Konsten att leva

Jag kan försäkra alla som läser den här toaboken att jag lever och lär, även om jag inte visar mig så ofta här. (Jag är sugen på att köpa en hemsida och lägga den på Wordpress istället. Bara jag får tummen ur röven..)

Förra veckan var jag i Orsa, en del i Mora och i Östersund. Nu har vi packat ihop mormors alla grejer och där kunde man minsann fynda bland en massa fina, underliga och välbevarade saker. Jag passade på att ärva grytjärn och sådana där rejäla grejer!
Jag fick skåpet jag så gärna ville ha. Dock snuvade någon mig på en skitsnygg tavla och två tallrikar, vilket var det enda som egentligen symboliserade mormor men jag får ju bara gilla läget och dela broderligt. Däremot tycker jag att man kan dela med sig lite mer av personliga saker och inte vara så snabb med att ta saker som ska leva den här generationen vidare sen 18-1900- vänster. (Jag har också känslor. Mormor betyder något för mig!)
Jag tänker å andra sidan inte bråka om det. I´m not that kind of person..

vitrinskåp
Det fina skåpet jag talat mycket om.. Det är dock inte så gammalt som man kan tro.

minihattar, veil hats
Där jag har lagt mina minihattar, som förhoppningsvis kommer att bli fler snart då jag tänker börja göra mina egna (Enda sättet att bli riktigt nöjd!)

under kriget
Bland alla grejer hittade vi en tvål som mormor fick av någon hemsk tant under kriget. (Tvålen är från 1937.) Mycket välbevarad tvål för att vara så gammal.

---

Jag fick också en bunt brev som jag skrivit till mormor under alla åren. Jag både skrattade och grät inombords. Det slog mig just då, att vi står våra förfäder mycket närmare än vad vi tror.
Uppenbara förnimmelser: Jag såg mig själv som barn igen och mormor som den barnvakt hon var, hurtig och gummig (Som en gumma).
Nu är jag gammal nog att ta mina ansvar och mormor tynar bort. Hon, liksom jag, har insett att hon sitter i Dödens väntsal. Hon är fortfarande med i gamet men nu har hon officiellt inget eget hem, ingen "egen vilja". Nu har hon hamnat i Statens onda cirkel, där den som väl tagit sig in aldrig kommer ut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0