Sorgen är kärlekens pris

Sorgens dagar...

Vi har fått dåliga besked som rör mormor, min ögonsten mormor.
De flesta här har hängt med på en lång resa med mormor under en ganska lång period och det hela har minst sagt varit en berg- och dalbana. Man har våndats och tidsvis väntat på det slutliga beskedet - Gladeligen nog har det aldrig kommit upp. Mormor hänger med trots allt!
 Nu har vi fått veta att en röntgen visat flera cancertumörer i tarmarna och metastaser på levern. Och den kommer man inte att göra något åt. Det gör att många saker faller på plats. Det ger liksom en förklaring till varför hon har mått så dåligt. 
 När jag pratade med henne i telefon tidigare i morse, så rann tårarna på mig. Jag fick inte mycket sagt. Hon vet ingenting om sitt tillstånd än. Hon tror bara att man har avbelastat en del av tarmen.
Trots det här så låter hon pigg och så glad. Det var just det som gjorde så ont också. Jag vet hur illa hennes tillstånd är men inte hon. Så omedveten om sin situation.. Jag kan inte låta bli att gråta när jag skriver det här. Det är så sorgligt.

 All denna separationsångest bara rinner över mig. Inga som helst världshjältar lever för evigt. Även om mormor är gammal och sanden i timglaset rinner ner mot sin botten, så hade hon kunnat leva i några år till om hon hade varit frisk. Men nu vet man att tiden snart är inne. Man vet bara inte när. Och mer sårbart blir det för mig som är långt bort. Jag kan inte vara hos henne på 10 minuter. Det krävs lite mer planering.
I och med allt som har hänt och det som händer blir allting en enda stor utdragen sorg. Sorgen är så omfattande också. Jag kan verkligen inte förklara i ord hur ont det gör.
Jag tror att den största smärta och sorg sitter i att hon inte får vara frisk, utan gång på gång drabbas av smärtor och plågor. Livet blir ju bara en enda stor väntsal istället för att bli de sista ljuva åren - Det jag hade gjort allt för att ge mormor. Hon förtjänar det bästa i alla lägen.

Det enda man kan hoppas på nu är att allting går fort och att hon får den smärtlindring hon behöver.
För att även om jag vill ha mormor vid liv till min sista dag, så är det inte möjligt. Livet måste få ha sin gilla gång. Ingen ska behöva plågas för att tillfredsställa en annan människas behov. Man måste acceptera att människor kommer att gå ur tiden. Man får göra det bästa av situationen, finnas där och ta hand om henne så länge hon lever.

Jag hade inte tänkt åka till Orsa förrän v.28 men genom omständigheterna, kommer jag dit om en vecka och blir sedan kvar en vecka. För att ta vara på det som finns kvar, glädjas av den sista tiden med henne.
<3

Kommentarer
Postat av: EmmaV

Fyfan. Stackars mormor din. Jag förstår att det är riktigt tufft för dig. Min mormor är inte heller superpigg längre, och jag och hon har en nära och stark relation. Vi bor ju vägg i vägg och jag springer ofta över med lite skvaller till henne över en kopp kaffe. Det är så härligt att ha flyttat hem igen tack vare det. Jag förstår verkligen din frustration i att bo långt bort. När jag bodde i Sthlm & Malmö så var mormor en av dem som jag saknade mest..

Hoppas att din mormor kommer få ha det mysigt med dig när du kommer upp, och att ingen av er får lida för mycket.

Tröstkram

2012-05-20 @ 09:41:49
Postat av: bela

sv: det är synd att säga det, ja, men stackars mormor. aldrig får det vara bra.

de gamla har en viss betydelse för oss. de är liksom det "förgågna oss" eller vad man ska säga. de är våra inspirationskällor, hjältar, role models eller vad det än må vara - förfäder liksom. de har tagit hand om oss som små och nu är det våran tur att visa uppskattning genom att ge tillbaka samma kärlek.



visst är det härligt att man kan ha och vara en riktig KOMPIS med sin mormor? bara sitta och prata timtal över en kopp kaffe, dela historier med varandra.. åh! glädje! :D

även om man bor långt ifrån så är det tur att man har telefon. (mormor skickade alltid brev förr också:)

tack för att du säger detta, emma.

<3

2012-05-20 @ 22:30:32
Postat av: Syster

Jsg läste igenom hela texten med smärta men inga tårar, nästan. Sista raden "sista tiden med henne"fick mig att bryta ihop.

Det gör bara så jävla ont i mig.

2012-05-20 @ 23:28:00
URL: http://nattstad.se/fuffi

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0