The Collector
Jag, Andreas, syrran & hennes kille satt en kväll på Viaplay och kunde inte riktigt bestämma oss för vilken film det skulle bli. Efter en liten "rysk roulette", där syrran snurrade med muspekaren på skärmen medan vi fick säga "stopp", hamnade vi på den här brutala rysare/horror- filmen of doom.
Filmens första 30 minuter var verkligen dötråkiga och innan filmen satte igång på riktigt och blev riktigt v-i-d-r-i-g, så säger syrran nåt i stil med: "Vad fan, stäng av filmjäveln. Vad är det för kass skit vi tittar på?" Well, den damen var inte lika kaxig 10 minuter senare. The collector är SAW's lillebror. En fet jävla känn-efter-din-empati- film som fick oss alla att vrida oss i soffan med magsyra upp till tänderna, redo att spy ner varandra. (Jag har ju ändå ätit lunch till SAW 3 och den lunchen kastade jag sen då aptiten försvann med en svinblink. Det här är ju nästan lika illa).
Filmen utspelas (Som vanligt i amerikansk film) i ett stort jävla hus med vita knutar och en familj som ska råka i luven på ett jävla psycho med någon härlig blandning av olika Freud- komplex (Och ja, det dyker till och med upp bröst i det hela. Bröst som dessutom sitter DÄR. Där i ögonen på alla. Oväntat va'? Vad för film kräver bröst egentligen? En smurf hade kanske gjort det hela mycket roligare fär att bryta av det där äckliga..)
Jag tycker ändå att filmen, trots sitt banala manus, var bra. Det är själva utförandet av alla vrickade homicidium som gör hela filmen. En bra reaktion är ju "Aj som f-a-a-n" och inte "Äh, fan vilken dålig platsdocka de har lagt dit där med dåligt fejkblod". No no no, inte här inte.
Betyg:
The Cabin in the woods
I helgen slösade jag 1.5 timme på en film som jag och Carro la våran största tro på. Jag läste inte riktigt handlingen och insåg först efter halva filmen att det var en skräck- komedi. Ah, sämsta tänkbara blandningen. Här får man fan välja - Antingen skräck som ruskar om själen eller också något som får en att skratta tills man kissar ner sig. En kombo av de här två kan ju inte annat än floppa.
Det som fick mig att vilja se filmen var Ronny Svensson (Filmfadern no.1) som givit den 4 solar. Och jag kan härmed konstatera att det är första gången jag och Ronny är oense!
Jag tänker inte ens berätta vad den handlade om. Så dåligt var det.
TUR att jag hade bästa sällskapet och en påse godis.
Filmen har dessutom fått 7.2 på IMDb (107000 röster). Jag antar att det här gör mig officiellt torr eller också har jag inget sinne för bra film. Eller också kan resten av världens dra åt helvete.
Betyg:
Vad vore världen utan film?
Jag älskar film. Allt från meningslös skräck, Astrid Lindgren till slutet av Lars von Trier- filmer. Det som alltid varit min genre är skräck, sen har jag väl med tiden "växt till mig" och börjat gilla mer meningsfulla filmer.
Jag har dock lite svårt för komedi. Det beror nog på att i komedivärlden är allting relativt. Ta en kille som Adam Sandler. Skulle det vara humor? Han får klockorna att stanna, så tråkig han är. Ingenting med honom är särskilt roligt. Kjell Bergqvist däremot, där är allting roligt. Mr Bean är roligt - Tramsigt och roligt.
Man kan ofta ha fel när det kommer till komedi, eller jag kan det iochmed att jag är så negativt inställd till det. Förra året ville mina vänner gå på bio och se någon tjejfilm. Ja ba' "näää" å dom ba' "joooo" och allt slutade med att jag satt skrattandes med tårarna nedför kinderna. Det var Bridesmaides det. Det hela berodde nog på komikern Kristen Wiig som faktiskt har skrivit filmen och improviserade en hel del av filmens repliker - Som hon gjorde med guldkant.
---
Den här gången hade CDON en halloween- hörna och jag hade en massa rabatter därifrån. Därför fick jag de här gamla klassikerna för småpengar.
Carrie är en av mina gamla favoriter. Tidlös.
American horror story
Jag vill bara tipsa om den här rätt så grym serie som faktiskt går på TV11 just nu. Den har fått 8.3 på IMdb (Närmare 35000 röster), vilket gör att man kan dra slutsatsen om att den är bra.
Jag kör just nu igenom första säsongen på DVD och säger bara: I'm sold. Den innefattar allt från horror, blod, skräck, styckning.. Och spöken.
Jag började se den utan att ens veta vad den handlade om. Jag visste vad den innehöll dock. Det blev lite roligare så faktiskt. Och jag är medveten om att jag är lite efter om att se serien men bättre sent än aldrig!
Jag gnider händerna..
Det här är vad jag väntar på!
Dexter, säsong 6.
Sons of anarchy, säsong 4.
Vi måste prata om Kevin, film.
Jag laddar aldrig ner vare sig filmer eller serier. Jag ser och köper dem när de kommer ut i butik. Därför får jag skylla mig själv varje gång jag får vänta ett år på varje säsong men jag anser att det blir sport så.
Det är sådan jag är - I wouldn't steel a car!
Vi måste prata om Kevin - Recension
En jävligt bra film! Såg den på bio idag.
Varför just den här filmen intresserade mig ifrån början var för att jag började läsa boken i somras någon gång men tyckte att introduktionen var lite seg, så jag tappade intresset och la undan boken.
Eva spelar mamma till en pojke, Kevin, som visar tecken på empatistörning redan som liten. Hon söker upp läkare för att kolla om det är något fel på honom. Läkarna hävdar att pojken är helt normal och att hon inte behöver oroa sig över något.
Hon pratar en del med sin man Franklin, pappa till pojken, om Kevin men hon får inte riktigt något gehör av honom. Enligt Franklin är sonen en rar och fin pojk. Franklin talar mer för att Eva är den som har problem.
Ju längre tiden går upptäcker Eva att Kevin inte är så oskyldig som andra tror utan tvärtom. Han spelar på pappans naivitet och visar bara sina rätta färger för sin mor.
Gång på gång är Kevin inblandad i underliga "olyckor" och Eva är den enda som förstår att Kevin är den som står skyldig, trots att hon aldrig kan bevisa detta förrän han begår en skolmassaker.
"Hon blir med tiden nästan rädd för sin egen son och känner sig främmande inför detta barn som verkar omöjligt att komma inpå livet."
Filmen i sig kan kännas seg i början men den knyter så smått ihop säcken.
Skådespeleriet av Tilda Swinton som Eva är fantastisk. Hon förmedlar känslan av en självföraktande kvinna med "morderligt nederlag". Hon gör det med en otrolig intensitet!
Ezra Miller spelar Kevin i vuxen ålder och gör det lika bra som Swinton. Iskallt och kusligt bra!
Filmen får 4/5 i betyg.
Varför just den här filmen intresserade mig ifrån början var för att jag började läsa boken i somras någon gång men tyckte att introduktionen var lite seg, så jag tappade intresset och la undan boken.
Eva spelar mamma till en pojke, Kevin, som visar tecken på empatistörning redan som liten. Hon söker upp läkare för att kolla om det är något fel på honom. Läkarna hävdar att pojken är helt normal och att hon inte behöver oroa sig över något.
Hon pratar en del med sin man Franklin, pappa till pojken, om Kevin men hon får inte riktigt något gehör av honom. Enligt Franklin är sonen en rar och fin pojk. Franklin talar mer för att Eva är den som har problem.
Ju längre tiden går upptäcker Eva att Kevin inte är så oskyldig som andra tror utan tvärtom. Han spelar på pappans naivitet och visar bara sina rätta färger för sin mor.
Gång på gång är Kevin inblandad i underliga "olyckor" och Eva är den enda som förstår att Kevin är den som står skyldig, trots att hon aldrig kan bevisa detta förrän han begår en skolmassaker.
"Hon blir med tiden nästan rädd för sin egen son och känner sig främmande inför detta barn som verkar omöjligt att komma inpå livet."
Filmen i sig kan kännas seg i början men den knyter så smått ihop säcken.
Skådespeleriet av Tilda Swinton som Eva är fantastisk. Hon förmedlar känslan av en självföraktande kvinna med "morderligt nederlag". Hon gör det med en otrolig intensitet!
Ezra Miller spelar Kevin i vuxen ålder och gör det lika bra som Swinton. Iskallt och kusligt bra!
Filmen får 4/5 i betyg.
Sons of anarchy
Man får ju säga vad man vill om den här serien men jag är besatt! Jag har lyckats få Andreas att bli likadan. Vi har lyckats se säsong 1 & 2 på exakt en vecka. Det är ju nästan rubbat men ser man ett asvnitt när man kommer hem från jobbet eller ett innan man drar till jobbet och innan man går och lägger sig så drar avsnitten iväg.
Första säsongen var lite av en mellanmjölks variant. Halvdöda skådespelare som inte kommit in i sina roller och ingen dramatik infann sig riktigt men i slutet av säsong 1 börjar det hända grejer.
Nu måste jag bara få tag i säsong 3 & 4. NU!
Handlar kort och gott om en mototcykelklubb och deras crew som tar lagen i egna händer.
Första säsongen var lite av en mellanmjölks variant. Halvdöda skådespelare som inte kommit in i sina roller och ingen dramatik infann sig riktigt men i slutet av säsong 1 börjar det hända grejer.
Nu måste jag bara få tag i säsong 3 & 4. NU!
Handlar kort och gott om en mototcykelklubb och deras crew som tar lagen i egna händer.
Filmtips!
Den unge boxaren Friedrich får ett erbjudande att börja på Napola, en strikt nationalsocialistisk skola för framtida eliten under andra världskriget (1942), och fortsätta sin boxarkarriär där. När han sen tackar ja till erbjudandet, mot sin anti- nazistiska fars vilja, börjar en resa vars tillvaro präglas av våld.
Han utvecklar samtidigt en nära vänskap med guvernörssonen Albrecht, som trotsar sin fars tro på nazismen.
Under ett våldsamt krigsuppdrag väljer Albrecht att vända den ideologin ryggen och där tvingas Friedrich att välja mellan vänskap och nazismen.
Führerns elit är som en tysk version av Ondskan - Den är gripande, otroligt bra filmat, scener som får hjärtat att stanna och ett ypperligt skådespeleri. Ett plus för att huvudpersonen är snygg! Vad mer kan en film behöva?
Ronny Eriksson, min filmguru, har gett den här filmen 4 solar och jag gör likadant. (Det slår aldrig fel. Ronny är bäst!)
Betyg: 4/5.
Filmtips!
Film är ju en underkategori till min person och jag älskar film! Allt förutom porr, typ.
Här har ni tre filmer man bör se om man gillar lite skeva, underliga, lite orginella filmer:
- Happiness (Länk till beskrivning)
En Freud- inspirerad film kan man säga, där det sexuella jaget är ansiktet för en del av de olika karaktärernas existens. Den ger ena stunden och tar den andra. Mest fascinerad är jag av karaktärerna och skådespelarna som lyckas hålla ett sådant "stoneface" genom olika händelser.
3/5 i betyg.
---
- Ken Park (Länk till beskrivning)
En rentav lustig film där man liksom "Happiness" får följa flera olika karaktärer i olika sammanhang - Den ena värre än den andra.
Här skulle jag önska lite mer detaljer, lite mer drama. I vissa scener har man lyckats nå mig på ett obehagligt sätt, andra har misslyckats. Vad är det för mening med att se en film om man inte får chansen att känna något? Nåt. Som en varböld i arslet eller salta tårar.
3/5 i betyg.
---
- Falling Down (Länk till beskrivning)
Personligen tycker jag att den här filmens grundidé är bättre än själva filmen. Jag vill ha fler psykologiska aspekter och mer personbakgrund. På så sätt blir filmen mer gripande och intressant.
Det som intresserar mig är när "helt vanliga" människor en vacker dag, helt plötsligt flippar. Den här killen flippar också men han är ju knappast "helt vanlig" från början heller som det verkar. En hel del klockrena politiska åtaganden.
En nyinspelning på den här vore på sin plats och med mig som regissör!
3/5 i betyg.
Här har ni tre filmer man bör se om man gillar lite skeva, underliga, lite orginella filmer:
- Happiness (Länk till beskrivning)
En Freud- inspirerad film kan man säga, där det sexuella jaget är ansiktet för en del av de olika karaktärernas existens. Den ger ena stunden och tar den andra. Mest fascinerad är jag av karaktärerna och skådespelarna som lyckas hålla ett sådant "stoneface" genom olika händelser.
3/5 i betyg.
---
- Ken Park (Länk till beskrivning)
En rentav lustig film där man liksom "Happiness" får följa flera olika karaktärer i olika sammanhang - Den ena värre än den andra.
Här skulle jag önska lite mer detaljer, lite mer drama. I vissa scener har man lyckats nå mig på ett obehagligt sätt, andra har misslyckats. Vad är det för mening med att se en film om man inte får chansen att känna något? Nåt. Som en varböld i arslet eller salta tårar.
3/5 i betyg.
---
- Falling Down (Länk till beskrivning)
Personligen tycker jag att den här filmens grundidé är bättre än själva filmen. Jag vill ha fler psykologiska aspekter och mer personbakgrund. På så sätt blir filmen mer gripande och intressant.
Det som intresserar mig är när "helt vanliga" människor en vacker dag, helt plötsligt flippar. Den här killen flippar också men han är ju knappast "helt vanlig" från början heller som det verkar. En hel del klockrena politiska åtaganden.
En nyinspelning på den här vore på sin plats och med mig som regissör!
3/5 i betyg.
Filmfestivalen - Black Swan
Jag vaknade upp sent, känner efter på armar och ben. Är de kvar? Jo, minsann. Inga häftiga Kung Fu- figther under natten. Jag tycks ha sovit gott men det är något med huvudet.. Som fullt med bly, öronen stoppade med sågspån och halsen reagerar som om jag svalt ett par rakblad. JA! En förkylning var allt jag behövde nu!
Folk går ideligen och snörvlar på jobbet. Varför kan de bara inte stanna hemma om de känner sig krassliga? Look what you did! Nu får jag spendera min enda lediga här hemma till SATC och Karl Fazer "Marianne". Onderbart ja! Inte ens kaffet smakar.
Nu har gnällt färdigt om det.
Det är filmfestivalen här i Göteborg och jag har hittills inte gått på en enda film. Det gör mig lite ledsen i ögat att jag inte tagit mig tid. Det här är ju den veckan jag borde ha tagit semester och bara bosatt mig i Göteborgs alla biografer men icke! När jag gick igenom programmet för alla filmer fanns det hur många som helst jag ville se. Nu kommer jag inte på en enda.
Black Swan vill jag se men den kommer ändå på bio. Man kan lika gärna passa på att se filmer som inte kommer ut på bio.
Förutom att Natalie Portman är sjukt snygg så har jag för mig att hon är vegan. Det är inte illa pinkat!
Svinalängorna
Alltså, den här filmen har för det första fått fyra solar av min kära Ronny Svensson, vilket gjorde mig mer säker på att filmen faktiskt skulle vara bra.
"Svinalängorna" hette det kvarter som Leena och hennes familj bodde i.
Kort och gott handlar filmen om en kvinna Leena som bor tillsammans med sin man och två barn, där hon får ett samtal av sin döende mor som ligger inför döden. Där tar filmens handling vid och man får följa Leenas barndom som var full av tragik, finsk fylla och elände.
Det kan låta jävligt pretto men karaktärerna föder en helt annan känsla. Om det inte vore för att jag satt i en biosalong med pensionärer i majoritet, så hade jag förmodligen gråtit ner hela min röda biostol. Det var den värd. Den var värd varenda tår som rann längs min insida.
Det var inte Noomi Rapace och i synnerhet inte Ola Rapace som gjorde den stora insatsen till min känsla för filmen utan snarare Tehilla Blad och hennes Lillebror.
Ni vet, när man helt plötsligt har en familjs verklighet mitt framför ögonen som är full av hopp och förtvivlan, så inser man ganska snart att det inte är bara på film. Kan man som skådespelare förmedla det till mig, speciellt mig som är lite svårflörtad.. Tja, då ska man ha sig en jävla eloge!
Så för den som tivlat att se den, ska ju bara sätta sig ner och njuta av en film. Om man gillar drama - För här är det dramatik!
Trailern har ni här!
The passion of the christ
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om filmen. Bra att ha sett den. Har man däremot läst om den här historien, vilket vi flesta har gjort i skolan eller av eget intresse, så vet man vad som väntar. Jesus is about to die on a cross. Jag tycker inte riktigt att skådespelaren James Caviezel, som spelar Jesus, når fram till mig som tittar. Jag känner inte hans smärta. Jesus framstår bara som jävligt seg på att dö och man sitter här spänt och tänker: "Men vad fan, kom igen nu då! Ge upp. Sluta andas. Hälsa hem. Be far din göra slut på dig nu då. Om Gud finns, så bör han ju se och stoppa eländet."
Jag är nästan irriterad över hela situationen och svär över att den där typen av våld är något folk fortfarande använder än idag. 2010 år efter Kristus!
Sen slog det både mig och Mathias att Lucifer, den fallne ägeln som stod Gud närmast, bör vara av en god karaktär som hamnat i helvetet och straffar förrädare. Att han själv hamnade i helvete berodde på att han gjorde uppror mot Gud som ville att alla änglarna skulle tjäna honom. Men om Gud straffar människor än idag, även Sirimon från Kenya som aldrig hört talas om Jesus, så måste ju Lucifer vara god som inte straffar dem som inte gjort något ont. Hallå, karma då? Om man får tro annan religion bör man ju ska få gott om man gör gott. Och om man då gör ont, bör man få ont? Det verkar ju vettigt men då är ju Lucifer den goda ängeln och Gud är bara en Son of a bitch som blir förbannad över att resten av världen inter vill tjäna honom. Snacka om makt- kåt DJÄVUL. Jag får hur som helst inte ihop Lucifer som något ont, om man nu ska straffas för att man burit sig illa åt.
Förklaring, någon?
Sen att bibeln är skriven så att den ska passa alla i alla tillfällen, gör att dess anhängare alltid kan förklara sig fast egentligen utan någon som helst substans. Den är kryptisk, den skiten, som är gjord att tolkas och misstolkas. Inte bara bibeln utan även koranen. Alla jävla böcker som skrivs för att tjäna Gud är gjord för att förvirra människan samtidigt som svaga länkar kanske behöver bibeln eller koranen för att skapa balans för sitt inre. Förlorade själar som inte vågar eller kan med att gå sin egen väg.
Ronnie James Dio har fattat.
Nog fan får han lida allt.
The butterfly effect
En snuskigt bra film med 3 alternativa slut. Jag har sett Director's cut- versionen och den är såklart bäst enligt mig.
Evan Treborn drabbas under sin uppväxt av flera trauman och blackouter, som ofta händer när han känner sig stressad. När han som vuxen försöker hitta en lösning till sina emotionella problem upptäcker han att han kan resa bakåt i tiden när han läser sina gamla dagböcker. Han använder tidsresorna för att ändra saker som hände under hans barndom, och orsakar därmed de blackouter han upplevde då. Det visar sig dock att de ändringar han gör påverkar hans framtid, och tvingar honom till att resa tillbaka fler gånger för att rätta till andra händelser.
Soraya M
Jag har varit inne i en filmperiod en längre tid nu. Nya tv- serier har intresserat mig mest men också meningsfulla filmer. Därför bjöd jag hit Jimmie som hade med sig Soraya M; en film om en kvinna som blir oskyldigt dömd till döden för att ha varit otrogen mot sin man. Visst kan det låta klichéaktigt dramatiskt men den här filmer erhåller ett par schyssta scener som man tror att man inte ska få uppleva. Jag ville kräkas och inte många filmer får mig att beröras av historien men den här filmen gör mig känd som blödig. Man kunde nog skymta en tår någonstans i mitt ansikte.
Ronny Svensson hade gett den här filmen 5/5 solar och jag kan inte annat än hålla med mig favorit- filmrecensent.
Veckans filmtips
Igår såg jag och Mathias "Drag me to hell". Fyfan vilken schysst skräck-rulle! Jag fick gåshud flera gånger och Mathias som vanligtvis inte tycker om skräckfilmer tyckte också att den var bra.
Så för den som tänkt se den BÖR se den.
Another gay movie
Apropå att vara gay eller inte.. Jag såg en film häromdagen som påminde om American Pie fast det handlar bara om bögar och det är enbart män med i filmen. Var den bra eller dålig? Det är tidsfördriv åtminstone. Å andra sidan är jag The faghag så jag tyckte att den var lustig. Bara för det såg jag tvåan också.
Jonah Blechman gör helt klart sin roll bäst av alla. Superfag, supercool!
"Oz"
Jag började tittade på den gamla hederliga tv- serien från 1997 igår innan jag drog mössan över huvudet och somnade in som en stock. Den serien måste vara en av de bästa som någonsin skapats.
Sedan jag flyttade in hit tillsammans med serberna har jag gjort det till en vana att titta på en tv- serie innan jag somnar. Det får mig att slappna av. Innan "Oz" tittade jag ögonen blött på SATC men den serien har man sett ett x antal gånger, så nu får den ligga och damma på någon hylla tills ett demenssymtom gör sig aktuell. När man börjar kunna repliker innantill bör man kanske se över något nytt.
Det är så typiskt mig att tjata ut något så fort jag funnit något jag gillar. Jag förstör alla tv- serier, alla låtar och alla filmer som jag funnit tycke för. Dags att börja uppskatta dessa fenomen genom att stå emot frestelsen att gå igenom dem over and over again. Annars tappar det sin charm.
The Curious Case of Benjamin Button
Jag såg den här fantastiska filmen igår, helt ovetandes att den kommer att ta mig ca 3 timmar att gå igenom men i slutändan var det helt klart värt den tiden. Helt underbar film! En briljant idé att förvrida den mänskliga klockan, som går baklänges för Benjamin. Killen som föddes gammal och dör som en bebis.
Det var många gånger jag skrattade till riktigt ordentligt och filmen har verkligen en charm som jag aldrig någonsin varit med om förut.
För det första insåg jag hur vacker Kate Blanchett är. Helt otroligt vad snygg hon är och i synnerhet som Daisy i denna film.
Både Brad Pitt och Kate Blanchett skötte rollerna fläckfritt. Jag behövde aldrig ens tänka att de är skådespelare utan jag fick verkligen känslan av att filmen var äkta, att det jag såg var verklighet. Då har man gjort ett bra jobb.
Alltså, sitter ni hemma i stugorna och funderar på vilken film ni vill se här näst så är det här klart en jag kan rekommendera.
