Mitt liv som.. Bela?

Dagarna går fort här hemma. Det beror till mestadels för att jag ger mig själv saker att göra, förutom det sedvanliga: laga mat, koka kaffe och duscha tills man rinner ner i avloppet för att man inte orkar hoppa upp riktigt än.
 Man skräpar ner mycket när man är handikappad. Jag försöker leka Michael Jordan genom att kasta snorpapper till den där sopkorgen där borta och så har man överskattat sin förmåga att spela basket. Och missar. Varje gång. Så till slut ligger en hög med snorpapper bredvid papperskorgen.
 Jag har glömt att tala om för bloggen att jag råkade ut för en förkylning till råga på den här läka-ihop-tiden som min fot kräver. Huvudet känns som en vakuumpåse som man kört dammsugarmunstycket i och sedan sugit ut all luft som varit där inne. Jag hör ingenting, ögonen tåras och nyser konstant. Det här gör att balanssinnet fått sin en törn och iochmed ett tappert försök att plocka upp alla snortussar, tappar jag balsansen, slår ryggen i väggen och röven i golvet. Så förbannat hårt är golvet att sätesmusklerna troligtvis tryckts in bredvid naveln. För där börjar det bukta ut. Kan också bero på alla hemmagjorda snickers jag trycker i mig för att ge mig en liten dos av endorfiner innan jag trillar av pinnen helt. Jag vet inte och jag har inte hunnit fundera vidare på det.
 Den kyssen jag gav golvet idag var lite bättre än den jag gav igår. Jag hoppade runt på kryckor här hemma och satte ena knät på en stol då stolen gav vika, åkte ner i golvet med mig tätt efter fast jag baklänges. Jag får med mig högra kryckan som i sin tur får med sig en stor vas med mammas fina tulpaner i (Som nu är sopor) som stod på bordet bredvid mig. Vattnet rinner ut på golvet, ner på en lånad bok, systemkameran och allt annat som låg i kring där. Mitt rum hade förvandlats till ett badhus på en millisekund. Jag tager vad jag haver och försöker torka upp allt vatten som sprider sig åt alla håll. Knäskura golv i det skick jag är i? Aldrig mer! Nu är det fan pipmugg på allt hädanefter!
 
Jag undrar.. Lite mer än två veckor kvar innan gipset är väck och hur många delar kommer min hyrsevärd att hitta mig i? Och hur lång tid tar det innan det börjar stinka i trappen av det som är kvar av det här spektaklet?
 
 Jag skrev om det här på fejjan igår och efter det som hände igår kände jag att det kunde vara läge att kasta in handduken men då skickade Therese den här:
 
 
Det är väl det jag får göra.. Fortsätta simma.

Kommentarer
Postat av: jasna s.

Den dagen när du modigt simmade över till jobbet var du lika söt, klumpig, smart och rolig som vanligt.Kram på dig.

Svar: <3
belaland.se

2013-01-19 @ 21:39:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0