Allt man inte förstår är jobbigt

I ärlighetens namn, folket. Mammor som bloggar/lever om/med barnen hela tiden: Boring! Dag ett, dag två, dag tre. Vikt, längd och hjärnkapacitet. Det rena rama Solsidan alltihopa. Att folk får en sådan bekräftelsemani så fort de tryckt ut en liten människa undgår allt mitt förstånd ("Åh, titta vad duktig han/hon är" - Alla världens ungar ska ju verka så speciella men egentligen går de åt samma håll i allihopa, fast på olika sätt.) och det är klart.. Jag har ju inga egna - Och det blir inga heller! Hela världen vimlar ju av ungar som ska bli både män och kvinnor med ideologier, relationsproblem och storhetsvansinne. Vem är jag att sätta ett barn till den här världen? You tell me. 
 Som mormorn till Anders Breivik sa: "Ni måste ha tagit fel kille." Men mormor, är du ens med så gammal som du är? Det finns barn med automatvapen också precis som det finns vettvillingar till vuxna. Vi har gerilla- soldater och Hitler, Usama Bin Laden & Stalin som kan gå i god för det.

Den erfarenhet jag har av mammor med småbarn är att man kan inte hålla en normal konversation med dem längre. Antingen har barnet haft sönder något eller klämt fingret i någon dörr. Helst vill de börja gapa och skrika, alternativt smälla i någon dörr, om de är gamla nog att göra det. De gråter alltid, oavsett om de har gjort sig illa eller inte får det de vill ha.
Jag har ingen aning om hur jag ska bete mig runt barn, för jag får inte använda mitt egna vokabulär som innehåller ord som fan, helvete osv utan måste byta ut det till "fanken" och "Hälsingland". (Hyckleri! På dagis får de lära sig "fitta" och "knulla din mamma".)
 Sen är ungarna överallt. Då är små och hamnar alltid i kläm på jättar som mig. Häromdagen tänkte jag spexa till tillvaron med en radiostyrd bil för en pojk som var och hälsade på syrran (Man måste ju ständigt underhålla dem för att de inte ska råka bli rastlösa och börja ha sönder saker, eller skrika.) Det jag gör är att råka drämma till fjärrkontrollen till bilen i huvudet på den här pojken. Sen grät han, givetvis. Jag hade säkert också blivit ledsen om en person stor som Hulken hade slagit en fjärrkontroll i pannan på mig. (Det var ju självklart inte med vilje. Jag svängde med armen i samma höjdläge som pojken hade sitt huvud och jag såg honom inte.)
Bara en sådan sak! Hur beter man sig när man gjort dem illa? De gråter ju Gagnesfloder ur sig och det räcker liksom inte med att säga "Förlåt" och verkligen mena det. Nej, helst ska man blåsa där det gör ont eller muta dem med glass. Jag kan ju inte gå fram till en unge jag inte känner och börja blåsa honom i ansiktet också. Någon måtta får det vara på grejerna!
 Att muta dem måste vara mammans största misstag. Vad blir det för människor av barn som aldrig får leva? Man ska helst vara neutral i ett läge där barn gör sig illa. Annars blir de har- rädda i framtiden och lär sig spela martyrer. (Martyrer gillar jag inte!)

Summan av kardemumman: Barn är jobbiga och gör mig otrygg samtidigt som de små varelserna kan vara så rara, roliga, logiska och bara helt underbara. Därför tackade jag "ja" till ett erbjudande som Gudmor.

* Jag minns ju så väl mitt andra missöde jag gjorde på Backaplan för två år sen, när jag råkade slå en varukorg i ansiktet på två ungar, i två olika svängar.

Kommentarer
Postat av: Anna

Haha du har så rätt. Jag har tappat kontakten mer eller mindre med vänner som skaffat barn, hur det kommer sig vet jag inte. De umgås hellre med andra mammor så de kan diskutera sina ungar och då har de inte något gemensamyt längre med ickemammor. Men det gäller väl inte alla.



Sen vet jag inte heller hur jag ska bete mig kring barn..Jag har av någon konstig anledning tendens att bli någon slags idol för småflickor, det är så jävla enerverande. Jag vill inte ha dem här men kan ju inte bara ryta "gå hem ungjävel!"

(Ok, röt faktiskt en dag, de gick in i hästhagen utan lov, det blev kalabalik sedan, jag hade ju skrikit och svurit åt deras ungar :p)

2011-07-27 @ 17:27:29
URL: http://megalodon.blogg.se/
Postat av: Hillevi

Oj oj oj, vet precis hur det är att ha barn o inte kunna kläcka ur sig dom orden man gärna vill säga just för stunden, speciellt när ungen har gjort nåt fel eller vägrar lyssna på en. Man vill ju bara skrika o svära så mycket det bara går, men nej då, det går ju bara inte. För ungen ska ju absolut inte få höra det, inte i den åldern åtminstone, enligt dom som är föräldrar. Sjukt irriterande när man själv står där o bara kokar inombords! Du ska vara glad att du inte har ett barn/styvbarn Bella, för det är tametusan det svåraste jag nånsin varit med om, eller är rättare sagt. :P

2011-08-01 @ 11:01:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0