Vi måste prata om Kevin - Recension

En jävligt bra film! Såg den på bio idag.
Varför just den här filmen intresserade mig ifrån början var för att jag började läsa boken i somras någon gång men tyckte att introduktionen var lite seg, så jag tappade intresset och la undan boken. 

 Eva spelar mamma till en pojke, Kevin, som visar tecken på empatistörning redan som liten. Hon söker upp läkare för att kolla om det är något fel på honom. Läkarna hävdar att pojken är helt normal och att hon inte behöver oroa sig över något.
Hon pratar en del med sin man Franklin, pappa till pojken, om Kevin men hon får inte riktigt något gehör av honom. Enligt Franklin är sonen en rar och fin pojk. Franklin talar mer för att Eva är den som har problem.
Ju längre tiden går upptäcker Eva att Kevin inte är så oskyldig som andra tror utan tvärtom. Han spelar på pappans naivitet och visar bara sina rätta färger för sin mor. 
Gång på gång är Kevin inblandad i underliga "olyckor" och Eva är den enda som förstår att Kevin är den som står skyldig, trots att hon aldrig kan bevisa detta förrän han begår en skolmassaker.
"Hon blir med tiden nästan rädd för sin egen son och känner sig främmande inför detta barn som verkar omöjligt att komma inpå livet."

Filmen i sig kan kännas seg i början men den knyter så smått ihop säcken.
Skådespeleriet av Tilda Swinton som Eva är fantastisk. Hon förmedlar känslan av en självföraktande kvinna med "morderligt nederlag". Hon gör det med en otrolig intensitet!
Ezra Miller spelar Kevin i vuxen ålder och gör det lika bra som Swinton. Iskallt och kusligt bra!
Filmen får 4/5 i betyg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0