En bitterljuv stund i Östersund

På plats i Östersund hos mormor. Det är inte så där överdrivet roligt att vara här faktiskt. En totalt blåslagen, något krokigare och halvbitter mormor sitter i fåtöljen när vi kommer hit, jag och min kära mor. Jag suckade inombords.. Jag vet inte vad jag går till mötes ännu.
 Jag satte mig på golvet framför mormor där hon satt i sin fåtölj som är så sjukt låg att det är ett under att hon ens tar sig ur den (Jag ska försöka få tag i en bra förhöjningskudde imorgon, det här funkar inte!) Jag klappade henne på benet och kände då att det var något där under. Man lindar hennes ben för svullnaden och inte ens de satt som de skulle. Fan vad irriterad jag blev.. Lindorna hängde hit och dit. Man hade alltså inte satt fast dem ordentligt och personen som har lindat dem hade gjort det kors & tvärs och det var sk "fönster" överallt (Fönster är när det är öppet mellan lindorna, vilket det absolut inte ska vara.) 
 Inom loppet av 10 minuter hade jag lyckats störa mig på nästan allt. Typiskt mig, när saker och ting inte är som de brukar och har förändrats till det sämre tar jag notis om det ganska snart. 

 Jag fick linda om benen på henne. Jag får ta hand om henne de här två dagarna jag spenderar här. Det är det minsta jag kan göra för henne. Sen har jag sagt åt henne att hon får ropa på mig om det är något. 
När jag skulle lägga henne lite senare sa hon: "Du är så go' och rar.. Ta hand om dig nu, Isabelle", hon liksom tittar på mig och jag ser att hon fylls med tårar. Jag likaså. Sen stängde jag dörren. Too much to handle.

---

Hahahaha. I min lilla stund för mig själv här nu, med hörlurarna i, hör jag något. Flera gånger också. Sista gången hörde jag en smäll. "Ah men vad fan, inte redan. Hon kan väl inte ha ramlat!", tänkte jag. När jag öppnar dörren ligger tre böcker och en handkräm vid dörren. Då började jag asgarva och jag kunde inte sluta! Då har hon stackarn kastat dem, för att jag dövöron med hörlurar i, inte har hört när hon har ropat. Så i sista försök har hon kastat allt hon hade på nattduksbordet för att få min uppmärksamhet.
"Förlåt mormor. För att jag inte hörde." - Ja men det är inte gott å höra när man inte kan sikta!" :D Jag dööör, så söt hon är <3



Kommentarer
Postat av: Sandra

Tillochmed mina ögon fylls med tårar.. Du måste vara det bästaste barnbarnet i hela världen. Kämpa på för fan!



Förresten verkar det som att jag och Dahne dyker upp i Orsa på onsdag och stannar över helgen.. Om så sker, ska vi stråla samman på en fika? :)

2011-04-10 @ 22:40:22
URL: http://sandravardag.blogg.se/
Postat av: stephanie

Älskade Älskade Mormor:(

2011-04-11 @ 09:32:09
URL: http://streetsofsteph.blogspot.com
Postat av: Emma

Va söt hon e! Trots att hon är helt blåslagen... Skönt att hon ändå verkar kunna skämta litegrann iaf... :/ Tänker på dig Bela!

2011-04-16 @ 17:46:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0