Hellre trasiga saker än trasiga lungor

Jag köpte ett stativ till kameran i fredags. Får mig ett spel på trötta och suddiga bilder som inte beror på annat än mina (obefintliga) muskler som inte ens pallar en sketen kamera. Eller så är det första steget till Parkinson.
När det kommer till inredning och sådant har jag tydligen hur mycket kraft som helst. Häromdagen fick jag med mig ugnsluckan på jobbet igen. Typiskt. När jag tyckte mig ha en felfri period där jag faktiskt inte har sönder något. Det var bara tillfälligt tydligen..
 
 Jag inser att jag är inne på lite mer än en månadsperiod som rökfri utan några som helst hjälpmedel. Känns strongt gjort samtidigt som jag är en jävla tönt som faktiskt har slutat två gånger tidigare och börjat igen. Det är egentligen ingen konst att sluta röka förutom att man förvandlas till ett monster utan nåd (men det är bara andra som får lida för det, inte jag). Det är att inte börja igen som är svårt. Jag har dock bestämt mig för att inte låta
"the spirit is willing but the flesh is weak" ta med mig till rökparadiset något mer. Håll tummarna för mig, mitt förnuft och mina lungor.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0