Borneo del I - Sandakan

Borneo - Landet av palmolja och hotade orangutanger men också så mycket mer!

Efter ett dygns resande landade vi slutligen i Sandakan och fick chansen att hämta oss lite, checka av läget på landets utbud av mat, priser osv. Det konstaterades att en aldrig ska beställa ett glas vatten utan att också försäkra sig om att det är från flaskvatten och ingenting annat. Mamma blev magsjuk redan första kvällen efter att ha begått det misstaget. Väldigt orutinerat för en person som rest så mycket världen över.

 Staden Sandakan i sig var väldigt smutsigt och såg ganska slummigt ut. Inget skräp på backen dock. Nej, för allt låg i havet. Det var nåt vi alla hakade upp oss på, att hur fan kan de slänga allt från plastflaskor och lysrör (?!) i havet där de sedan fiskar för att få mat. Vilket hot mot ekosystemet!
 Det var väldigt billigt att äta mat och shopping fanns också för en hyfsat billig peng. Trots detta prutar en! Det ingår i köpet att förhandla.

Vi tre fick också väldigt mycket uppmärksamhet av okänd anledning. Var det för att vi var blekast på plats? Eller längt på plats? Många tittade på mig och syrran: "Twins? Sisters? Same face!" 
Det blev också uppståndelse kring mitt hår av någon anledning. Kanske i kombination med min längd och transparenta hud, som ju också visades för mycket enligt islamsk klädkod. Kanske trodde de att jag var en jättestor insekt. Vem vet? 
Väl tillbaka på hotellrummet sa syrran: "Du får fan ta å klippa av dig det där jävla håret, så att vi kan minimera risken för onödig uppmärksamhet." Ja, och glöm inte spraytan! Kanske klippa benen från knäna också.
Det kan tyckas att jag överdriver men det blev uppståndelse och många tittade. Några fotade. Både jag och syrran kände oss väldigt obekväma med detta. 
 
Hus på pinnar. De här var ändå skapligt fina. Några såg fallfärdiga ut.
 
 
---
 Efter en natt i staden Sandakan åkte vi till Sepilok rehabilitation center, ett ställe för orangutanger att återgå till sitt normala beteende efter att ha dels hållts som husdjur hos människor. Där fick vi se här lurviga!
Orangutanger gillar tydligen inte att bli blöta och det var tydligt här!
______________________________________________________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________________________________________________ 
 
 
I år tog jag med mig mitt Canon 55-250 f/4-5.6 också och även om jag lyckats ta hyfsade bilder med det, så ville bilderna gärna bli suddiga och/eller bara väldigt oklara och särskilt i mörka djungelmiljöer. Förjävla tråkigt! Måste skaffa ett nytt! Som tur var kom de här rödtottarna nära i tillräckligt mycket ljus. Så pass att en kan se den inkletade bananen i håret på armen. Ungefär sådär kan jag ha sett ut i yngre dagar, kan tänkas. Varför äta mat när en kan ha det på sig?

Fortsättning följer!

Kommentarer
Postat av: dad

Läckert

2014-11-24 @ 16:57:43
Postat av: Ellet

Jag tror att det stavas "tonårsfest" och jag känner igen mig väldigt i de där bilderna. Och utöver det, folk här i stan glor på mig för att jag har oranger hår liksom. Hallå? 2014? Sverige? Så jag kan tänka mig att du hamnar i gloskottgluggarna. Håll ut bara!

Svar: Haha! Eller hur? Jag ser extremfärgat hår på fler å fler. I Malaysia var det kanske inte konstigt ändå. De första tjejer gick i hijab..
belaland.se

2014-11-24 @ 21:21:12
URL: http://www.ellets.se
Postat av: Lisa

Jag riktigt hör ljuden och dofterna från regnskogen, helt underbart

Svar: :))
belaland.se

2014-11-25 @ 16:36:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0