Borneo del IV - Lankayan Island

Jag hade hörttalas om himmel, nirvana, paradiset.. Här var det. Paradiset. Vit strand, blått hav, endast några få människor, inte ett spår av någonting bortom horisonten, solen lyste hela tiden.. Det här var en liten ö som tog cirka 15 minuter att gå runt, beroende på hur fort en går. Palmer, fågelkvitter, sköldpaddor, koraller, fiskar av alla dess slag. Ingen Gud fanns här heller! Se där ja! Precis som jag trodde! There is no god in heaven.
 Här hade vi helpension, dvs mat 3 gånger om dagen inklusive kaffe och efterrätt anytime. Vi spenderade 3 nätter här och en kan tro att en skulle bli rastlös här men icke. Det var just här jag insåg vilken fridfull själ jag hade. Jag/vi låg på stranden, fotade, hängde med några holländare, snackade med några marinsoldater som vaktade ön iochmed sköldpaddsreservatet. Det råder stor tjuvjakt på sköldpaddsägg då det anses vara en delikatess (Wtf!)
 
Resan ut till den här ön var inte nådig alltså. Det var rena rama puckelpisten på vatten. Kan ha blivit en decimeter kortare och fått whiplash.
 

Vi hade sån himla tur att vi fick se när sköldpaddsungarna kläcktes. Det är så att den här ön tar hans om sköldpaddsägg och förvarar dem under sanden på ett ställe där ingen obehörig utifrån kan komma åt dem. Sedan ligger äggen där i 2 månader, sedan kläcks de. De samlas alla ihop, vilket kan bli upp till 80 stycken, och släpps ut till havs. Bara 5 av de 80 kommer att klara sig och bli stora. Resten hamnar på en undervattensmeny. Buhu.
Haha, alltså kolla den lille på rygg! Bedååårande.
 
De springer ut till havet! "Come on, you can do it!"
 
"Snorling". (Intern- skämt!)
 
Snorkling är ashäftigt! Det är ju en helt annan värld under vattnet med små nemofiskar & andra sorter, blåa sjöstjärnor, jättefina koraller, stingrockor, svarthajar.. Hade en stött på en vithaj här hade jag lagt in backen och skapat sand/- och vatten- virvelvindar. "Bluouurur". En annan dag i livet ska jag ge mig på dykning. 
 
Hon försöker härma mig antar jag?
 
Snygg marinsoldat i bakgrunden.
 
Swingers club?
 
 
Fantastiska ställe!

Borneo del III - Sepilok nature resort

Vi åkte vidare tillbaka till Sandakan city och vidare till Sepilok. Där fick vi bo i ett hyfsat stort hus på två våningar som låg precis vid en jättestor trädgård. Det var nåt annat än att titta ut från fönstret här hemma där bilar står parkerade efter en lång grå väg..

Myrkrig?
 
Även om det är regnperiod i Malaysia nu så regnade det förvånansvärt lite.
 
Vi fick nys om att det skulle finnas goda friterade minibananer med chilidip i närheten, så vi gick dit. Vi möttes av en otroligt rar äldre kvinna stod där och kunde inte ett ord engelska, så med hjälp av kroppsspråk försökte hon förklara hur hon hade gjort dippen på färsk chili, någn liten lök, vitlök och lime. Det är ju sånt här jag lever för! Smaka mat i konstiga små hus eller hyddor. Det är där kärlek i mat finns!
En kan ju tänka att det inte håller en hygiensk standard men hon hade allt i fina små koppar med lock och det såg rent ut för att vara ett kök alá slogbod. Ibland kan det vara värt risken! Och det var det. Jävlar vad gott det var!
 
Vandrande pinne. Hade era kompisar också sådana här som stod å vaggade åt sidorna i en liten glasbur?
De kan bli upp till en halv meter långa! Det är ju fan som en jävla gren, med ögon!

Fan vilken poser- orm! Det har nu nått djungeln. Och aporna stjäl mobiltelefoner. Det är en intressant framtid vi går tilll mötes!

Borneo del II - Abai lodge

Dag tre fortsatte på två olika lodger efter Kinabatanganfloden.
 
På kvällen tvingade personalen på oss en sari för att vi skulle se lite festliga ut till middagen. Vi fick också lov att göra den modern enligt våran egen "stil" så att säga, dvs lägga till accessoarer eller knyta den på nåt annat sätt. Jag såg ut som "hej- kom- å- hjälp- mig". Det måste ju ha funnits en dold kamera någonstans, för jag har nästan svårt att tro att det var på riktigt.
 
Den här fjärilen var fan stor som en fågel! Jag duckade varje gång den flög förbi.
 
Ett så kallat "Supermarket". Lada på ben skulle jag säga. 
I den där ladan var det bastuvarmt (No joke!) Jag fattar inte ens att vi vågade äta det vi köpte där inne. Att det liksom inte hade härsknat. Men det här är också charmen med det som kallas "standard". Alla har vi vår egen standard. 
 
Just den här bilden är faktiskt tagen med ett Tamron 150-600 (600!!!) Tydligen helt nytt på marknaden. Jag fick chansen att pröva det av en kille från Holland som själv insisterade på att jag skulle pröva det. Det objektivet var massivt! Jag kan tro att en har träningsvärk i armarna efter att ha slängt upp det där varje gång en ska ta en bild. Jävlar! 
 
                   "Du är ju heeeeelt koko!"

Det måste ju vara lättare i djungelvärlden när en slipper tänka på att råka kränka någon annan och bli kallad blottare. Fast den här killen skulle behöva ett par shorts.
Inte helt ovanligt att de urinerar på turister har jag hört! En tjej fick hela sin tröja nerkissad av en sån här mitt framför ögonen på mig. En vill ju helst slippa bocka av "Har blivit nerkissad av en apa". Det finns ingen direkt status på det liksom.
 
Tidigt en morgon skulle jag å mamma grabba en kaffe vid restaurangen. På vägen dit fick vi se de här två plus en hane. Den hade en frukt i handen som den trodde att min kära mor skulle stjäla när vi skulle passera och den gick totalt bärsärk med ett vrål, kastade sin frukt mot henne och sprang sen i full kareta åt samma riktning. Mamma tjöt så fåglarna flög och jag har aldrig sett henne springa så fort. Jag blev nästan lite impad. Jag tyckte förstås att det var hysteriskt roligt. (Hon inte lika mycket, dock.)
 
En eftermiddag åkte vi ut med båt efter floden, kollade på djur och drack kaffe till djungelljud tills det blev kolsvart ute. Då fick vi se eldflugor som kryllade i träden. Så sjukt jävla coolt! Det såg ut som en julgransbelysning! Det glittrade liksom i grönt. Det var en riktigt mysig kväll. Det var du med naturen.

Borneo del II - Kinabatanganfloden

Dag två hamnade vi på en lodge efter Kinabatanganfloden som är den näst längsta floden i Malaysia. Vilket vilt djungelliv! Ett x antal olika sorters apor, krokodiler, fåglar. Ja, you name it! 
 Mellanresorna i Costa rica bestod av buss och på Borneo har det varit båt. Det är ett riktigt sömnmedel att vaggas på vågor sådär. Att vi fick lättare nackskador efter att ha slumrat till och sen vaknat av häftigt studdsande på en meters vågor är ju kanske inte lika mycket att hurra för men det var klart värt det!

Pussar på lilla barnet.. Det var så ljuvligt att stå och titta på den här kärleken mor å barn emellan <3
 
Hi there little fellow!
 
   "Mohahaha. Ajm cåmming får jooo"
 
 
Ormar ser jag nästan aldrig. Det hade förvisso varit roligare om den här hade fört lite mer väsen av sig.
En av killarna vid lodgen hittade en orm som satt på en stege ner mot båtarna och den fångade han gladeligen! Den fick jag inget kort på då jag vid det tillfället hade lämnat kameran hemma, of course.

Borneo del I - Sandakan

Borneo - Landet av palmolja och hotade orangutanger men också så mycket mer!

Efter ett dygns resande landade vi slutligen i Sandakan och fick chansen att hämta oss lite, checka av läget på landets utbud av mat, priser osv. Det konstaterades att en aldrig ska beställa ett glas vatten utan att också försäkra sig om att det är från flaskvatten och ingenting annat. Mamma blev magsjuk redan första kvällen efter att ha begått det misstaget. Väldigt orutinerat för en person som rest så mycket världen över.

 Staden Sandakan i sig var väldigt smutsigt och såg ganska slummigt ut. Inget skräp på backen dock. Nej, för allt låg i havet. Det var nåt vi alla hakade upp oss på, att hur fan kan de slänga allt från plastflaskor och lysrör (?!) i havet där de sedan fiskar för att få mat. Vilket hot mot ekosystemet!
 Det var väldigt billigt att äta mat och shopping fanns också för en hyfsat billig peng. Trots detta prutar en! Det ingår i köpet att förhandla.

Vi tre fick också väldigt mycket uppmärksamhet av okänd anledning. Var det för att vi var blekast på plats? Eller längt på plats? Många tittade på mig och syrran: "Twins? Sisters? Same face!" 
Det blev också uppståndelse kring mitt hår av någon anledning. Kanske i kombination med min längd och transparenta hud, som ju också visades för mycket enligt islamsk klädkod. Kanske trodde de att jag var en jättestor insekt. Vem vet? 
Väl tillbaka på hotellrummet sa syrran: "Du får fan ta å klippa av dig det där jävla håret, så att vi kan minimera risken för onödig uppmärksamhet." Ja, och glöm inte spraytan! Kanske klippa benen från knäna också.
Det kan tyckas att jag överdriver men det blev uppståndelse och många tittade. Några fotade. Både jag och syrran kände oss väldigt obekväma med detta. 
 
Hus på pinnar. De här var ändå skapligt fina. Några såg fallfärdiga ut.
 
 
---
 Efter en natt i staden Sandakan åkte vi till Sepilok rehabilitation center, ett ställe för orangutanger att återgå till sitt normala beteende efter att ha dels hållts som husdjur hos människor. Där fick vi se här lurviga!
Orangutanger gillar tydligen inte att bli blöta och det var tydligt här!
______________________________________________________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________________________________________________ 
 
 
I år tog jag med mig mitt Canon 55-250 f/4-5.6 också och även om jag lyckats ta hyfsade bilder med det, så ville bilderna gärna bli suddiga och/eller bara väldigt oklara och särskilt i mörka djungelmiljöer. Förjävla tråkigt! Måste skaffa ett nytt! Som tur var kom de här rödtottarna nära i tillräckligt mycket ljus. Så pass att en kan se den inkletade bananen i håret på armen. Ungefär sådär kan jag ha sett ut i yngre dagar, kan tänkas. Varför äta mat när en kan ha det på sig?

Fortsättning följer!

Fall- en

I'm back in town, yo! 
 
Innan avresan till Borneo for jag till Orsa och hälsade på lite. Hade en riktigt bra vistelse där med mycket skratt, bra häng med vänner och började på så sätt ladda på med ännu mer god energi. Dock var det aningens kallare där än i Göteborg och jag har ingen vinterjacka då min gick sönder förra året. Så nu måste jag på jakt efter en sån också. Vintern i en "skinn"- jacka känns ju som ett långsamt självmord. Burr! 

Under veckan kommer jag att lägga upp bilder från Borneo, för er som efterfrågat detta!

Syns det att jag har tuggummi fulla truten?


RSS 2.0