till min kära mormor, trots att hon är i stort behov av det. Ingen korttidsplats. Det erbjudandet jag fick var att anhöriga till en patient kan erbjudas att ta hand om sin egen och få hemtjänst insats där. Men hallå, det finns ju folk anställda för att ta hand om folk som behöver det! Måste anhöriga ta på sig hela jävla ansvaret för när någon blir sjuk? Har inte vi ett jobb, ett hem och ett liv? Biståndshandläggaren var ju inte mycket att spara på. Hon och läkaren Annika Bergström borde brännas på bål, jävla häxor!
Jag önskar verkligen att jag unde ägna hela mitt liv till mormor just nu men dessvärre brister de möjligheterna. 80 mil ifrån sitter jag här, maktlös och ledsen.
 Jag måste byta taktik. Jag ska ringa de här jävlarna i omgångar tills de tröttnar på mig och inte orkar tjaffsa emot, sen erbjuda mormor ett akutboende. Nu är det min tur att ta på mig rollen som en "vagel i ögat" och den kommer att bli FET. Tänk er en vagel stor som en ny kroppsdel, ungefär där landar vi.
 Mormor blir sämre. Hon känner sig mer och mer "konstig" - Vilket betyder att huvudet börjar svika henne helt och ramlar gör hon nästan dagligen. Snart kan jag inte hålla mitt ord: "Jag ska göra allt jag kan för dig, mormor. Jag ska hjälpa dig!"

Jag är inte helt säker på att jag inte kommer att gå bärsärk snart.. Myndigheter, papperslisor och kostym/portfölj- pöbelvälden får mig ta mig fan ursinnig!
Al Quaida.. Välkomna! Där, på det kontoret där..  Där kan ni släppa den festaste av dem alla.



Jävla bovärd!

Bovärden har varit här och försökt fixa min dörr. Först plingar han på, varpå jag inte lyckas öppna dörren och får blackout, försöker hitta nyckeln och låsa upp inifrån men lyckas inte. Då inser jag att låset är trasigt. Så jag fick ge honom nyckeln genom brevlådan. Då öppnar han dörren och är skitirriterad och skäller ut mig: "Varför låser du inifrån?! Tänk om det börjar brinna?!" Men det gick inte att öppna! säger jag då. Den var ju stum och gick inte att vrida på. (Jag vet inte om han lyssnade ens..)
 Sen står han och filar på dörrkarmen till ytterdörren, för att hans efterblivna hjärna inte tänker längre än att det kanske är fel på låset och inte på dörrkarmen. Likadant gör han med badrumsdörren som har varit svår att stänga men där insåg han att jag behöver en ny dörr.
Han går mellan badrumsdörren och ytterdörren, svär & muttrar för sig själv: "Faaan, å faaan".
Jävla surpitt! Kom hit så ska du få dig en örfil, så du landar lite och blir snäll!

Dessutom var han här för två dagar sen och limmade ihop diskbänken som hade lossnat lite och när han hade gått sen så låg en klick "nåt" på golvet som jag tog upp med naglarna (Av någon underlig anledning fick jag för mig att jag spillt messmör, trots att jag inte ens äter det eller har det hemma) men då var det ju självklart lim han hade spillt där utan att ta upp det efter sig, så förutom att mina naglar stelnade och blev äckliga så höll jag nu nästan på att limma ihop fingrarna på mig själv.
Vaktmästare är efterblivna snickare som har mer verktyg än de kan hantera. "Jag går runt med alla mina verktyg i en plasthink för att verka händig."



Jag och Mathias från resan i Orsa (Det finns en massa mongobilder på oss). Och apropå Orsa, så återkommer jag med Andreas vecka 20.


Update..

Min uppateringsbrist beror för tillfället på att min dator är i utredning för en BSOD- situation. Jag vågar inte använda den nu. Jag måste fixa en extern hårddisk att göra en backup på alla bilder och musik, innan det händer något mer med datorhelvetet. Fyfan vad arg jag blir, datorer och elände. Sånt som bara SKA funka! Jävla meck hit och dit. Inte fattar jag något heller. Tacka vet jag google.
Så uppdatering om mitt händelserika liv får ske en annan dag.

Stay sick maddafakkas!

Borta bra men hemma bäst

Helgens fredag blev minst sagt ett antiklimax. Första missöde ut på plan blev när jag, Mathias och Hannah drog till Brödbodens café för att fika varpå vi alla beställde en varsin grillad smörgås. Så jag beställer en italiensk variant med pesto, tomater och ost. Jag ber om att få ta bort parmaskinkan i utbyte mot soltorkade tomater och jag ser hur hon noterar det hela på papper.
 När smörgåsen väl är framme väntar jag inte på att hugga in på den och jag tar en bit, två bitar och där någonstans började jag peta i den. Något stämde inte.. Nej, det var en mycket klarsynt reflektion av mig! Till mitt stora förtret ligger där parmaskinka! Jävlar vad arg jag blev. Jag spottade ut maten på tallriken, gick med bestämda steg fram till disken och sa med en hög, klar ton: "Fan vad besviken jag blir! Jag beställde utan parmaskinka och likförbenat ligger en där." (Jag är ganska duktig på att visa min indignation.) Sen blev det hysteri bakom ridåerna på cafeét där chefen och flickan som tog min beställning en efter den andra babblade i mun på varandra och varvade det med ursäkter. Men jalla, sluta jiddra och börja trolla. Rädda den här situationen illa kvickt eller också har ni sett det sista av mig som kund!
 Så det som händer därefter är att jag får en ny smörgås och pengarna tillbaka. Ja, det var inte mer än rätt. Det känns dock väldigt olusigt över att mitt förtroende för restaurangbranschen är lika med noll. Ett sånt simpelt misstag som att lägga en dö' gris på min smörgås..
(Dessutom är ju utbudet av just vegetariskt nästintill obefintligt. De kan ju inbilla sig att jag tänker betala för wokade grönsaker. Går jag mot all förmodan ut och äter på restaurang, så har jag högre förväntningar än frysta grönsaker i en wokpanna. Jag tänker endast främja dem som lägger ner kärlek bakom sin mat, även för oss vegetarianer.) MAT SKA LAGAS MED KÄRLEK, maddafakkas.

Synd, Brödboden har nämligen jävligt goda smörgåsar och bakverk men det slarvas nå så gröndjävulskt in i helvete.

---

Kvällen slutade också med en trasig stol, familjebråk i omgångar (Surprise, surprise!) och bärhjälp av en man som helt enkelt hade druckit alldeles för mycket Innis & Gun. För varje dag som går, blir jag mer och mer övertygad om att mitt alldeles nyktra liv är det optimala. Fler borde överväga det. För att inte nog med att den som är fuller hamnar i kläm mellan ett ex och en arg nuvarande, utan också dess omgivning. Det blir grundlösa konflikter; ouppklarade konflikter som hade ett bäst- före- datum redan -94. Det blir "in vino veritas"- bekännelser som kan sluta på både det ena och det andra. I många sammanhang för alkohol inget annat än ont med sig. Men jag är int' bitter. Jag är hemma nu, i Göteborg. Där kan ingen ta mig! Nananananaaaaa.
Dock ett grymt stort tack till syrran och Fredrik för deras gästvänlighet. Ni är fantastiska och vore det inte för er, så hade jag nog inte ens dykt upp i Orsa.


Onepiece is a real modemiss

Haha! Jag skrattar mig harmynt av blotta tanken att sätta på mig en sådan här ful jävla modemiss. Att folk går ut i en sådan där får ju mig att börja undra hur det står till uppe på hjärnkontoret. Har man något seriöst fel eller tycker man att det är okej att gå ut i en pjyamas? Äh vad fan. Kanske ska man börja strutta runt i nattlinne och morgonrock hela dagarna. Ut på Park Lane i ett blommigt bomullslinne och foppatofflor. Det skulle vara en sådan rebellisk grej att göra för några år sedan men idag är det ingen idé att förvänta sig några storartade reaktioner. Folk går ju klädda hur som helst idag men jag säger bara det: Över min döda, bleka kropp att jag klär på mig en Onepiece och i synnerhet inte en rosa!



För att jag bryr mig om mode så jävla mycket va'. Ha, kan ni inbilla er!

No botox needed

Morgonstund har guld i mund. Ska inte en kaffestund vara så också?
Jag drack mitt kaffe nu på morgonen, gick ut på syrrans altan och tände en cigg. Sedan var jag på väg att ta den där stora munnen med kaffe när jag får något klumpigt i munnen och fräser ut kaffet på hela den vita altanen. "Men vad gör du?!" frågar syrran. Ja men vad fan, det var en fluga eller något i kaffet. DÅ tänker jag inte svälja det! "Nu får du torka upp det där innan det torkar och bli brunt!"
Jävla småkryp. Stick och brinn allihop. Ni har förstört mitt morgonkaffe..

Sen har jag ont i läppen. Mathias knockade mig igår kväll så jag var helt säker på att jag skulle vakna upp med en fläskläpp. Fläskläppen ligger väl & gömmer sig och dyker väl lägligt upp till nästa måltid.


Helan och halvan går isär

Jag är slut som artist.
Igår kom jag och mamma hem till Orsa efter att ha varit hos mormor i två dagar. Att se mormor som hon var smärtar verkligen i min själ. Agneta Sjödin snackar om att hennes hjärta har brustit för "kärlekens skull" men hon kan dra något gammalt över sig. Det hjärtat som finns i min kropp läcker blod som flyter runt i kroppen och inte vet vart det ska ta vägen och det finns heller ingen plats. Jag kan inte med ord förklara min sorg över att se mormor så kass. 
Jag har gråtit mig själv till sömns två dagar i rad och igår morse vaknade tårarna med mig och jag kan inte hejda dem. Jag tänker inte hejda dem!
 Att karma är en jävla fitta, det har jag ju fattat nu. Om det är så här ett liv ska sluta för en sådan fin människa, så är karma-en-jävla-fitta min nya bibel. Värst av allt är att jag ingenting kan göra. Jag har ringt och fixat med lite grejer för att underlätta mormors vardag men hennes kropp kommer inte att bli bättre. Att hon förändras psykiskt kan jag inte ändra. (Hon har visat sina första demenssymtom också.)
 När jag stod på hennes balkong och drog i mig andra ciggen på rad, så kändes det konstig att vara där. Det kändes som att jag var hemma hos en främling. Jag går en tom, stirrande blick till mötes.. Visserligen inte hela tiden men hon har tappat gnistan. Det där som utmärker en person. Karaktärsdrag har hon kvar men fortfarande inte mormor.
"Hon är gammal" säger de till mig. Jasså? Jag trodde att hon hade hela livet på sig.
Det här handlar fan inte om att hon är gammal. Det här handlar om att en person jag håller kär är på väg ur tiden.

Jag saknar henne hela tiden och det känns som att man får sörja i omgångar. Hennes liv är inte slut ännu men jag vet att det kommer. Det är resan dit som smärtar mest. Av hela mitt blödande hjärta hoppas jag att hon dör fort. Jag hoppas verkligen att hon slipper lida mer än hon gör nu.
Det gör så DJÄVULSKT ont. Hur fan kan kärlek till en annan människa göra så ont?

Middagsbjudning deluxe

Från hell to heaven då, så var vi på lite party i lördags (Syrran, Fredrik och jag) hos några som syrran känner. De bjöd minsann på langos! Fy fan vad gott det är! Jag klämde i mig två stycken (Men hade pallat en tredje) och där någonstans fick jag hejda mig själv. Man får väl visa något matförnuft när man är hos andra. Eller? Mat är glädje, den enda sanna glädjen. Höjt!



En bitterljuv stund i Östersund

På plats i Östersund hos mormor. Det är inte så där överdrivet roligt att vara här faktiskt. En totalt blåslagen, något krokigare och halvbitter mormor sitter i fåtöljen när vi kommer hit, jag och min kära mor. Jag suckade inombords.. Jag vet inte vad jag går till mötes ännu.
 Jag satte mig på golvet framför mormor där hon satt i sin fåtölj som är så sjukt låg att det är ett under att hon ens tar sig ur den (Jag ska försöka få tag i en bra förhöjningskudde imorgon, det här funkar inte!) Jag klappade henne på benet och kände då att det var något där under. Man lindar hennes ben för svullnaden och inte ens de satt som de skulle. Fan vad irriterad jag blev.. Lindorna hängde hit och dit. Man hade alltså inte satt fast dem ordentligt och personen som har lindat dem hade gjort det kors & tvärs och det var sk "fönster" överallt (Fönster är när det är öppet mellan lindorna, vilket det absolut inte ska vara.) 
 Inom loppet av 10 minuter hade jag lyckats störa mig på nästan allt. Typiskt mig, när saker och ting inte är som de brukar och har förändrats till det sämre tar jag notis om det ganska snart. 

 Jag fick linda om benen på henne. Jag får ta hand om henne de här två dagarna jag spenderar här. Det är det minsta jag kan göra för henne. Sen har jag sagt åt henne att hon får ropa på mig om det är något. 
När jag skulle lägga henne lite senare sa hon: "Du är så go' och rar.. Ta hand om dig nu, Isabelle", hon liksom tittar på mig och jag ser att hon fylls med tårar. Jag likaså. Sen stängde jag dörren. Too much to handle.

---

Hahahaha. I min lilla stund för mig själv här nu, med hörlurarna i, hör jag något. Flera gånger också. Sista gången hörde jag en smäll. "Ah men vad fan, inte redan. Hon kan väl inte ha ramlat!", tänkte jag. När jag öppnar dörren ligger tre böcker och en handkräm vid dörren. Då började jag asgarva och jag kunde inte sluta! Då har hon stackarn kastat dem, för att jag dövöron med hörlurar i, inte har hört när hon har ropat. Så i sista försök har hon kastat allt hon hade på nattduksbordet för att få min uppmärksamhet.
"Förlåt mormor. För att jag inte hörde." - Ja men det är inte gott å höra när man inte kan sikta!" :D Jag dööör, så söt hon är <3



Dagens tips på andra bloggar..

Här har ni att läsa:

http://whileyouweresleeping.blogg.se/ (Skitsnygg brud som är förbannat lik Naomi Rapace korsat med Erica Braun).
http://sheriilyn.blogg.se - Mode fast på en lite annorlunda sätt. Hon tipsar om grejer jag gillar (Och det är det som räknas här va'!) Lite viktorianskt, lite gammalmodigt men så jävla snyggt!
http://chitty.blogg.se - För att hon är söt och när hon väl gör sminkningar, så är det fan grymt! Alla tjejer gillar smink.
http://mytreasure.webblogg.se/ - För att hon är bitter och rolig - Och har hjärtat på vänster sida.

Annars kan ju NI rekommendera mig någon ny, inspirerande blogg. Såvida de inte innefattar en massa bleka tunikor och tights som ingen annan än en zero-sizare kommer i (Ner på jorden bitches!)
Helst någon halvbitter men rolig köttklump på två ben (Eller tre) som är fingerfärdig på tangentbordet.

Rabarbersvaj

Idag är jag sådär äckligt sentimental. När man ser tillbaka på gamla, fina minnen man har med människor som inte finns i ens liv längre. Well, de finns ju där på ett eller annat sätt men inte på det sätt som jag hade önskat. Jag undrar liksom om man någonsin får sona klart sina brott eller om man ska få lov att plågas för resten av livet för misstag man en gång begått? Det här med att få en andra chans ligger ju hos den andra människan. Upp till bevis ligger hos mig. Så, om jag svär eden om att jag är redo att visa mitt allra bästa jag, skulle personen i fråga ge mig min chans? Jag kan inte rå för att jag saknar vissa personer (Och för att glädja mig själv inbillar jag mig att det är ömsesidigt.)
 Det är inte som att jag försöker göra något åt saken heller. Jag försöker ju inte ta kontakt.. Eller jo, jag försökte fast jag tror inte att personen i fråga är mottaglig. Nej, jag tror att hon är för trångsynt för att överhuvudtaget överväga detta.. Och jag förstår henne, faktiskt.
 Det handlar i stort om en gammal vän, som jag har nämnt tusentals gånger i den här smörjan so called blog. En dagbok på internet, där ingen annan fattar vad jag skriver om, förutom jag. Speciellt inte när man är så här kryptisk och mesig. Å andra sidan vill jag inte utsätta vederbörande för en kris där jag möjligtvis blottat dennes existens här mot hennes vilja. Hur personen nu i fråga skulle få för sig att veta av detta inlägg. Pfft, händer ju inte. Därav min mesiga inställning till anonymitet - Ack så viktigt att få vara nobody i någons blogg på internet. Hellre det, ibland, än att vara somebody. Det blir mer utpekat och hostilt på något sätt. Ey, jag vill inte ingå i det här vanliga bloggvärlds- fenomenet där man hänger-ut-alla-för-att-skapa-konflikter-och-göra-det-öppet-för-alla-intrig-knarkande-människor. No, big fucking no. Det här är iofs inte något hostilt eller utpekande.. Det här är snarare en inbjudan till: Hej, bli min vän igen. Hejdå.

Bra, ännu ett helt meningslöst inlägg som ändå inte gav mig särskilt mycket. Förutom att det svart på vitt framgår tydligt att jag är en riktig mes - Och det kan jag leva med. Tror jag.. Or else, what to do?

When I grow up..

Förutom att eventuellt börja jobba som Personlig assistent (Ska på provjobb i mitten av april) så har jag funderat på att bli väktare också och inom det yrket variera mig på så sätt att jag kan vara väktare på evenemang, kriminalvården, ta fast snattare osv. De två första alternativen fick jag idé om igår när en kompis till Andreas var här igår och berättade att hon jobbat inom det. Titeln som "väktare" är inte så svårt att bli och har man ambitionerna, så är jobbet kirrat. Jag vill ändå inte utbilda mig till en helt färdig titel där jag måste spendera resten av mitt liv med ett och samma yrke. Inte en chans, Larry! Små men betydelsefulla titlar passar mig som vill bli just mångfacetterad.
Jag hade även kunna tänka mig att komplettera några kurser och bli både tandsköterska och barnskötare. Det här måste givetvis ske innan jag uppnår pensionärsåldern. Förhoppningsvis hinner jag.

Som Malaco sa: Omväxling förnöjer!

(Jag har svårt att skriva, då jag skar mig på en glasskiva igår.) Och apropå det, så måste jag här inflika med att jag hatar att skära mig i fingertopparna. Förutom att det låter som att knäcka en kokt korv, så gör det jävligt ont och man behandlar fingret som om den hade spetälska. Man undviker den och använder den inte.

Orsa på lördag och en veckas semester därborta. Så gröndjävulskt in i helvete skönt att få komma iväg och semestra. Jag kommer även att besöka min kära mormor i två dagar. Den biten kommer nog att bli bitterljuv.. But a man's gotta do what a man's gotta do.


Dra åt helvete med hälsosamt

Fy fabian var trött jag blir av att läsa om "hälsa och mat, tjock, bli smal, gå ner" och fan vet allt. Nu får folk ångest av att äta Ben & Jerrys. De kunde inte njuta av glassen innan de köpte den, inte heller under tiden de åt den och framförallt inte efteråt. Vad skulle möjligtvis 1500- 3000 kalorier extra göra på en dag? Det är om man missbrukar den typen av föda som man blir tjock och ohälsosam. Framförallt så handlar hälsa om att må bra. Mår man bra av att då och då äta Ben & Jerrys eller OLW lökringar or what- the- hell- ever, så ska man fan göra det. Det blir inga bilringar av det.
 Jag vet inte vem eller vad jag ska beskylla ordet "hälsosam" för. Hollywoodkändisar med smäcka figurer som faktiskt också unnar sig B&J every now and then utan att det syns eller USA:s fetaste som går på donken 3 gånger och dagen, missbrukar Big Tasty, coca cola and fried chicken. Det handlar ju om balans.
 Vatten, bananer, sallad må vara bra för kroppen men det är inte bra att dricka för mycket vatten, inte heller att trycka i sig för mycket bananer och sallad saknar också en del viktiga ämnen. Man behöver alla typer av kolhydrater, proteiner, mineraler och vitaminer - Men framförallt behöver man omväxling. Det säger ju sig självt.  Man blir vad man äter helt enkelt. Det är därför Kissie ser ut som hon gör (Här gör jag en parantes, då jag fick världens chock när jag råkade komma över en ny bild på henne som fanns på någon sida. Å andra sidan vet man ju aldrig hur den bruden ser ut egentligen tack vare alla retuscheringar men hon såg FÖRJÄVLIG ut på den här bilden. Skinn & ben, gigantiska löspattar och ta mig fan ingen röv. Hur gör människan när hon går på muggen? Hon måste ju vara rädd att trilla i tycker man ju.)
Är det här en ny eftersträvan människor har på utseendet i dagsläget? Kom igen, kolla in din mormor och morfar. Lever och mår bra, drack färsk grädde och åt kakor på yngre dar. Inte fan ser de ut att lida? Hur ser dagens människor ut? Miserabla och alla snackar om samma sak: Ät det här, ät inte det där.
Jag säger en sak: Ät vad fan du vill, rör på dig måttligt och akta dig för konstgjorda ämnen, så får du säkert också ett jävligt bra liv. På så sätt kan du gå i dina "förfäders" fotspår.


Sånt här får mig att må bra:


Och jag njöt, jävlar i min själ, och se på fan.. INGA BILRINGAR för det!

Inte fullt så mongo, men nästan..


Sista bilden - Jonas, vart fan är du någonstans? Har du sett något? Jesus? Eller Den gröna mannen kanske? Nått är det ju. Jag säger bara det: KOM TILLBAKA!


Bowling style


bowling
jonas

bowling

Jonas (Killen med mössan) var här från Irland förra veckan och hälsade på mig. Så otroligt kul att träffa honom igen! Han är och har varit en av mina bästa vänner länge. En mycket fin människa - Bara så att ni vet det.
Vi var så sjukt trötta den här måndagen men vi gick och bowlade tillsammans med Andreas (Killen i röda tröjan) och jag kan säga att mina resultat var rentav skamliga. Det där kommer att kräva övning. Annars kommer jag att göra bort mig fler gånger. Jag har ju ett ego att tänka på!


Rupaul's drag race


Vad fan, hur kan jag ha missat det här? Det här är en sådan gång där man undrar om man legat i en kista sedan 1930- talet och vaknar upp, fattar noll men blir positivt överaskad av alla snygga män- som- blev- kvinnor- typ.
Jag har alltid haft ett extra öga för drag queens. Rocky horror... Filmen man nästan är uppväxt med. Gotta love it!
Jag har svårt för att ens bestämma mig för vem som är snyggast.. Javier Rivera a.k.a Rebecca Glasscock (Ursäkta namnet?) kanske.
Jag säger bara en sak: FUCK TOP MODEL. This is my cup of tea.


Eller varför inte Yara Sofia:






Men snyggast av alla är Jeffree Star, fast han är väl inte ens en drag queen. Han ser ut som en men han är väl mest känd för att vara sångare i ett electro -synth- band eller något, är en grym jävla make- up artist och minns jag inte helt fel är han designer också. Dålig koll här. 


En snygg outfit, helt jävla enkelt

Tänk er den här kombinationen! Röd kavaj och spexiga latex leggings! Om jag lyckas sluta tugga på naglarna kanske de kan få sig en anständig längd som jag kan lacka svarta också. (Hur blev sevsnak språket här? Se, jag kan inte ens stava till svenska!)


Kavajen är ifrån MQ (Jävla snobbställe va?) men den fick jag syn på häromdagen and I´m sold! Däremot har jag inte lyckats prova den ännu för att det, tyvärr, bara finns stora storlekar att tillgå för tillfället, så antingen får jag gå upp 5-10 kg, råna någon som har den eller också får jag invänta rätt storlek helt enkelt. Krångligare än så behöver det inte bli men 1000 riksdaler?! Då hoppas jag att det finns guld gömt i fickorna. Annars får jag i brist på pengar eller brist på lust att lägga ut så mycket pengar på en kavaj, råna någon annan för pengarnas skull. ELLER så öppnar jag en bankgiro där givmilda människor kan sätta in en varsin slant. Kom igen, det är snart påsk. Jag kan tala gott för Jesu död och uppståndelse, sen kan ni tycka att jag gör en god insats där för oss agnostiker/ateister och talar för att Guds son inte längre finns med oss. Skål på den!


Idag tänker jag inte lita på en jävel..

Jag kan erkänna öppet att jag åkte på ett april- skämt ganska tidigt i morse. Jag tänkte först ursäkta mig för att jag var nyvaken men jag får erkänna det faktum att jag är lättlurad.


Tänk om man kunde se lite jävla normal ut någon gång men icke! Är det någon, möjligtvis ur ett manligt persepektiv, som kan förklara varför en tjej måste pluta med munnen så fort en kamera finns i närheten? Det måste ju finnas en teori som har ett bra underlag (?)


RSS 2.0