It´s a catch 22

Jag studdsar mellan hopp & förtvivlan när det gäller min mormor. En stunden resonerar jag: Vad fan, hon är gammal. Måste en människa leva till varje pris? Varför måste man hålla dem vid liv när de inte ens själva vill det? De är gamla, de har gjort sitt, de får våndas. Det här gäller när de blir sjuka och inte klarar sig själva längre. De ramlar och slår sig halvt fördärvade. Livet som har varit så värdefullt blir helt plötsligt ovärdigt. De är omringade av okända människor - En del som bryr sig och en del som inte bryr sig ett skit. De sover genom sina dagar, de måste inse det faktum att de inte är kapabla att ta hand om sina egna liv utan någon annan är nu anställd att leva livet åt dem fastän de själva vill sluta.

Mitt andra resonemang lyder följande: Jag ska göra allt jag kan för de jag jobbar med och mina egna. Man ska gå igenom varenda liten vrå av olämpligheter, man ska grundligt gå igenom hälsorisker, ta till varenda användbar metod för att få dem att må bra. Därför har jag ringt runt i hela jävla Östersunds kommun för att någonstans hoppas på att bemötas som en anhörig med ambitioner att få sin mormor att ha det bra. 

 Läkaren Annika Bergström vid Odensala vårdcentral i Östersund går mig till mötes med en attityd som jag finner är helt utan empati. Hon var otrevlig och sa i princip att min mormor kan dö när som helst. Ursäkta mig, kärringjävel, på vilka grunder har du rätt att tidsbestämma livets slut på min mormor? Är det att främja min mormors situation, genom att vara helt oengagerad och rycka på axlarna?
 Värst av allt: Annika Bergström pratade till mig som att jag var 5 år gammal, vilket jag omedelbart sa åt henne att sluta med och att hon kan sluta understryka att min mormor är svårt sjuk och att man kan få ett samtal när som helst kan man ha dödförklarat henne. Det har Annika Bergström ingen rätt att säga. Hon var tyken/otrevlig/oresonabel och fullständigt ointresserad av mormors tillstånd. Det är inte jag. Att kroppen är utan den funktion den en gång hade är jag fullt medveten om men min huvdsakliga fråga var: Hur kan man göra för att på bästa sätt ge henne en bra livssituation TROTS sitt dåliga hjärta? Vilka insatser skulle vara behjälpliga?
Är det meningen att hon ska ramla och slå ihjäl sig? Var och varannan dag ligger hon med huvudet före någonstans i lägenheten - Framförallt nattetid, vilket jag har tagit reda på fakta om. Det måste också betyda att mormors nattmedicin inte hjälper utan snarare stjälper. Detta i sin tur ledde till att jag frågade om annan form av sömnmedicin som skulle få henne mindre dåsig och mindre fallbenägen. Den medicin hon för nuvarande äter ger henne "baksmälla" och ökar risken för fall. Den medicin jag föreslog är utan "baksmälla" och går ur kroppen betydligt fortare - Vilket skulle kunna vara något att prova men nej, säger Annika Bergström - Det finns inget att göra. (Där har man alltså inte gjort det man kunnat.)
Jag kan inte behärska mitt humör när det kommer till idioter som Annika Bergström. Som hon bemöter mig, bemöter jag henne.

Det som får mig att tappa allt engagemang, allt mitt hopp är just när sådana empatilösa människor står i vägen. Ibland känns det som att gå mil med flera kassar mat, det är tungt och jävligt men jag måste hem med dem. Det är bara det att jag orkar fan inte. Sen blir jag envis igen och fortsätter gå. Sista sträckan springer jag. Det är mellan hopp & förtvivlan.

Jag åker till mormor om dryga två veckor - Där någonstans kommer jag troligtvis få en annan uppfattning om mormors nuvarande tillstånd, då jag hittills har fått all information per telefon. Ett annat perspektiv, mer objektivt och framförallt: Hur det än blir, så har jag gjort det jag kunnat och jag ska försöka få kvaitetstid med mormor. Mormor, som alltid har varit den bästa <3

http://www.lasarnasfria.nu/artikel/9085

Kommentarer
Postat av: Emelie

haha det roliga är att jag la i mer än kissie gjorde i sina bröst haha! var skitorolig innan operationen att jag skulle få som henne men eftersom jag var så pass platt innan så blev dom jättebra till min kropp som jag hade hoppats! vill inte att när folk ser mig ska dom först se brösten sen mig utan hela mig direkt och att dom som inte känner mig inte ska veta att det är sillisar och det resultatet fick jag, så jag är supernöjd :D ! såg att du hade kommenterat om mig i en annan tjejs blogg, vad gullig du är!! kramar

2011-03-30 @ 15:35:27
URL: http://emimys.blogg.se/
Postat av: Junie

Östersunds sjukhus i ett nötskal, låter det som. Du skulle bara veta hur många skräckhistorier jag hört om folk vars anhöriga inte fått tillräcklig vård där. Jag vet inte om de har för få resurser eller om de bara inte bryr sig. Rädd blir man hur som helst. Jag har både föräldrar, syster och en massa vänner i Östersund och hoppas innerligt att vården förbättras innan den blir aktuell för någon av dem.

Hoppas det blir en bättring för din mormors del också, det är beundransvärt att du står upp för henne så som du gör!

2011-03-30 @ 21:18:50
URL: http://sockeriogat.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0